Project Gutenberg's Baron Olson och andra historier, by Sigge Strmberg

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Baron Olson och andra historier

Author: Sigge Strmberg

Release Date: April 26, 2005 [EBook #15719]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARON OLSON OCH ANDRA HISTORIER ***




Produced by Martin Agren, Tapio Riikonen and DP Distributed Proofreaders






BARON OLSON OCH ANDRA HISTORIER

AV
SIGGE STRMBERG


STOCKHOLM
HLN & KERLUNDS FRLAGS A.-B.

STOCKHOLM 1919
HLN & KERLUNDS FRLAGS A.-B:S BOKTRYCKERI




INNEHLL

BARON OLSON                        7
TUSEN TJOG GG                    25
MSESIDIGT FRTROENDE             39
DEN GYLLENE PLOMMONBLOMMAN      44
EN RTTSFRGA                     56
SVRSLD VARA                     64
ARTIGHET I BARBACKA               70
JRNVGSSTREJKEN I FLANDA        77
EN SPRITAFFR                     87
MAJUMBA                           91
EN KRIGSLIST                     107
EN ITALIENSK EPISOD              112
DJURVNLIGHET                    121
EN LIVLIG JULAFTON               126
ETT SJUKDOMSFALL                 139
VGEN TILL ENA PIGO              148
WATERMANS IDEAL                  154
EN HEMSK HISTORIA                160
MOTORDRIFT                       166
EN BRA MEDICIN                   170
NUTIDA JRNVGSRESOR             176
MRKSENS GRNINGAR               180
MANNEN SOM VAR EN TIDTABELL      198
I SNSTORMEN                     205
FRSTA APRIL                     211
JOURNALISTIK I VILDA VSTERN     218




BARON OLSON


Direktr Askengrens 75:a Zuleika hade nyss kastat ankar i Lyngs
bthamn, jollen hade gjort ett par turer mellan kuttern och kajen, och
direktren och hans sllskap, inalles fyra solbrnda seglare voro p vg
till restaurangen fr att underska mjligheterna dr. Visserligen fanns
det mjligheter ombord, stora mjligheter, men en seglare vill ju alltid
grna gra sm strandhugg, ven om han r aldrig s vlfrsedd ombord,
och det var drfr med spnstiga steg och hoppfulla ansikten som
direktr Askengrens sllskap nalkades restaurantens hgrande centiliter.

Kanske var det drfr som direktren rkade knuffa till den unge man,
som lugnt och vrdigt steg ut genom restaurangdrren nr direktren steg
in.

Frlt! sade Askengren och frde tv fingrar till msskrmen.

Drummel! svarade den unge mannen kallt.

Direktr Askengren stannade.

Mitt namn r direktr Askengren, sade han. Och jag r inte van att
bli tilltalad p det viset.

Jag r baron Silverbuckla, och jag byter inte ord med ofrlse, svarade
den unge mannen likgiltigt och fortsatte sin vg.

Askengren med besttning stannade frbluffade och sg efter honom.

Sg ett ord, Askengren, sade direktr Boman och rtade p sina breda
axlar, s skall vi doppa honom ett slag. D kanske en del av adelskapet
gr av honom.

Men Askengren skrattade.

Strunt i pojken, gubbar. Det mtte vl vara straff nog, att vara sdan
dr. Framt p bljan bl! Centiliterna vntar!

Ngra timmar senare, nr sommarnatten lg ver kobbarna etc. etc.,
nalkades direktr Askengren med besttning ter kajen fr att slcka av
med en liten nattgrogg ombord, och sedan sova litet tills det blev tid
att ge sig av igen.

Zuleika ohoj! ropade Askengren och gasten svarade.

Kom hit med jollen, Olson!

Kommer, direktrn! Och snart skilde sig jollens silhuett frn jaktens.

F--hrdmt skrik mitt i natten. Hupp! sade en rst, vars frnma
nasalton ngot strdes av en viss sluddrighet, och baron Silverbuckla
steg med ngot vajande gng fram ur skuggan av ett skjul.

Nu, sade direktr Boman, kan ingen makt i vrlden hindra mig att
doppa honom.

Men Askengren hll honom tillbaka.

Mig lyster tala lite med denne stolte dling. Stilla ditt blodiga svrd
ett slag! Jag har en liten id om hur man skall ta den vrsta hgfrden
ur kroppen p honom.

Silverbuckla stannade p tv stegs avstnd frn sllskapet och granskade
dem genom sin monokel, som han med mda lyckades hlla kvar i hgra
gonvrn.

Hr ska--va-hara tyst--hupp--om ntterna. Tyst, sger jag!

G er vg! sade Askengren stramt. Jag tl ingen inblandning av
plebejer.

Baronen vacklade ett par steg tillbaka.

Ple-plebejer! Kallar ni me--hej plebej? En sdan ofr--skrskmdhet!

Jag r greve Gyllenkrona, och jag byter inte ord med ofrlse!

Askengren vnde sig likgiltigt frn honom.

Ofrlse! Mitt namn r Silverb--buckla,
baharon--hupp--Bilversuckbuckla! sade Silverbuckla med stolthet. Jag
r ta mej kahatten inte ofrlse!

Askengren blev genast idel lskvrdhet.

N, det var en annan sak. Srdeles angenmt att gra barons bekantskap.
Lt oss glmma vr lilla meningsskiljaktighet, baron, och flj med mig
ombord p min jakt!

Silverbuckla log och strckte fram sin smala hand.

Glder mehej att trffa er, herr--hupp--greve. Vill ni
frestlla--stlla mig fr ert sllhllskap? Det skall bli mehej ett
nje, att g ombord p er charmanta jakt!

Och Askengren frestllde.

Greve Lejonklo, greve Schaber och baron Bom--hm--Bolschevitch, rysk
slkt, som ni frstr.

Silverbuckla kom i gott humr.

Verkligen--hupp--roholigt att trffa _mnniskor_. Frut fahanns hr
bara boskap, s--hupp--jag mste roa mig sjlv i kvll. Lyckligtvis hade
jag lite whisky, s...

Olson, fr baron ombord! sade direktr Askengren. Baron Bolschevitch
fr nog plats i jollen ocks.

Med ngot besvr hjlptes Silverbuckla ombord, och direktr Boman fljde
efter, men frst sedan han utbett sig Askengrens medgivande att f
kantra bten, och endast motvilligt frmtts att avst frn sitt uppst.

Nr baronen med ngot besvr frts ombord fljde de vriga dlingarna
efter, och sedan vidtog utan ondigt drjsml ett av de kraftigaste
sjslag Silverbuckla ngonsin haft frmnen att bevista. Med energi och
mlmedvetenhet verkade Askengren fr att innehllet i en helbutelj
whisky skulle frsvinna genom baronens strupe, och nr detta ml efter
en timme var uppntt, sjnk dlingen tyst och stillsamt ned p durken,
dr han blev liggande, utan att med annat n en stnande andning rja
att han nnu levde.

Nr direktr Askengren efter upprepade frsk vertygats om att baronen
omjligen kunde frms att svlja en enda droppe till ropade han p sin
gast.

Olson, kld av den dr karlen. Alltihop, ven underklderna!

Aj, aj, kommendrkapten! svarade Olson, ty s var han dresserad att
svara, och brjade genast att med snabbhet och omsorg utfra sitt vrv.

Klart, kommendrkapten! rapporterade han en stund senare, nr
Silverbucklas vita lekamen lg naken utstrckt p durken.

Kld nu p honom en skjorta, ett par byxor och en trja av sina egna,
men inte landgngsriggen, utan det smsta han har, och lgg honom sedan
i plikten.

Aj, aj, kommendrkapten!

Snart nog lg Silverbuckla, ikldd en sjmans skepelse, och sov i
plikten, och d fick Olson sin sista order.

G nu i land, Olson, och tag klderna med sig. Lmna dem p baron
Silverbucklas rum p hotellet. I morgon kvll mter han mig hr.

Aj, aj, kommendrkapten, svarade Olson, varefter han tog klderna och
frsvann ur historien.

       *       *       *       *       *

O, mitt huvud, mitt arma huvud! stnade baron Silverbuckla, och
strckte ut handen efter ringledningsknappen. Han trevade ngra
gonblick ver en grov plankvgg, tervann s smningom mera medvetande
och slog upp gonen.

Var i herrans namn var han? Han tnkte efter, men hjrnan snurrade som
ett gyroskop, dock utan gyroskopets jmvikt. Allt var mrkt omkring
honom och ngonstans i nrheten plaskade vatten, han tyckte sig stiga
och falla. Dessa sjgngssymptom hade han frut erfarit nr han vaknat
utan att veta var han befann sig, s dem fste han sig inte s mycket
vid, men de frmmande freml, som hans i mrkret trevande hnder sttte
emot, frbryllade honom.

Hans hjrna klarnade allt mer trots det hrda och regelbundna dunkandet
i tinningarna och s smningom brjade han frst, att han befann sig
ombord p en bt. Han funderade en stund, men kunde inte minnas ngot av
fregende natts erfarenheter, med undantag av att han i sitt hotellrums
enslighet druckit ett par, tre groggar med sig sjlv, och sedan gtt ut
fr att promenera.

Antagligen har vnnen Gyllenkula kommit in till Lyngs med 'Bianca',
och jag har kommit ombord till dem och ftt ett par groggar mer n jag
tlde, resonerade han.

Han trevade omkring sig och fick tag i ankaret.

Ja, visst, s r det! tnkte han. Och s har jag p ngot stt
drumlat ner i det hr hlet, dr dom har ankaret och de andra grejorna
och det dr ofrlse ft som stter seglen t dem och sitter till rors
nr det blser. Nordstrm eller Sderman eller vad det nu r fr
osmaklig benmning han har. Frdmt stt av pojkarna fr resten, att
lta mig ligga p det hr ovrdiga viset.

Gyllenkula! skrek han s hgt han orkade. Gyllenkula!

Ovanfr Silverbucklas huvud lyftes en lucka, och med ens var guds fria
natur inne hos honom. Ett strlande solsken och en frisk bris flktade
svalt in och hans ron smektes av vgornas glada brus och knarrningarna
frn riggen av en jakt under segel.

Men ngra gonblick senare frmrkades luckan av en mnniska. Det var en
fr Silverbuckla fullkomligt oknd man av fullkomligt ofrlse snitt. En
stor, kraftig karl, solbrnd och litet rdbrusig och i segelsllskapets
uniform.

Var r Gyllenkula? frgade Silverbuckla med all den lilla vrdighet
han fr gonblicket kunde uppbringa.

Upp nu med sig, Olson, och ligg inte dr som ett svin! svarade herrn i
segeluniformen.

Vem katten talar karlen till! tnkte Silverbuckla. Det sg min sjl
ut som om han riktat sig till mig.

Hr inte Olson vad jag sjer? frgade karlen med skarpare rst. Upp,
sjer jag! Vi ha varit under segel i tv timmar, men jag har verkligen
varit hygglig nog att lta Olson sova ut. Men det kan jag tala om fr
honom, att om han en gng till kommer ombord i ett sdant tillstnd som
i gr kvll, s fr han g i land p gonblicket.

Silverbuckla hpnade. Karlen talade verkligen till honom. Det fanns
ingen mjlighet att misstaga sig p den saken. Det var tydligen misstag
p person, ett fruktansvrt misstag p person. Hela Silverbucklas inre
uppreste sig emot att bli tagen fr en Olson.

Mdosamt satte han sig upp, reste sig s smningom p alla fyra, och
stod till slut i luckan. Vinden svepte kring hans brnnande tinningar.
Det kndes sknt.

Omkring honom lg Stockholms skrgrd i strlande morgonsol, grnkldda
holmar tecknade sig som en smaragdkant kring en fjrd dr de vita gssen
jagade varandra ver vgtopparna. Sjlv befann han sig ombord p en
tmligen stor segeljakt, som lg med nsan ut mot havet; ur sittrummet
stirrade ngra glada, borgerliga ansikten under segelsllskapsmssor mot
honom, och hg som ett torn stod den vilt frmmande mnniska, som kallat
honom Olson, p dcket ovanfr honom, och betraktade honom med ett
godmodigt, men dock mycket bestmt ansikte.

N, hur gr det? frgade han.

Min herre! svarade Silverbuckla stelt. Hur jag kommit ombord p den
hr jakten vet jag inte, och nnu mindre frstr jag anledningen till
att ni kallat mig Olson, men i varje fall knner jag er inte och
anhller att genast bli satt i land.

Mannen i segelmssan skrattade.

Bakruset sitter i nnu, tror jag. Hissa upp en pyts vatten och spola
huvudet med, s blir nog Olson bttre. Och stda sedan i kojerna.

Silverbuckla klev upp p dck, stllde sig mitt framfr den talande och
sg honom kallt i gonen.

Mitt namn r baron Silverbuckla och jag begr att genast bli satt i
land.

En kr av skratt steg upp ur sittrummet, och en av herrarna dr reste
sig.

Det r bst att sl en sladd om hans hgvlborenhet och sklja honom
ett slag. Jag har hela tiden tyckt att en doppning skulle gra honom
gott. En sn jdrans baron! Titta p'n, gossar, s dr ser en svensk
dling ut!

Silverbuckla sg ned p sina klder, och ter brjade vrlden snurra
runt fr honom. Var detta verkligen han? En sweather med hl fr
armbgarna prydde hans lekamen, och elegansen avslutades nedtill av ett
par smutsiga bl byxor och dito smrtingskor med gummisulor.

Gode Gud, vilken toalett! Och hur hade han rkat bli kldd p det viset.
Han frskte erinra sig vad som passerat kvllen frut, men frgves.
Det fanns ett stort tomrum i hans minne.

Men mina herrar, sade han. Det hr r ett frskrckligt misstag, som
fr mig r fullkomligt ofrklarligt. Jag r baron Silverbuckla, och bor
fr nrvarande p Lyngs. Jag har bott dr den senaste veckan, och i gr
kvll gick jag ut fr att ta mig en promenad. Sedan minns jag ingenting
mer, varken hur jag kommit hit eller hur jag blivit kldd s hr. Skulle
herrarna mjligen kunna frklara saken?

Askengrens ansikte mulnade.

Mycke bakrus har jag sett, sade han, och en hel del har jag sjlv
varit utsatt fr, men det hr slr, ta mig tusan, rekord. Karlen tycks
tro p vad han sjer. Antagligen har han drmt ngot nr han lg nere i
plikten full som en alika, och det sitter kvar i huvet p honom. Ryck
upp sig, Olson, och g ned och stda!

Men min herre, jag r--

Ja, jag vet att Olson r greve Gyllensilver och att han har legat p
Lyngs och vrkt sig bland societeten den senaste veckan, men jag vet
ocks att herr greven heter Olson och varit min gast hr ombord p
'Zuleika' i fjorton dar, och den smsta gast jag haft, till p kpet,
supig och okunnig, och om inte herr greven behagar lyda order, s ska
tusan ta Olson.

Silverbuckla greps pltsligt av tv kraftiga nvar, omskakades som en
vante, och slngdes akterut.

Ner nu och stda, Olson, sen tar han svampen och torkar dcket, sen
diskar han det som str kvar sen i gr och sen lagar han frukosten. Rr
p spelet, annars skall jag stta liv i hasorna p honom.

Hrnu, min herre, jag protesterar mot denna ovrdiga be...

Tyst! rt Askengren och kom nrmare. Inte ett ord mer om de dr
dumheterna, fr d smller det, frstr Olson.

Doppa honom, s blir han nog frstndigare, uppmanade grosshandlare
Boman frhoppningsfullt, men efter en blick p Askengrens beslutsamma
ansikte frsvann Silverbuckla utan vidare protester ned i salongen.

Dr satte han sig en stund och funderade ver situationen. Den var
omjlig, totalt omjlig, och dock var den faktisk. Han, friherre Baltzar
Kasimir Silverbuckla, hade p ngot underbart stt blivit ifrd gamla
paltor och placerad ombord p en frmmande bt, bland fyra vilt
frmmande mnniskor av upprrande ofrlse typ. Och dessa mnniskor
kallade honom Olson, och behandlade honom som om han vore gast ombord.
Och detta tycktes de gra i god tro. Var han verkligen en Olson? Hade
han varit gast ombord hr i fjorton dar? Han stirrade in i ett stort
mrker utan den minsta lilla ljusglimt. Nej, sga vad man sga ville,
han var dock en Silverbuckla, och skulle hellre lta sl ihjl sig n
han gjorde drngtjnst t ngon, vem det vara mnde.

Detta stolta och manliga beslut sammanstrtade dock lika pltsligt som
det fattats, ty Askengrens solbrnda ansikte avtecknades pltsligt mot
himlen och livligt uppmuntrad av hans tillrop, brjade Silverbuckla
stda.

Att koka vatten och diska blev hans nsta groml, vilket utfrdes frst
efter hot om allvarlig kroppsaga, sedan fick han tvtta dcket, servera
en lttare sillfrukost och syssla med en hel del annat, som han aldrig
drmt om att hans aristokratiska hnder ngonsin skulle behva befatta
sig med.

Mellan varje groml, och ofta mitt under utfrandet av de vrv han ftt
sig lagda, frskte han protestera och frklara sin identitet, men alla
dylika frsk nedtystades kraftigt och summariskt.

Och nr han fr sjunde gngen blev befalld att langa upp vatten ur
isldan teg han och lydde. Han hade kommit till insikt om, att protester
inte tjnade till ngonting; de ledde bara till obehag. Det bsta vore
nog att tiga, och lta polisen ta hand om saken nr han kom i land. Till
dess beslt han att resignera.

Under de nrmaste tv timmarnas segling uppvckte han drfr sin
arbetsgivares livliga gillande genom att lyda order, inte som en
rlogsmatros visserligen, men han lydde i alla fall, och drog sig
drigenom en serie uppmuntrande tillrop frn grosshandlare Bomans sida,
vilket dock, underligt nog, inte tycktes gldja honom s mycket som
Boman avsett.

Men nr man gjort an kajen vid Skrgrdsholms stad, och herrarna gtt
upp p hotellet, steg Silverbuckla i land. Vid ett hrn stod platsens
poliskonstapel inbegripen i samtal med en kvinnlig bekant, och
Silverbucklas blick var grym och hrd nr han nalkades denne lagens
representant.

Mitt namn r baron Silverbuckla! sade han.

Konstapelns lantligt troskyldiga blick avspeglade en med tvivel blandad
frvning, och hans kvinnliga sllskap fnittrade till. De hade tydligen
inte tnkt sig att en brare av detta stolta, om ock ngot frska namn
brukade se ut p det dr viset.

Silverbuckla rodnade.

Jag nskar ange en person, som tycks heta direktr Askengren, och som
fr nrvarande uppehller sig p hotellet.

Jas, svarade konstapeln svligt. Va  de som han sulle ha gjort d?

Han har med vld bortfrt mig ombord p sin segelbt och underkastat
mig en upprrande skamlig behandling.

Konstapeln sg fundersam ut, ett dylikt fall hade tydligen aldrig frr
frekommit i hans erfarenhet. Hm, sade han. Och den dringa Askengren
sulle ha gjort d?

Silverbuckla ppnade munnen fr att svara, men avbrts pltsligt av en
rst, som han redan knde allt fr vl:

G ombord, Olson!

Bakom honom stod Askengren, och konstapeln gjorde vrdnadsfullt honnr
fr segelsllskapsuniformen och det vlmende utseendet.

G ombord, Olson! upprepade Askengren, och vnde sig sedan till
konstapeln. Karlen r inte vid sina sinnens fulla bruk. Han har varit
redlst berusad kvll efter kvll ett par veckor, och nu har han huvudet
fullt av sdana dr underliga ider.

Tro inte p honom, infll Silverbuckla. Jag r baron--

Jas, r han baron nu, avbrt Askengren brutalt. I frmiddags pstod
han att han var kejsar Wilhelm. Det gr visst nedt p rangskalan. Vill
konstapeln vara god och se till att han kommer ombord, och att han
stannar dr. Och hr inte p hans dumheter.

Silverbucklas protester tjnade till ingenting. Konstapeln grep honom i
armen och frde honom ombord p Zuleika, och hll sig sedan envist p
kajkanten nda tills Askengren med sllskap kom ombord.

Hemresan blev inte angenm fr Silverbuckla. Ett par upprorsfrsk
kvvdes summariskt, och till slut fann han sig ter, fast med ytterlig
motvilja i att utfra Askengrens befallningar.

Det var lngt lidet p eftermiddagen nr de ter nrmade sig Lyngs
bthamn, och Silverbucklas hjrta lttades nr han sg att Zuleika
hll nstan rtt in mot kajen. I Lyngs visste alla vem han var, och nu
skulle vedergllningen drabba Askengren och hans medbrottslingar.

Drfr lydde han ocks med verraskande villighet nr Askengren sade:

Opp, Olson, och lgg ut friholtarna.

Men nr Silverbuckla stod bjd ut ver relingen fr att lgga ut en
friholt reste Boman sig ur sittrummet och lt sin handflata med ett
vldigt slag drabba den bl byxbak, som var riktad mot honom.

Som en torped skt Silverbuckla ut frn sidan, och nr hans huvud ngra
gonblick senare kom upp ur vattnet, lg Zuleika fr fulla segel ut
frn honom.

Adj Olson! dnade Bomans kraftiga rst ver vattnet. Tack fr
sllskapet. Sina klder finner han i Silverbucklas rum p hotellet.

Fyra solbrnda nvar vinkade farvl t honom, och med drjande tag sam
baron Silverbuckla mot land,




TUSEN TJOG GG


Det r ondigt att i detalj relatera de orsaker, som kommo Bill och mig
att pltsligt lmna Minneapolis. Det m vara tillrckligt att nmna, att
vi startat ett tidningsfretag, vars ml var den svensk-amerikanska
ungdomens andliga hjande, och vr ekonomiska stdjepelare i detta
lovvrda fretag var en skomakare, gare av fem tusen dollars.

Efter tre mnaders verksamhet, under vilken den svensk-amerikanska
ungdomen icke mrkbart hjts, terstod av vrt kapital endast
skomakaren, och dagen innan nsta tryckerirkning skulle betalas kommo
Bill och jag verens om, att ett luftombyte skulle vara vlgrande fr
oss.

Nsta frmiddags sol sg oss stiga av tget i Bismarck, Nord Dakotas
huvudstad, och efter att ha tvttat oss i stationens toalettrum och ftt
ett par biffstekar inombords, knde vi oss frdiga att ta ett tag med
livet.

Varfr vi utvalt just Bismarck till verksamhetsflt minns jag inte,
kanske var det endast drfr att biljettpengarna rckte dit, och
dessutom gav oss tre dollars tillsammans att leva av tills vi lyckats
gra ngon affr, vilket vi ansgo vara minimum men dock tillrckligt.

Well, sade jag nr frukosten var undanstkad. Vad ska vi nu hitta p,
Bill? Har du ngot frslag?

Inte precis, svarade Bill lugnt och sjlvskert. Men jag kommer nog
snart med ett, skulle jag frmoda. Min hjrna brukar alltid klcka det
rtta frslaget i det rtta gonblicket.

Jag opponerade mig inte. Det var Bill, som freslagit att vi skulle
lmna Minneapolis, och jag mste erknna att det frslaget var klokt.

Kom, fortsatte Bill, nu gr vi ut och tittar p sta'n. Den ser s
festlig och flaggprydd ut, att ngot mste vara i grningen.

Det var det ocks, ty just den veckan avhlls North Dacota State
Fair--Nord Dakotas Statsutstllning--en strre marknad som rligen
frekommer i de flesta av unionens stater, och vid vilken statens
produkter utstllas, samt en massa cirkusar, karuseller och andra
marknadsnjen locka de mnga tusen lantbor, som strmma till staden
under utstllningsveckan. Och stadsborna med fr resten.

Vid marknaden mste det finnas ngot jobb fr oss, sade Bill. Dr
finner vi alldeles skert ngon som har anvndning fr ett par starka,
friska karlar med gott stt, frdelaktigt utseende och motvilja mot
kroppsarbete. Vi promenerar dit, s fr vi samtidigt se sta'n!

Du har rtt! sade jag. Vid marknaden finns alltid ngot att gra. I
vrsta fall kan jag frevisa dig som dvrg.

Dvrg! sade Bill frtrytsamt. Sex fot och tv tum.

Ja visst! Vrldens strsta dvrg naturligtvis. Det blir en utmrkt
attraktion! Skaffa bara ett tlt s--.

Hll muggan! sade Bill. Det dr r dumheter, men ngot slags gra fr
vi skert. Marsch framt!

Sakta vandrade vi genom gatorna i solskenet mot den utkant dr
utstllningen var uppstlld. Strmmen av festkldda mnniskor och
flaggprydda vagnar gled frbi. Hela sta'n var p benen.

Pltsligt stannade Bill och vdrade i luften.

Jag knner en doft, sade han.

Ja, svarade jag, som knde doften utan att vdra. Det r vtesvavla.
Jag knner igen den frn nattluften i kasern, nr jag var bevring.

Du har det, sade Bill. Och eftersom det str 'eggs wholesale' p
skylten ver det dr planket, s r det tydligt att grossren i gg ftt
ett parti frstrt av den skna vrmen.

Frmodligen, svarade jag. Come along!

Nej, vnta ett gonblick, sade Bill. Dessa ruttna gg r skert till
salu billigt--

, hll--

Tyst! Str mig inte! Jag har en id! Vnta! Jo visst! Jag har det, jag
har det, unge man! Vr frmgenhet r gjord!

Och utan ett ord vidare rusade han in genom gghandlarens port, och jag
fljde naturligtvis efter.

Innanfr porten stodo tio ldor och en mycket bekymrad man. Det var
ldorna som luktade.

Jdrans vrme, sade Bill innerligt. Bill var en stor psykolog.

Ja, fy fanken, instmde karlen med en vrme, som inte stod klimatets
efter. Hr str jag nu med tio ldor gg, tjugu tusen gg, gossar,
platt frdrvade s de stinker.

Det r fr galet, sade Bill. Ni mste ha bort dem genast. Lukten
knns ute p gatan, och det missrekommenderar er affr.

Tag en cigarr, sade karlen. Ni har fullkomligt rtt, gossar, men hur
skall jag bli av med dem. Inget folk i dag, alla r p utstllningen,
och om jag hade ngot folk, s ville de inte dra i vg med ett s
stinkande lass nu nr det r s gott som helgdag. Jag ville ge tio
dollars fr att bli av med elndet.

Hit med lngschalen, sade Bill, och lt oss lna er handkrra, s
skall min kamrat och jag kra bort ggen fr er. Dels r vi frmlingar i
sta'n, s oss gr det ingenting och dels vill vi grna hjlpa er.

Tag en cigarr till, sade karlen, och tio minuter senare knogade Bill
och jag ut genom gghandlarens port med tio doftande ldor p en krra
och tio hrliga dollars omsorgsfullt nedstoppade i Bills hgra byxficka.

Du r ett snille, Bill, sade jag utanfr. Den hr saken gick
storartat. Nu gller det bara att bli av med elndet. Ska vi stlla
krran och kila, eller ska vi vlta ut dem p gatan?

ggen! svarade Bill. Gosse, gosse, du blir aldrig miljonr! Det, som
du nu bevittnat r endast frspelet, pass p, nu gr strax ridn upp fr
det stora dramat. Hugg i!

Jag hgg i, krran rullade framt, och jag gjorde den observationen, att
en hel del gott folk vnde sig fr att titta p den, fastn den nrmade
sig dem bakifrn. Doften mtte ha varit rtt stark. Men s var det ocks
mnga gg.

Vart menar du att vi ska hn med den hr dekolongen? frgade jag
Bill.

Till utstllningen, svarade han endast.

Och sen?

Vnta, s fr du se!

Jag knde hans envishet och svaghet fr dramatiska effekter och teg
drfr, tills vi stodo mitt i positivlten utanfr festplatsen, som
lyste riktigt lockande med sina flaggor och vimplar och vita tlt.

D stannade Bill.

Se dr, sade han, dr r just den plats, som vi behver. Och han
pekade p en obebyggd tomt med en lergrav i mitten och ett plank p
andra sidan. St hr och vakta krran, s skall jag ordna det hela.

Efter en kvart eller tjugu minuter kom Bill tillbaka brande ett rep och
ett par stolpar samt hammare och spik.

Saken r klar, sade han. Jag har hyrt tomten och planket dr borta
fr i dag, och nu har vi bara att stta upp affren. Ser du, yngling, vi
ska sl ls en brda i planket dr, sga bort en bit p mitten och spika
det dit igen p sdant stt att det blir ett hl i planket, stort nog
fr en karl att sticka ut huvudet genom.

Och sedan--

Sedan stter vi naturligtvis rep runt tomten hr, stller ggldorna
innanfr och s brjar affren. Ser du tltet dr inne p
utstllningsplatsen: 'Sl negern i skallen s fr ni en fin cigarr',
str det med stora bokstver ver ingngen. Du vet hur det gr till: en
neger sticker ut huvudet genom ett hl i en vgg, och man frsker
trffa honom med en boll. Jag mnar arrangera ngot liknande hr, fast
med ruttna gg i stllet fr bollar. Sg uppriktigt om du tror, att det
finns en enda man hr i dag, som inte med frtjusning kommer att ta emot
detta tillflle att sl en neger i skallen med ett ruttet gg. Hr
behvs inga cigarrer till lockbete. Fem cent stycket, sex fr en
kvartsdollar. Nettofrtjnst ver tta hundra dollars.

S stod iden klar fr mig i all sin enkla storslagenhet. Vr neger i
hlet skulle ta loven av varenda annan liknande inrttning p
utstllningen. Hr skulle vi st utanfr omrdet och bokstavligen
konkurrera ihjl de legitima fretagen. Men det fanns en svrighet och
jag ppekade den:

Bill, sade jag. Iden r lysande, briljant, underbar, men hur tnker
du f tag i en neger, som str fr det bombardemanget.

Oroa dig inte fr den saken, svarade Bill. Var dag har sin egen
plga; allting ordnar sig.

Det tog oss inte lng tid att f allt i ordning: hlet upptaget, tomten
inhgnad med repet; och ggldorna placerade innanfr.

All right, sade jag nr allt var klart, var ha vi nu negern?

Tja, sade Bill, det gller flera hundra dollars per man, s nog br
en neger kunna anskaffas. En konstgjord gr lika bra som en kta, tycker
jag, s jag har en krullperuk och en stng brunt smink hr i paketet.

En hemsk misstanke vaknade i min sjl.

Vad har du tnkt dig?

Joo, du spelade neger frbaskat bra p den dr kostymbalen i Svithiods
Hall, du minns. Skulle inte du--

Eller du, sade jag, hgst indignerad.

Jag bidrar med idn, vilket r det vrdefullaste. Den, som r trg i
hjrnan bte med kroppen. Det gller pengar, yngling, och--

Spara munldret du, sade jag. Jag gr det aldrig.

Men i detsamma satt Bills nve som ett skruvstd i min nacke.

Tnk efter, unge man, du gr det nog till slut.

Jag tnkte efter allt under det jag gjorde mitt bsta fr att sparka
benen av min kre kamrat, och frst sedan jag stiftat intim bekantskap
med jordskorpan och tagit ett par munnar fulla av den tomt dr det
fljande dramat skulle utspelas, ndrade jag mening och gick in p
saken.

Snart stod jag allts, svart i ansiktet, ikldd krullperuk och med en
scktrasa om halsen p andra sidan planket med huvudet ut genom hlet.
Och fr att omintetgra alla frsk till flykt surrade Bill fast mig
sedan jag krt igenom huvudet och allts var hjlpls.

Mina knslor tvinga mig att endast i strsta korthet skildra det som nu
fljde. Bill stllde sig vid ggldorna, upphov sin rst och vrlade:

Kom hit alla friska pojkar! Sl negern i skallen med ett ruttet gg.
Fem cent stycket, sex fr en kvartsdollar. Hr hit alle man!

Det drjde knappt en minut frrn ett par karlar stannade. De tittade p
mig och en av dem slngde med en vrdsls gest t Bill ett mynt, samt
fick i utbyte tv gg. Jag stod i spnning.

S kom det frsta gget farande. Det var visserligen en bom, men
trffade naturligtvis planket, och ggets vidriga innehll gav mig en
dusch frn vnstra sidan. Brrr!

Mitt ansikte mste ha visat vad jag knde, ty karlen, som frn brjan
varit rtt loj, fattade ett livligare intresse fr min person, och
skickade av gget nummer tv med fruktansvrd kraft. Bom igen, men en ny
doftande dusch.

Ngra frbigende hade stannat fr att titta, egendomligt nog tyckte de
visst att det sg roligt ut, fr de skrattade och ett par av dem kastade
slantar till Bill. Nu brjade ggen vina p allvar.

Plask, pladaplask, plask-plask slogo de mot planket, den gula smrjan
stod som en sky omkring mig, och folkhopen borta hos Bill brjade bli
livlig. Allt flera mnniskor samlades dr borta, skrattsalvorna dnade
och den frsta fulltrffen hlsades med hurrarop, som kallade dit folk
frn alla hll.

Sedan vet jag inte mera vad som hnde dr borta vid repet, men
ggsmattret mot planket steg frn ett brus till ett dn och frn ett
dn till en rytande orkan. Hur Bill hann langa ut s mnga gg frstr
jag inte, men han pstod sjlv, att han fick en viss vana att gripa sex
gg i taget och slunga dem till kunden med ena handen medan han
inkasserade med den andra.

Sjlv var jag borta frn vrlden. Jag stod i ett moln av rutten ggula,
den stnkte p mig frn alla hll, fyllde gon, nsa och mun, rann runt
mitt huvud och nedfr planket omkring och bildade en sj nedanfr mig.

Och alltjmt smattrade gg runt planket i alltmera ttnande salvor, och
om jag ibland var nra att lmna detta jordiska piggade en ny fulltrff
upp mig till fortsatt existens. Tid och rum plnades s smningom ut fr
mig, och den enda skymt av medvetande som fanns kvar i min hjrna var
begreppet ruttna gg. Hela min omgivning, atmosfren som jag inandades,
jag sjlv, hela vrlden var ruttna gg. Och svagt trngde till mina
igenmurade ron ljudet av hundrastmmiga jubelrop ngra meter borta.

Hur lnge det drjde innan jag mrkte att ggorkanen tunnade av och
slutligen upphrde vet jag inte. Bill pstod att det endast var tre
timmar; fr mig verkade det tre veckor.

Men innan min hjrna fullkomligt ftt klart fr sig att bombardemanget
var slut, drog ngon mig bakifrn ut ur hlet och nr jag utmattad sjnk
ihop p marken, skljde en strm av kallt vatten ver mitt huvud.

Jag slog upp gonen. Bill stod bredvid mig med en pyts i handen.

Du sktte dig fint, gosse, sade han, och sken som en sol. Du var
prktig, helt enkelt. Ska du ha dig en pyts till, s blir du kry.

Nr livet tervnt i mig gingo vi till ett stlle, dr vi trots frbudet
kunde f en verkligt rafflande rwhisky, och jag frmodar att jag den
kvllen skaffade mig ett rykte som stor lskare av varan.

Men ta kunde jag inte, och nr uppassaren freslog gg ssom varande
ltttet, var han nrmare dden n han anade.

Och litet bakom var jag hela tiden tills vi delade upp kassan och jag
fann att min del var fyrahundratrettioen dollars och sextiofem cents. D
blev jag mig sjlv igen, och Bill, som frefallit litet bekymrad, lyste
upp.

Du gosse! sade han. Jag har en god id till, en id som kan skaffa
oss lika mycket kosing till.

N, vad r det? frgade jag med endast lindrigt intresse. Jag hade ju
pengar.

Jo, i morrn gr vi omkring till alla stans gghandlare och kper opp
ruttna gg och--

Jag slog inte ihjl Bill; nej, det gjorde jag verkligen inte, men jag
reste mig utan ett ord och gick ensam ut i natten.




MSESIDIGT FRTROENDE


Den unge mannen, som sakta gick framt gatan, var blgd och ljushrig,
betydligt bgge delarna, hans byxben slngde vida ovanfr ett par
knliga skor, och under nacksnagget var skinnet rakat. Jo d, det var en
svensk-amerikan.

Den uppfattningen fingo ocks Anton Frjd-Karlsson-Grnsten och Johan
Jrnhand, och de frsiktigt nrmade sig den unge mannen, ty Grnsten och
Jrnhand voro ett par framstende medlemmar av bondfngarnas skr, och
de vdrade skna, amerikanska lngschalar i svensk-amerikanens plnbok.

Den ljushrige tittade uppt husvggarna och smlog verlgset.
Trevningshus! Att de gitte bygga snt. Nej, om de hade minsta begrepp
om saker och ting s skulle de smlla opp tio-tolv vningar i snder.
Mer kunde man vl inte begra hr i gamla landet.

Han vcktes ur sina drmmerier av en rst. Och rsten var Grnstens.

Beg pardon, mister. Kan ni sja mej hur jag skall g fr att komma till
jrnvgsstationen?

No! svarade den ljushrige.

Inte? Ja, d fr jag frga ngon annan. Se jag r frmling i stan,
kommer just frn Amerika. Det r ett land det, skall jag sga herrn. Det
r annat n Sweden.

Den ljushrige log verlgset.

Yes, jag vet! Kommer ocks just drifrn.

h, n men det var roligt--

Bekantskapen var snart formerad, och en liten stund senare sutto tre
svensk-amerikaner inne p ett kaf och lskade sina strupar med
krisl, och de skrto i munnen p varandra om hur mycket pengar de
frtjnat dr ute i det underbara landet.

Se hr! sade Grnsten och blddrade vrkigt i en plnbok stinn av
reklamlappar, som vid flyktigt pseende liknade sedlar. En riktig
tusenlapp och ett par hundralappar hll han fram till nrmare
inspektion.

Hr brcker du ingen! sade Jrnhand och vinkade med en lika stinn
sedelbok, dr det ocks fanns ngra kta hundralappar. Visa nu att du
ocks har pengar, Jackson!

Svensk-amerikanen ndrade inte en min, men drog upp sin plnbok, och lt
en bankanvisning p femton tusen dollars glimta framfr bondfngarnas
lystna gon.

De vxlade en blick. Hr var ett kap att gra. Jrnhand bestllde in
vin. Vinet dracks, och mera vin dracks och nnu mera vin togs in. Men
nr de tre korten kommo fram vgrade Jackson i alla fall i vndningen;
han spelade inte kort, sade han.

Visst ska du spela nr vi bjuder p vin, s Grnsten hotande. Du ska
vl inte bara sitta och bli bjuden utan vara kamrat ocks.

Well, hickade Jackson, som ftt lite fr mycket. Jag skall bjuda p
middag med champagne i stllet. Fast jag har inga kontanta pengar. Mste
i banken frst, vnta hr, grabbar.

Han frskte resa sig, men sjnk tillbaka.

Det r inte vrt du gr ut, sade Jrnhand vlvilligt. Hit med
anvisningen s skall jag hmta pengarna t dej, s fr du sitta hr och
nyktra till under tiden.

Vill du det? sade Jackson, glatt verraskad. Det var hyggligt!

Han fiskade upp checken ur plnboken, men hejdade sig med en misstnksam
blick just nr han var i begrepp att rcka fram den.

Det r ett stort--hupp--frtroende, sade han tveksamt.

Visst, sade Jrnhand lite ngsligt. Men vi har vl frtroende fr
varandra!

Jag skall flja med och se efter att han utrttar det ordentligt,
frskrade Grnsten.

Nh, sade Jackson pltsligt. Vi har frtroende fr varandra. Lgg
opp era plnbcker p bordet! Hick! N opp med dom!

Bondfngarna lydde tvekande.

Ses, fortsatte Jackson. Nu ligger dom dr. Jag vet att det r mycke
pengar i dom. Nu vaktar jag plnbckerna medan ni gr i banken. Jag har
frtroende fr er och ni fr mig.

Bondfngarna vxlade ter en talande blick. Det var ju cirka tv tusen i
kta sedlar i plnbckerna, men checken var p ver femtio tusen i
svenskt mynt. Bytet var gott!

Hit med checken! sade Jrnhand. S ska vi hmta pengarna.

Jackson strk t sig plnbckerna och stoppade dem i fickan, sedan lade
han anvisningen p bordet.

Skynda er tillbaks, pojkar, ropade han efter bondfngarna nr de
frsvunno genom drren.

Men knappast var drren stngd frrn svensk-amerikanen pltsligt blev
nykter, betalade sin frtring och med spnstiga steg avlgsnade sig
bakvgen.

Dagen drp meddelade tidningarna, att polisen ntligen ftt sak mot de
knda bondfngarna Jrnhand och Grnsten. De hade hktats under frsk
att prngla ut en falsk check i banken. Nr de hktades dukade de upp
den gamla vanliga historien, att de ftt checken av en obekant person.




DEN GYLLENE PLOMMONBLOMMAN


Skeppar Broman stod p Ida Mathildas dck och log som en sol. Omkring
honom utbredde sig Nagasakis hamn med sitt myllrande vimmel av fartyg i
alla storlekar, frn sm korthuggna bogserare till Nippon Yusen Kaishas
vldiga linjengare. En yankeeliner, som varit inne fr inspektion, gled
just ut.

Bromans lyckliga bla blick fljde oceanvinthunden, som stack ut mot det
solglittrande havet. Mongolia of San Francisco stod det i aktern, och
skepparn myste.

Snart s r det jag, som reser ver till Frisco p en s'n dr
baddare, mumlade han beltet fr sig sjlv. Det r annat, det, n att
lusa sig fram med gamla Ida Mathilda.--Jungman! Klar med giggen, jag
skall ro ver till bergensaren dr borta.

Bergensaren var en norsk trampngare, svart och smutsig som det kol den
brukade fra, frn toppen av de stubbade masterna nda ned till
vattenlinjen. Men kapten Pedersen, som mtte skeppar Broman vid
fallrepet, var en slende motsats till sitt fartyg. Han var nmligen
klar att g upp till sin mklare, och landgngsriggen var splitt
sprngande ny; kpt i Cardiff p sista resan.

God aften, kapten Broman, sade norrmannen och rckte fram sin nve
till hlsning. Det var fanden vad de ser lykkelig ud. Har det hnt Dem
noget?

Skeppar Broman log frn ra till ra, och hans vldiga nve drabbade
hans norska kollega i ryggen med ett slag, som skulle ha tagit
andedrkten frn en mindre massiv man.

Joo, det kan kapten hoppa opp och kyssa sig p, sade han och halade
upp en bl telegramblankett ur fickan. Hr r nyheter s det frslr!
Jag har just ftt kabel hemifrn att skutan r sld och skall verlmnas
till kpare hr.

r det ngot att vara s glad ver? frgade norrmannen, som vi
hdanefter lta tala svenska.

Om det r, svarade Broman. Jo, ge sig katten p det, kapten. Skutan
r sld fr tvhundrafemti tusen och vi gav bara tti fr den gamla
skorven nr vi kpte henne ifrn Finland.

H, fanken!

Jojomensan! Och jag ger fjrdedelen i den, kapten. Vad tycks om det?
Stter in tjugutusen lock och fr igen sextiotv fem.

Norrmannen lyfte p mssan och kldde sig betnksamt bakom rat.

Ja, det r kriget, sade han. Allt tonnage har ju gtt upp i orimliga
priser, men s r frakterna ocks orimliga. Hemma i Bergen r dom
miljonrer allihop s gott som. De r skeppsredare dr en och varann som
kapten vet.

Skeppar Broman brydde sig inte om att svara. Han hade fr mycket annat
att tnka p.

Nu, jdrans, kapten, svarade han. Nu ska vi ta och stta sprtt p
Nagasaki ett slag. I kvll r det jag som bjuder, och s mycket skall
jag sga kapten, att det r inte lnt att han rknar med att komma
ombord i natt mer. Jag tar min styrman med, det gr vl inget? Det r
en hygglig pojk hemifrn Grebbestad och lite slkt till mig fr resten.
Vi tre ska visa dom sm gulbruna japparna hur det gr till nr
skandinaviska pojkar r ute p hrjningstg.

       *       *       *       *       *

Den trio, som ngot senare p kvllen hemskte det ena efter det andra
av Nagasakis europeiska hotell, var vl gnad att tilldraga sig
uppmrksamhet ven av annan anledning n ett tmligen uppsluppet humr.
Det var tre blonda nordmannatyper, med gon bl som det hav dr de hrde
hemma, och med axlar som kom de sm atletbeundrande amerikanskorna att
se sig om efter dem bde en och tv gnger. Och ingen blickade frgves,
ty de tre unga mnnen voro alltid frdiga med ett smleende eller en
blinkning, nr de mrkte att ett vackert gonpar riktades t deras hll.

Endast styrman Bryngelson var ngot reserverad. Han var i sllskap med
frmn och verordnade.

Men inte ens i Nagasaki ro de stora hotellen ppna natten igenom, och
innan de tre sjmnnen p allvar tyckte sig ha brjat sjslaget stodo de
p gatan utan huld och skydd, medan deras senaste tillflyktsort
obevekligt stngde sina portar.

Nu gr vi och hlsar p japparna, sade kapten Pedersen. Nr dom vita
mnnen inte vill ta emot oss lngre, s sker vi trst hos de bruna
kvinnorna.

Visst fanken, instmde Broman. Om vi skulle fara till ett tehus och
se p geishorna?

r du galen? frgade norrmannen. Dricka teblask, r det vad du vill?
Fast geishorna r ju ....

Styrman Bryngelson hostade ltt.

Annars skulle jag kunna visa vgen till ett annat hus, dr man slipper
att dricka te, sade han.

Vad fr man dr d? frgade Broman.

Man fr ngot, som dom kallar fr sak och som smakar ungefr som
brnnvinet hemma. Lika starkt r det tminstone.

Det gillas, sade norrmannen. Och geishor finns vl dr?

Nog finns det jntor, alltid, svarade Bryngelson. Men om det r
geishor vet jag inte. Dom kallar dom visst yoshis.

Kapten Broman gjorde pltsligt ett luftsprng, slog ihop klackar och
hnder och gav till ett tjut, s att den lille japanske
poliskonstapeln, som stod ett stycke drifrn, vrdnadsfullt bugade sig
och beklagande slog ut med hnderna, varmed han antagligen ville antyda,
att dylika tjut helst icke borde frekomma.

I nsta gonblick bugade han sig en gng till. Fr att ta upp en
amerikansk silverdollar, som glimtade till i luften och slog ned framfr
honom.

Kr i vind, skrek kapten Broman. Nu har vi druckit champanj och vin
bland grevar och baroner. Nu ska vi dricka brnnvin ett slag. Stt i
gng, styrman.

Vi ker vl,, sade Pedersen och vinkade p tre rickshakulier, som
alltsedan herrarna kommo ut frn hotellet avvaktande drjt i nrheten.
De travade fram, sjmnnen ntrade upp i krrorna, utan att i ngon mn
utveckla den vighet, som annars utmrker deras yrke, och s bar det i
vg.

Bort frn de moderna stadsdelarnas blandning av occident och orient bar
det i vg, in p rent japanska smala gator. Outtrttligt travade de
kraftiga lparna med sitt glidande, vargliknande lopp. S krde de in
genom en gatuport, svngde ned i det som borde ha varit en rnnsten,
och stannade utanfr ett hus, dr en rad vaggande papperslyktor utefter
taklisten lyste p en vgg, som i hela sin lngd och tredjedelen av sin
hjd upptogs av trburar, vilkas spjlor lyste matt av frgyllning i det
bleka skenet.

Hr r det, sade styrmannen och hoppade ur rickshan. Om dagarna
sitter jntorna i burarna.

h, i hlsingland heller! sade skepparen.

Jo, jo, det r min sjl sant, intygade norrmannen. Det r bruket hr
i landet. Kom s gr vi in!

I drren mttes de av en underdnigt leende fet japan, som under de mest
underbara vrdnadsbetygelser frde sina gster in i ett stort vackert
rum, upplyst av ett otal brokiga papperslanternor, som dinglade var en
sdan mjligen kunde placeras. P vggarna lyste brokiga kakemonos med
fglar, blommor, samuraier och det heliga Fujima i skn blandning, p
golvet lgo mattor och kuddar strdda, fr vrigt var rummet bart.

Fasen s enkel mblering, anmrkte Broman med ett flin. Inte s
mycket som en stol att sitta p.

Den fete japanen tecknade mot kuddarna och inbjd p dlig engelska de
hgtrade herrarna att taga plats, och eftersom intet annat tycktes vara
att fredraga, uppfyllde de tre vikingarna vlvilligt denna rimliga
begran.

Genast trippade ett par snedgda sknheter in med sak, risbrnnvin, p
lackerade brickor, andra sknheter brjade knppa p strngaspel och
ter andra trdde dansen. Och det var icke barnkammardans.

Kapten Broman var frtjust.

Skl, styrman, skrek han. Det hr var inte dumt phittat. Tag emot
hr, jntor!

Och hans tunga silverdollars slogo som ett underbart slagregn mot
golvets smala bambutiljor.

Denna exponering av rikedom och en frisk vilja att skiljas frn den
tilltalade i hgsta grad den fete japanen, och han nrmade sig under
djupa bugningar.

Hgtrade herre! Jag skall visa er det bsta mitt usla hus har att
bjuda. Edra hgtrade gon skola vila p den sknaste bland de skna,
p Kinum, 'Den gyllene plommonblomman'.

Han gav ett tecken. Musiken tystnade, och de sm yoshis, som nyss
dansat, drogo sig mot vggarna. Ett nytt tecken, en drr drogs t sidan,
och in kom Kinum.

Hon gjorde skl fr sitt namn, Den gyllene plommonblomman, ty hon var
liten och ltt och skir som ett av plommontrdets skra blom, hennes
frgyllda lppar logo, och som en fladdrande fjril dansade hon in,
hennes ftter tycktes knappast rra golvet, hennes gula kimono,
versllad med plommonblommor i guld, bljade n vitt, n smekte den
mjukt kring linjer, som kommo kapten Broman att knna en hissnande
knsla i brstet. Inte ens de fem skramlande skldar av frsilvrad plt,
som slngde omkring Kinum, frmdde dlja det faktum att hon var
Nagasakis sknaste yoshi.

Det r en jnta fr mig, det! skrek skeppar Broman. Den skulle jag ha
lust att ta med mig hem till Sverige.

Norrmannen skrattade.

Kp henne! sade han. Dom hr pikerne r till salu har jag hrt.

Broman var genast med p saken.

Hr hit, skrek han t jappen. Jag kper jntan dr. How much?

Med en flott gest drog han upp en packe engelska sedlar ur plnboken och
kastade dem t japanen.

Rcker det dr?

Styrman Bryngelson vaknade upp ur den halva dvala allt dryckjomet
frsatt honom i.

Men kapten, protesterade han. Det r ju nra tvhundra pund.

Hll mun, det har jag rd till, skrek Broman. Och styrman teg.

Japanen, i hast allvarlig, tog upp sedlarna och rknade dem. S bugade
han sig djupt och stack dem i barmen, frsvann och kom tillbaka om en
stund med ett lngt papper, fullskrivet av japanska bokstver, vilket
han lmnade skepparen.

Den gyllene plommonblomman tillhrde kapten John Broman.

       *       *       *       *       *

Tidigt nsta morgon fick Ida Mathildas jungman det ovanliga njet att ro
en ung japanska i land. Hon var kldd i gul guldbroderad sidenkimono med
skepparns gamla ulster utanp, och hennes lppar buro spr av
frgyllning.

Men hon var glad som en lrka, ty i ulsterfickan lg ett lngt papper
med japansk skrift; och nr hon kom i land tog hon en ricksha och krde
bort.

       *       *       *       *       *

Fem timmar senare gick kapten Broman i land. Han var i mndagshumr,
huvudet vrkte och han hade redarn p morgonkvisten lrt sin besttning
gudsfruktan och rena seder. Srskilt hade styrman Bryngelsson kommit i
tnjutande av hans omvrdnad, ty han gjorde styrmannen direkt ansvarig
fr att han, Broman, kvllen frut burit sig t som en idiot och kastat
bort nra tre tusen kronor.

Men nr han steg i land blev han freml fr en mindre vanlig
vrdnadsbetygelse, ty en liten japan lade sig p magen fr honom p den
smutsiga kajen och slog pannan tre gnger i stenlggningen.

Oh, you honorable captain, sade japanen.

Vad r det om? frste Broman.

O, hgtrade kapten, sade japanen, jag r Motu, som lskar Kinum,
och du, hgtrade kapten, har kpt henne frn Yoshivara och givit henne
friheten. Vid krsbrsblommornas fest fira vi brllop. O, hgtrade
kapten, jag r din tjnare fr en tid av sju existenser.

Dra t helsicke! sade kapten Broman.




EN RTTSFRGA


jo, sade ingenjren. Nog kan man alltid skilja p rtt och ortt,
det dr har varje mnniska medftt inom sig. Jag fr min del behver
aldrig ta miste p de tv sakerna.

D gratulerar jag bror, sade advokaten. Fast bror i s fall knappast
hr till de mnniskor, som ge mig mitt levebrd. Vad som r moraliskt
rtt eller ortt kan ofta vara svrt nog att avgra, tycker jag, olika
mnniskors uppfattning om de dr sakerna variera ju s hgst betydligt,
men den juridiska rtten kan alltid fastsls.

Prat, sade ingenjren. Just den moraliska rtten r det, som man
minst behver tveka om. Den juridiska kan dremot bli ganska kvistig att
f tag i. Det skter advokaterna om.

Advokaten ignorerade hugget.

Jag erknner grna, fortsatte han, att det ofta nog kan vara
kvistigt att avgra vilken av tv parter, som har juridiskt rtt eller
ortt, men avgra det kan man alltid till slut. Har du hrt talas om ett
enda fall d en domstol uppgivit frsket att dma i ett rttsfall?
nej, utslag blir det alltid.

Journalisten tnde en ny cigarr.

Det kan dock finnas fall, d det r omjligt att avgra bde vad som r
moraliskt och juridiskt rtt.

Exempel! sade advokaten.

Jag skall dra fram ett exempel ur min egen erfarenhet, sade
journalisten och satte sig bekvmare till rtta i stolen. En liten
episod, som hnde mig fr mnga herrans r sedan ute i Amerika.

Som ni vet reste jag dit ver som nybliven student fr att se litet av
livet och tillfredsstlla min ventyrslystnad. Mina frldrar voro i
mycket goda omstndigheter, s jag var frsedd med en rundligt tilltagen
reskassa, och naturligtvis skulle jag lngt innan den var slut ha en bra
plats, det hade jag klart fr mig. Tacka fr det, att en ung, frisk,
energisk svensk pojke med goda skolkunskaper och ett friskt humr ltt
skulle sl sig fram dr ute.

Jag kom allts till Chicago och brjade med att se mig om i staden
litet. Den var s stor, och full av s mycket nytt och underbart, och om
min reskassa nr den vxlades i dollars inte blev s mnga hundralappar
bekymrade det mig fga. Jag skulle snart skaffa mig en plats. Men ngon
brdska med den saken var det ju inte, utan jag levde dagslndans glada
liv, tills jag en dag helt pltsligt upptckte att mina pengar voro p
upphllningen.

N det fanns gott om lediga platser. I varenda tidning stod det
spaltvis med annonser om dylika. Frst sedan jag svarat p en hel hop av
dem och frslsat mycken tid och mnga dollars p anmlningsavgifter och
vrdelsa provkollektioner fick jag klart fr mig att de flesta voro
humbug. Jag var allt bra grn.

Det r ju ondigt att i detalj relatera mina den under denna tid, det
m vara nog sagt att en dag stod jag p gatan utan en cent p fickan.
Att skriva hem efter hjlp frbjd mig min stolthet, och nnu hade jag
litet hopp kvar om att det till slut skulle ljusna. S smningom
vandrade det ena plagget, den ena smsaken efter den andra till
pantlnaren, och till slut stod jag dr utan att ga mera n de klder
jag gick och stod i.

D brjade svlten p allvar. D och d kunde jag komma ver en slant
s att jag fick ett ml mat, men mnga dagar fick jag nja mig med en
kopp kaffe och en bit paj som dagsranson, och ofta fick jag ingen mat
alls.

En dag just vid den tidpunkt d jag mrkte, att mina kroppskrafter
brjade ge vika, mtte jag p gatan en vlkldd man, som efter en
forskande blick p mitt ansikte stllde sig i vgen fr mig.

'Ni svlter!' sade han kort och rakt p sak, s som det brukas i det
landet.

'Ja', erknde jag hoppfullt, i tanke att mannen kanske skulle ge mig en
dollar till ett par ordentliga ml mat.

'Bertta edra nrmare omstndigheter, s fr jag se om jag kan gra
ngot fr er!'

Och jag berttade utan omsvep bde vem jag var och hur jag kommit i den
situation som jag var.

'Ni r allts av en hederlig och p sin ort aktad familj?'

'Ja, det r jag.'

'Och sjlv r ni en hederlig karl?'

'Ja.'

'Har aldrig begtt en ohederlig handling?'

'Aldrig', svarade jag litet harmset. Om jag icke varit s utsvulten
hade jag skert inte tlt det.

'Gott', sade han och drog fram en sedelbunt ur fickan. 'Hr r hundra
dollars, vill ni frtjna dem?'

Om jag ville! Hundra dollars! Min tanke svindlade infr en sdan summa.
Det betydde ju nytt liv, nytt hopp--en biljett hem om jag s ville.

'Vad skall jag gra fr att f dem?'

Han tycktes betnka sig ett gonblick.

'Jag r vad man kallar en excentrisk man', fortsatte han sedan. 'Och
det roar mig att studera mnniskorna. Nu vill jag se om hundra dollars
kan fresta en fattig svltande sate som ni, som hittills varit hederlig,
till att bryta med sitt fregende liv. Ni fr dessa hundra dollars om
ni begr en ohederlig handling.'

'Vilken handling vill ni att jag skall gra?' frgade jag. Herrarna
bra komma ihg att jag svalt; och jag tyckte det kunde vara skl i att
hra vad som begrdes av mig. Uppfattningen om vad som r hederligt
varierar ju.

'Vilken handling som helst, bara den r ohederlig.'

'Och nr bli pengarna mina?'

'Pengarna verg i er go i samma gonblick som ni begr handlingen i
frga.'

Jag funderade ett gonblick. _S ryckte jag till mig de hundra dollarna
och sprang min vg_. Kan du, herr jurist, avgra om min handling var
ohederlig eller ej.

Advokaten tvekade inte ett gonblick.

Naturligtvis var den det, svarade han.

Journalisten smlog stilla.

Pengarna blevo allts mina i samma gonblick som jag tog dem?

Ja visst!

Men d var det ju mina egna pengar, jag tog, och att ta sina egna
pengar r ingen ohederlig handling.

Hm! sade advokaten. Man fr tnka sig, att det i utfrandet av
handlingen fanns ett ohederligt moment innan pengarna vergingo i din
go.

Det fr man inte tnka sig, svarade journalisten. Ty verenskommelsen
var, att pengarna skulle bliva mina _i samma gonblick_ som jag begick
en ohederlig handling, inte i gonblicket efter, allts intrdde min
gandertt _samtidigt_ med detta ohederliga moment, och de pengar jag
tog voro allts mina egna.

Hm! sade advokaten.

Men, fortsatte journalisten. Om penningarna voro mina egna var
handlingen icke ohederlig. Och d handlingen icke var ohederlig hade jag
heller icke uppfyllt villkoret fr att f pengarna--och pengarna voro
icke mina. Har jag rtt?

Hm, sade advokaten.

Journalisten skrattade kort.

N! Jag tog sledes pengar, som icke voro mina. Detta var en ohederlig
handling. Men d jag begick en ohederlig handling blevo pengarna
mina;--fljer du med?--jag tog allts mina egna pengar, vilket icke r
ohederligt, pengarna voro allts icke mina; allts var handlingen
ohederlig, allts voro pengarna mina; allts var handlingen hederlig,
allts voro pengarna icke mina; allts var handlingen ohederlig, allts
--

Stopp, stopp! sade advokaten. P det viset kan du hlla p hela
natten.

I evigheters evighet! svarade journalisten. Faktum r, som jag haft
njet att bevisa, att om min handling var ohederlig s var den hederlig
och tvrtom. Kan du dma vad som i detta fall r rtt och ortt?

Hm! sade advokaten. Ett hgst invecklat rttsfall.

Herrarna kan tvista om den juridiska rtten, men moralisk rtt att
behlla kovan hade du lika frbaskat, avgjorde ingenjren.




SVRSLD VARA


Nu fr tiden kan man slja allting och f bra betalt fr det, sade
direktr S:son Silverling beltet och drog ett par bloss p sin cigarr.

Tre av de fyra andra unga gulascher, som utgjorde hans auditorium,
nickade instmmande--de hade alla erfarenheter i den vgen--men den
fjrde, direktr P:son Pern sg betnksam ut.

Inte allt, sade han.

Min vrderade broder, sade Silverling. Vill du vara av den godheten
att ge oss ett exempel, som br upp ditt absurda pstende. Har du inte
sjlv slt hboss som tesurrogat med ett par tusen procents avans, och
har vi inte allesammans p samma stt bevisat ktheten av min sats.

Tror du, sade Pern, att du skulle kunna slja en hundralapp fr
hundratjugu kronor?

Silverling skrattade.

Ja, nstan, sade han. Men det var inte precis s, jag menade.

N, sade Pern. Tror du, att du skulle kunna slja en hundralapp fr
tjugu kronor?

Fr tju--jo, tacka katten fr det! Det skulle vl vem som helst kunna.

Pern tog lngsamt upp sin plnbok och plockade fram fem fina och slta
nya hundralappar.

Antag att vi utnmner Ansn till frsljare. Han r opartisk och
dessutom smrt nnu. Han gr hem och tar p sig en av de kostymer, som
han brukade anvnda innan han brjade tillverka mjlsurrogat av sgspn,
samt en sportmssa och nr han s ser ut som en vanlig, enkel medborgare
skall han g ut p gatan och frska att slja dessa fem hundralappar
till fem vlkldda medborgare fr tjugu kronor stycket. Men han fr.
endast frga fem personer. Om tre eller flera kper har jag frlorat och
ger dig, Silverling, tio tusen kronor, kper ingen eller endast en eller
tv, anses din sats, att man katn slja allt, vederlagd, och du ger mig
tio tusen. Dessutom bjuder den frlorade sllskapet p en bttre
middag.

Topp! sade Silverling. Bestll middagen genast, du som kommer att
frlora. Det sger ju sunda frnuftet, att den, som blir erbjuden en
hundralapp fr tjugu kronor tror att sljaren har mist frstndet, och
passar p tillfllet att gra ett litet kap.

Svida inte samvetet--, sade en av de andra.

h hll mun, sade Silverling.

Ngon timme senare drev direktr A:son Ansn kldd i sportmssa och en
av de kostymer, han ansg snygg nr han nnu var bitrde i en
speceriaffr p norr, utefter Hamngatan, med de fem nya, fina
hundralapparna i handen. De vriga fyra herrarna fljde hans frehavande
frn andra sidan gatan.

Till frsta offer utsg han en ung man av affrstyp.

Skall herrn kpa en hundralapp!

Vafalls? sade den andre och stannade.

Kp en hundralapp! Ny och garanterad kta, fr tjugu kronor.

Den unge mannen granskade Ansn ett gonblick och blev rd.

Dra t skogen, sabla drummel, rt han. Vore det inte mitt p gatan,
s skulle ni f smrj. Har ni inget bttre att gra n att g ute och
driva med folk?

S gick han.

Nsta offer blev en ldre gentleman, som frst noga frhrde sig om
sedelns kthet, och sedan s demonstrativt sg sig om efter en
poliskonstapel att Ansn fann sig franlten att frsvinna i folkhopen
fr en stund.

Nummer tre var en medellders dam, och hon blev genast intresserad.. Men
hon vgrade envist att ta upp tjugu kronor ur vskan fr att lmna dem i
utbyte mot hundralappen. Dremot var hon fullt villig att ta emot ttio
kronor om Ansn ville vxla hundralappen i en affr.

Drp strandade den affren, och som tre personer nu vgrat kpa mste
Silverling till sin frvning erknna sig slagen, men efter ett kort
sammantrde beslts att experimentet skulle fortsttas. Pern srskilt
yrkade p detta, emedan han ville ha faststllt att sedlarna ver huvud
taget icke voro sljbara ens till det begrda lga priset.

Nr allts en landsortsljtnant p vg till Gymnastikcentralen nrmade
sig, antastades han av Ansn:

Vill ljtnanten kpa en hundralapp!

Kpa vad? svarade officern och stannade.

Ansn hll fram sina fem hundralappar solfjdersformigt och sade:

Kp en hundralapp, ljtnanten! Ny och fin och garanterad kta! Kostar
bara tjugu kronor.

I detsamma anlnde den femte kunden. Det var tillfllighetsarbetaren
Karl Anton Severin Johansson-Blomstergren-Kvick, som passerade vgen
fram p spaning efter middagskovan, och hr sg han den pltsligt i
sagolik riklighet utstrckas framfr sig.

Kvick gde inte tjugu kronor, men dremot gde han en hgt uppdriven
frmga att gripa tillfllet i flykten. Och hans stora svarta nve krde
blixtsnabbt fram mellan ljtnanten och Ansn, och grep det i form av fem
nya, fina hundralappar.

Va sjer'u, grabb! Sljer du hundralappar fr tjuge spnn styck.  hr
 fem stycken. Hll rejt, jag tar klabbet. Fem gnger tjugu r hundra,
vassego, hr  hundra kronor till betalning.

Med en artig gest rckte Kvick tillbaka den ena hundralappen till Ansn,
stoppade lugnt de andra fyra i fickan och fortsatte sin vg mot de
vntande dekolngnubbarnas mngfald.




ARTIGHET I BARBACKA


Den som inte knner till Barbacka, kanske tror att detta lilla samhlle
med sina 2,394 sjlar som alla knt varandra sedan barnsben, och ro
lika hemma i varandras familjehistorier som i sina egna byxfickor, r
srdeles demokratiskt. Men han tar miste.

I Barbacka finns en rangskala vars otaliga hrfina nyanser endast en
infding kan hoppas att ngonsin kunna bemstra, och det kastvsen, som
existerar dr r ondligt mycket hrdare och mera omjligt att bryta ned
n Indiens.

Bitrdet i Olsons diversehandel, Johan Persson, var infdd barbackabo,
och knde sin stad och alla dess frhllanden p sina fem fingrar, om nu
ett s bleklagt uttryck kan anvndas om en s ingende knnedom. Han
visste sin egen position, vilken r den enda punkt p rangskalan, som
evigt frblir oklar fr mnga barbackabor, och hade p pricken klart
fr sig hur mycket han skulle lyfta p hatten fr borgmstaren,
kyrkoherden, lektorn, veterinren och de andra honoratiores, och hur
pass litet han behvde lyfta den fr samhllets vriga inbyggare.

Han fann det alldeles i sin ordning att borgmstaren besvarade hams
dmjuka hlsning genom att lyfta ett finger, och kyrkoherden hela handen
till hattbrttet, men skulle ha blivit djupt frolmpad om inte
provinsiallkaren tagit i hattbrttet och pastorsadjunkten inte lyft
hatten tv tum.

Persson var sledes efter barbackasynpunkt en srdeles korrekt ung man
med lovande framtid, och sjlv drmde han rosiga drmmar om att en gng
sjlv bli diversehandlare, och f se ven borgmstaren lyfta p hatten
kanske en hel decimeter.

Men Persson hade ocks andra drmmar. En av hans bsta vnner och f. d.
kamrater i affren, Pelle Andrn, hade emigrerat till Stockholm dr han
ftt plats i ngot s oerhrt fint som Nordiska Kompaniet, och Persson
drmde ibland att denna upphjelse skulle kunna vederfaras ven honom.
Och fr att underska mjligheterna i den vgen, tog han sig en gng
ledigt och reste till Stockholm.

Persson hade aldrig sett ngon annan stad n Barbacka frr, och
Stockholm gjorde honom nstan andls. Ngot s storslaget hade han
aldrig ens i sina djrvaste drmmar kunnat frestlla sig. I Andrns
sllskap beskte han sagolikt praktfulla njespalats, sdana som Berns
och Svarta Katten, och sg hus s stora, att hela Barbacka samhlle
skulle kunna bo i dem, om ocks lite trngt.

Andra dagen nr de promenerade uppfr Birgerjarlsgatan knuffade Andrn
honom i sidan och sade:

Pass opp! Hr kommer utrikesministern. Han r kund hos mig!

Persson hll andan och stirrade. Denne vldige man sg ut som en vanlig
ddlig, men dock inte fullt s vanlig som honoratiores hemma i Barbacka,
och fastn han inte var kldd i cylinder betraktade Persson honom med en
vrdnad, som grnsade till andakt.

Men nr Pelle hlsade p mannen och denne artigt och frbindligt
hlsade tillbaka brast frtrollningen:

N du, Pellskurk, du gr och driver med mig! sade han litet frtrnad.
Det dr var ingen minister.

Visst var det det! Varfr skulle det inte vara det? svarade Andrn
frvnad.

Du hlsade ju p honom som p en manufakturhandlare med tio tusen
kronors inkomst, och han hlsade tillbaka. Om det hade varit en
minister, s skulle du ha gjort halt och front och han skulle inte ha
sett t dej.

Andrn skrattade.

S r det hemma i Barbacka, ja. Dr r brackorna ohvliga bara fr att
dom tycker att dom  ngot. Men hr r det inte s. Hr hlsar en
schentleman p en annan schentleman, och bryr sig inte om vad han har
till levebrd.

Du vill vl inte sl i mig att en minister tar av sig hatten fr ett
handelsbitrde.

Du har nyss sett en gra det.

D var det fr att du r i Nordiska Kompaniet.

Andrn strckte p sig.

Kanske delvis, sade han sjlvmedvetet. Men inte uteslutande. Om jag
hade varit anstlld i en vanlig butik, dr statsrdet var kund, s hade
han lyft p hatten i alla fall.

Persson var fortfarande tmligen tvivlande, men hans tvivel brjade
rubbas nr Andrn d och d hlsade p greve den och konsul den, ofta
flotta herrar i cylindrar och lackskor--ty Andrn stod i
herrekiperingsavdelningen--och Perssons frestllningsvrld stlldes
allt mer p huvudet.

Men fullt vertygad blev han frst nr de p Strandvgen mtte
kronprinsen.

Nu ihrde kromprinsen visserligen inte till Andrns kunder, och hade
inte heller p annat stt dragit sig frmnen av denne herres
personliga bekantskap, men nr han och Persson, i synnerhet Persson, som
lojala rojalister strko av sig hattarna, lyfte han ocks p hatten. Och
hans blick tangerade ett gonblick Perssons ansikte.

Det var en ganska avsevrt frndrad Persson, som kvllen drp reste
tillbaka till Barbacka, och nr han p sin frsta middagsrast efter
ledigheten mtte borgmstaren p Storgatan, hlsade han endast som p en
specerihandlare med sex tusen kronors inkomst.

Borgmstaren gav visserligen Persson en frvnad blick, men lyfte dock
fingret till hatten och gick vidare.

Men i Perssons sjl sjd vreden. Han hade sett statsrd, grevar och
konsuler lyfta p hatten. Svea rikes kronprins hade lyft p hatten fr
honom, just fr honom, och s bevrdigade en vanlig borgmstare honom
endast med en knapp honnr. Han beslt att gra revolution.

Nsta gng han mtte borgmstaren var hans ansikte blekt men bestmt.
Nr borgmstaren sg honom hja armen mot hatten gjorde han enligt vanan
honnr med pekfingret. Och Persson svarade p samma stt. Mitt p
Barbacka storgata.

Som trffad av den traditionella blixten stannade borgmstaren och sg
efter Persson, som stolt, men kanske med ngot veka knn, skred vidare.
Men den blick, borgmstaren slungade efter den unge mannen, kom de
nrvarande Barbackaborna att bva fr Perssons de.

Tredje mtet mellan Persson och borgmstaren skedde, ven det, p
Storgatan, och det p blanka sndagsfrmiddagen till p kpet. Nyheten
om Perssons oerhrda beteende hade naturligtvis spritt sig, och med
andls spnning avvaktade det sndagspromenerande Barbacka det som
skulle ske. Ty att borgmstaren skulle ta den uppstudsige i grundlig
upptuktelse stod klart fr alla.

Men ngot helt annat skedde. Nr borgmstaren nrmade sig Persson, strk
han nmligen av sig hatten med en dmjukhet, som var alldeles fr stor
att kunna kallas vl spelad, och bjde dessutom sin stolta rygg mot
jorden.

D gjorde Persson sitt stora misstag. Han frde nonchalant pekfingret
till mssan och gick frbi.

Han hade glmt kronprinsen.

       *       *       *       *       *

Det gr an att gra revolution i Ryssland och Portugal, ja, det kanske
ven kommer att lyckas hr i gamla Sverige som stat betraktat. Men i
Barbacka gr det inte.

Persson r nu bitrde i Karlssons diversehandel i Blmla och stryker
hatten ned till knt nr han mter Blmla borgmstare.

Och borgmstaren gr honnr med ett finger.




JRNVGSSTREJKEN I FLANDA


Den stora lokmannastrejken hade gtt sprlst frbi Flanda--Bondkra
jrnvg. Varken lokfraren eller eldaren, som frde tget tv gnger
dagligen de sjutton kilometerna fram och tillbaka, voro nmligen
organiserade, och hade fljaktligen inte en aning om vad som frsiggick,
ty som var man vet har ingen av stderna ngon annan jrnvgsfrbindelse
n den korta stump, som frbinder dem med varandra; kommunikationen med
yttervrlden uppehlles fr vrigt medelst ngslupen Karl Gustav, som
varje mndag, onsdag och lrdag avgr frn Flanda till Kosseby,
varifrn man ju med endast sju kilometers landsvgsskjuts nr Kalvas
hllplats vid stambanan.

Men lser inte Flandaborna tidningen? frgar den undrande lsaren.

Jo, Flandaposten. Men Flandaposten r en verklig lokaltidning, och
lgger flandasynpunkter p allting. Dess redaktr anser det vara en
mycket viktigare nyhet att slaktare Nyblads bitrde vid styckandet av
kalv rkat hugga sig i handen, n om ett par kejsardmen ramla omkull.
Och dri har tidningen utan tvivel rtt. Ur flandasynpunkt.

Vrldskriget var ju omnmnt i Flandaposten, fastn det icke direkt
berrde tidningens spridningsomrde, men p en sdan smsak som
lokmannastrejken gnade tidningen inte ett ord.

Allts gick den stora strejken sin gng och avblstes utan att Flanda
hade en aning om det, men fjorton dar efter dess slut fick fru Olson,
som har matservering, genom ett brev frn en slkting veta, att det var
ngot trassel med jrnvgarna, och meddelade genast sin oklara mening
drom till eldare Frjd nr han kom fr att ta middag.

Nr Frjd sedan kom ned till stationen fr att elda eftermiddagstget,
meddelade han nyheten p sitt stt till sin frman, lokfrare Johansson.

Dom lr strika, sade han.

Hocka? frgade Johansson.

Lokfrara och eldara, upplyste Frjd.

Johansson blev fundersam och det blev tyst en stund medan Frjd ordnade
med fyren.

ss Johansson tycker som ja, s r de vl bst att vi strikar ocks,
sade Frjd tveksamt till slut.

Ja str just  tnker p't, Frjd, svarade Johansson. En ska ju hlla
ihop.

Efter en stunds ytterligare diskussion fattade maskinpersonalen vid
Flanda--Bondkra jrnvg definitivt beslut att strejka, och tgade
mangrant upp till trafikchefen, diversehandlare Erikson, fr att meddela
den remarkabla nyheten.

Johansson steg in i Erikssons butik med Frjd diskret i bakgrunden.

Gudagen, sade trafikchefen, och snodde ihop en strut av
tidningspapper. Va vell I fr ngot?

Joo, Eriksson, sade Johansson litet frlget. D  s, att vi tnker
strika.

Strika, skrek trafikchefen och tappade struten, som nu innehll fr
tio re karameller. Va i hlsefyr r det med er, pjkar?

Jo si, svarade Johansson. Lokmnnera strikar ver hela Sverige nu,
och vi fr la flja exemplet.

Det var det vrsta jag har hrt, sade Eriksson.  om en halvtimme ska
ju tget g te Bondkra. Vem ska kra det?

Johansson tittade p Frjd, och Frjd p Johansson.

h hum, sa lokfraren till slut. Vrre  d vl inte med strikinga n
att vi kan kra tget fram  tebakars, s fr vi vl tala om saken sen
hur vi vell hat.

Det var hygglit det, sa trafikchefen. Jag kunde vl tro, att I inte
vell strandstter oss.

Allts gick Bondkra-expressen som vanligt femton minuter efter utsatt
tid frn Flanda centralstation, och anlnde som vanligt trettiofem
minuter frsenad till Bondkra dito. Senare p eftermiddagen gjordes
terresan i laga ordning.

Morgonen drp kom Eriksson ned till Frjd, som hll p att putsa loket.

Strikar I fortfarande? frgade trafikchefen och bjd p snus.

Ja vesst, svarade Frjd. tminstone har ja inte hrt n't annat.

Men I kr la tget nu p frmiddan nd.

De tnker'a vl vi gr! Han kan ju tala ve Johansson om'et.

Johansson visade sig inte heller omedgrlig, och ven p eftermiddagen
och nsta dag lt han tala med sig, s att den enda rubbning, som
strejken stadkom var att trafikchefen fr varje tgs avgng mste komma
verens med lokfraren.

Flanda- och Bondkraborna voro livligt intresserade av strejken, som i
Posten behandlades i spaltlnga artiklar, och varje gng tget gick
eller kom vid endera av stationerna mttes det av vldiga mnniskomassor
av nda upp till fyrtio personer, som voro ute fr att se p strejken.

P fredagen kommo de strejkande som vanligt fr att hmta sin avlning.

Hm, sade Eriksson. Egentligen skulle ni inte ha nka ln ttersom I
strikar, men I  s hyggliga nd, s hr har I pengar. Men va strikar I
fr egentligen. Vell I ha mer ln?

Vi strikar fr att dom andra strikar, upplyste Johansson. Men ss vi
fr mera ln, s fr vi la tacka.

Ja, sade Eriksson. Ja har tnkt te ka p me en femma i veckan t er
var ss I fortstter te kra tge.. Lvar I de?

De kan vi la lva, sade Johansson. Och tack sa han ha, Eriksson. De
va hederligt av honom. Men ja vill bara sja de, atte strikar de gr vi
i alla fall.

S fortsatte strejken och trafiken tills ngra dagar senare en ung
ingenjr som bolaget i ett anfall av hgfrdsvansinne anstllt, kom fr
att tilltrda sin plats. Nr han fick hra talas om strejken fann han
tillfllet lmpligt att genast visa sig p styva linan, och gick drfr
ned till loket nr frmiddagstget krt in fr att avg till Bondkra.

Ni strejkar ju! sade han till Johansson.

Vi gr de, schenjrn! medgav lokfraren.

Vad ska ni d p loket att gra?

Va?

Ni tnker naturligtvis gra sabotage, era lymlar, men det skall
frhindras. G ifrn loket!

Vecket?

G ifrn loket, sger jag! Annars--

Men vi har lvat--, protesterade Johansson.

Jag ger katten i vad ni lovat, rt ingenjren. G ifrn loket
gonblickligen!

Johansson och Frjd hasade sig frvnade ned, och med ett spnstigt
sprng hoppade ingenjren upp i frareboxen. Han sg p klockan. Det var
avgngstid. Stinsen syntes inte till, men utan att vnta p avblsning
satte han i gng.

Fr frsta gngen sedan banans ppnande avgick tget p bestmd tid,
vilket hade till fljd att personvagnen gick tom, och att det sades
mnga fula ord av de flandabor, som den frmiddagen tnkt resa till
Bondkra men rttat sig mera efter de verkliga tgtiderna n efter de
officiella.

Men lokmnnen gingo bekymrade hem till Johansson fr att vid en kopp
kaffe diskutera den situation som uppsttt. Diskussionen vervars ven
av Pelle Johansson, lokfrarens minderrige son, och det var denne
frhoppningsfulle unge man, som lste knuten.

En stund senare begvo lokmnnen sig till trafikchefen.

Det r en snygg historia det hr, hlsade Eriksson dem med. Dr ser
I hur det gr nr en strikar. Det r elva stocken passagerare som inte
har kommit med tget nu, och ibland dem r sjlvaste borgmstaren i
Bondkra, som skulle hem  hlla rstu.

Inte  de varat fel, sade Johansson. Hade vi bara ftt strika i fre,
s hade detta allri hnt. Och s vet en ju allri va en sn dr kan gra
m tget.

h nog kan han krat, sade Eriksson, han  ju schenjr.

Men tror Eriksson han kan f ppet fr den stora backen ve Fby?
frgade Frjd. Jag vet bst hur en fr ella p fr  klara den. Tnk om
tget blir stende ute p linjen.

Vi tar la dressin  far dit, sade Johansson. ss Eriksson fljer m,
s kan vi ju ta oss te klara upp'et ss de behvs.

Naturligtvis var trafikchefen genast med p den saken; de gvo sig av,
och ovanfr stigningen lyftes dressinen ur spret.

Snart hrdes det vlknda pustandet p avstnd, expressen kom sniglande
mot kurvan och brjade knka uppfr backen. Det gick inte lngt, farten
minskades ytterligare, och snart stod tget stilla, med lokomotivets
hjul vansinnigt snurrande p samma flck. S brjade det sakta ka
baklnges.

Tv gnger till frskte ingenjren frgves f upp tget, sedan inskred
Eriksson:

Stig ner ifr loket, schenjrn, sade han.

Vafalls?

Stig ner ifr loket, sjer'a. Johansson och Frjd ska kra hem tget!

Men det r ju strejk, och--

Lgg se; inte i det hr, schenjrn, fr det begriper han inte, sade
Eriksson. Kom nu bara, s stter vi oss i personvagnen,  s kr
pojkarna hem tget.

De vell sja, sade Johansson. ss vi fr strika i fre sen. Annars gr
vi't inte.

I fr gra hur i vell, pjkar, sade Eriksson. Kom nu, schenjrn.

De bda herrarna stego upp i personvagnen, lokmnnen togo sin platser i
frarboxen, tget backade, tog sats, och rusade med den vansinniga
hastigheten av nra tv mil i timmen mot backen. Och ur buskarna hoppade
Pelle fram med en pse i handen och brjade, springande framfr
lokomotivet str sand p rlsen, som han en stund tidigare omsorgsfullt
spat. Stolt ngade Flanda-expressen uppfr backen.

Strejken och trafiken g fortfarande sin gilla gng p Flanda--Bondkra
jrnvg.




EN SPRITAFFR


Det hr hnde i den gamla, goda tiden, d restriktionerna inte nnu voro
uppfunna. Runt kajerna i den stora sjstaden vandrade mnga underliga
existenser, som togo emot fartygens trossar och gingo renden fr
beflet fr en tolvskilling, vilken sedan omedelbart omsattes i ett par
dragnaglar med tilltugg. Bland dessa hamnens typer var Kalle Skjorta en
bland de bst knda och anlitade. Ty Kalles hjrna hade inte nnu
fullkomligt bortbrnts av systemsprit, och gllde det en mera delikat
affr, som smuggling eller annat, s var hans medarbetarskap mycket
anlitat.

En het sommardag hade emellertid Kalle inte lyckats frtjna ett
korvre, och trsten var fljaktligen ytterst pinsam. Stenpllaren som
han satt stdd emot brnde het, presenningen ver sckstapeln bredvid
luktade tjra, och ver ngaren Venus' svarta pltdck stod luften
dallrande av vrme.

Kalle Skjortas blick gled sltt ver Venus' dck. Skulle han frska
tigga en tolvskilling av kapten Olsson eller styrman? Man var ju gamla
bekanta. Eller kanske det fanns ngot skrot ombord som man kunde lgga
vantarna p och realisera.

Nej, p dck lg ingenting utom en kutting om trettio liters rymd, och
den var det nog inte vrt att knycka. Men---- Det frste till i Kalle
Skjortas hjrna, och med ett flin, som blottade trettiotv snusiga
tnder, reste han sig och gick ombord fr att ta reda p styrman.

En halvtimme senare steg den vlknde hamnbusen Kalle Skjorta in i
Larsons vinhandel brande en kagge ver axeln:

Jag skulle hlsa frn kapten Olson p Venus och f tjugu liter konjak
av den vanliga sorten p den hr kaggen. Det r tio liter i frut.

Det skall bli, sade bitrdet, tog emot kaggen och skickade en
lagerkarl bort att fylla den.

Kalle Skjorta vntade lugnt p sin vara och underhll under tiden
bitrdet med en del historier frn hamnen, ty Kalle var sllskapligt
anlagd och alls inte hg. S kom kaggen tillbaka, och Kalle svngde med
en elegant gest upp den p axeln:

Kapten tittar in och betalar nr han gr frbi! sade han flott och
nrmade sig drren.

Men bitrdet var dr fre honom.

Nej, stopp, min gubbe lilla, kapten Olson brukar alltid betala
kontant.

Vafalls, sade Kalle Skjorta. r inte kapten Olson betrodd i den hr
giftbutiken, va?

Jo, fr all del, det r han visst, men inte du. Stll ner kaggen och g
och skaffa antingen kontanter eller ocks en rekvisition frn kapten
Olson, s lmnar vi ut spriten, men annars inte.

Lngsamt och med ondlig vrdighet stllde Kalle ned kuttingen.

Och ni tror att det skulle falla mig in att komma med en dylik hlsning
till min vn och gynnare kapten Olson? Faller mig aldrig in. Tappa ni ut
era tjugu liter svavelsyra, s skall jag g tillbaka till kapten Olson
med kaggen och de tio liter han anfrtrott mig och meddela honom hur ni
uppfrt er. Det skulle frvna mig om han ngonsin mer kper en droppe i
den hr butiken.

Fullkomligt oberrd av Kalles frebrelser lt bitrdet tappa av de
tjugu literna, varefter Kalle med sin skvalpande brda p axeln stolt
avlgsnade sig.

Nu gjorde allt Kalle Skjorta ett bondfrsk, sade bitrdet till
lagerkarlen, men det misslyckades. Oss lurar han inte s ltt.

Men Kalle Skjorta fortsatte sjlaglad sin vg ned till hamnen fr att
dricka sitt lystmte av den utmrkta grogg han hade i kaggen. Han hade
nmligen tappat tio liter vatten i den innan han gick till spritaffren.




MAJUMBA


Decemberregnet strilade ned och piskade med ett entonigt, svande
smatter mot kafrutorna. Himlen stod jmngr och mulen och konturen av
Hotel de Villes vackra filigranstorn suddades ut i den mulna
dsligheten.

Fy tusan, vilken julafton! sade jag. Jag ngrar, att jag inte reste
hem.

Jeg ogsaa! sade Tolns, norrmannen, med knsla och vertygelse. Men
dels vilde jeg ikke rejse fra jer, och dels hade jeg slet ikke nogen
penge.

dla sjl! sade Strand. Harrison hade pengar, han, och fr resten r
ju biljetten till London inte en s blodig historia, att inte en karl
med ngon energi kan klara den biffen. Harrison ter allts plumpudding
i kvll medan vi, arma satar, fr finna oss i att dricka vr vanliga
caf-cognac p den vanliga syltan i Calais, dr det behagat placera
oss fr nrvarande.

Tolnses suckade och ppnade munnen fr att sga ngot, men jag avbrt:

Klaga inte, Tolns, fastn vi sitter ensamma och vergivna denna
heliga kvll. Du har aldrig varit borta frn din mamma frr, men var
lugn, min son, fortstt att vandra lite i vrlden, s fr du nog fira
din helg p mycket besynnerligare stt n nu. Julen fr tv r se'n var
jag med och fick smrj efter en sprvgsolycka i Amerika, och--

Och julen frut! stack Strand in. Den glmmer jag aldrig.

Bertta! sade Tolns och jag samtidigt och vinkade t kyparen att
fylla p vra kaffeglas och servera mera cognac. Vi visste av erfarenhet
att Strand var en god berttare, och att han upplevt en hel del under en
rad brokiga r ute i vrlden.

Strand log och tnde en Maryland-cigarrett.

Som ni vet, pojkar, brjade han, var jag i min ungdom dum nog att
rymma hemifrn vid sexton rs lder. Gav fanken i gymnasiet och den
komfortabla handelsbana farsgubben stakat ut fr mig, och gav mig till
sjss. Efter tre r kom jag hem igen, och begick dumheten nummer tv,
nmligen att ta vrvning. Ytterligare tre r senare, nr jag som
distinktionskorpral fick mitt efterlngtade avsked ur armn, begick jag
dumheten nummer tre; jag lt anstlla mig i Kongostatens arm. Gossar,
gossar, det var den strsta dumheten av alla, men jag var bara vid er
lder d, s man kan inte fordra, att jag skulle ha vett.

Hut! sade vi.

Tyst pojkar, ni kommer att instmma med mig om ngra r. Enfin, tiden i
Kongo var ett helvete. Hade jag inte tagit min Matts ur skolan nr mina
fem r voro ute, hade jag nog med tiden blivit lika stor bandit som
belgierna sjlva. Hur negrerna behandlas vet ni frut genom
underskningskommitternas rapporter, som publicerats i pressen. Och det
var inte det vrsta. Men att se kamraterna d undan fr undan. Friska,
prktiga svenska pojkar. Kommer dit ned med hlsans rosor p kinderna.
S smningom mlas de malariagula, och en vacker dag--good bye, little
girl, good bye! Vet ni hur man begraver en kamrat dr inne i djungeln?
Jo, man slr kortsidan ur en gevrslda, spikar fast en hg hatt--sdana
finnas alltid i lager som bytesartikel, det r ju kungaemblemet dr
nere--allts, man spikar fast en hg hatt p ldans kortsida. D rcker
gevrsldan, om karlen inte r alltfr lng. Ruskigt, sger ni. Tja, man
blir van.

Jag tog allts avsked ur Kongostatens tjnst, men p utresan trffade
jag i Leopoldville en engelsk affrsman, som hade en rad faktorier,
byteshandelsstationer, utefter kusten av engelska Vstafrika.

Han tyckte om mig, och nr han fann att jag kunde konsten att behandla
bde negrer, portugiser och vita mn, s engagerade han mig genast fr
ett ganska hyggligt gage. Frst skulle jag bitrda vid ett faktori ngon
tid, fr att sedan, nr jag lrt mig de speciella tjuvknep, som anvndes
i detta slags affrer, sjlv bli frestndare fr ett dylikt.

Bien, ett par veckor senare hll jag mitt intg i Nulla-Nulla, d. v. s.
jag sam i land frn valbten som kantrat i surfen, och drev med ett par
sparkar och ngot blomstersprk roddarna ut i vattnet igen fr att dyka
efter mitt bagage.

Det brgades, och jag mrkte, att jag gjort ett gott intryck, ty
faktoriets svarta arbetare, Kroo-negrer varenda man, betraktade mig med
vrdnad, och faktoriets frestndare, en gammal malariainpyrd skotsk
suput, hlsade mig vlkommen och bjd p gin och champagne.

Nulla-Nulla var ungefr lika glatt och trevligt som en kyrkogrd i
regnvder. Ngra hyddor av korrugerad plt inskjutna p en relativt torr
landremsa mellan havet, en flod, dr en gyttjig gul lervlling sakta
flt mot modersfamnen, och det eviga trsket, vars dimma verskyggade
allt och alla, s att man mste frvara rakkniven i en burk palmolja fr
att den inte skulle rosta.

Den anvndes fr resten inte s ofta, ty man var inte mn om sitt yttre.
En solhjlm, en kostym smutsiga pajamas och ett par vita skor, som
sllan besudlades med piplera, detta var den prakt i vilken vi
civilisationens representanter upptrdde. Komforten var en tltsng med
moskitnt, fdan konserver, fisk, kinin och genever. Ja, det var en
hrlig plats, men jag hade varit med om sdant frr i Kongo.

Fram p hsten flg fanken i kroppen p den skotske suputen. Han fick
fr sig att han skulle resa hem till julen. Han hade inte sett Skottland
p tolv r, sade han, och ville grna se det en gng till innan whiskyn
och febern gjorde kl p honom.

Och i november gav han sig mycket riktigt i vg med en av de gamla
smutsiga oljetankar frn Liverpool, som trafikera kusten, och jag var
ensam med faktoriet, ngra niggrer, ett par portugiser och ett par
miljarder myggor.

Dr satt jag, som sagt, p stranden av den gula floden, p vilken
kanoter, gjorda av urbrnda trdstammar, kommo flytande med olja, gummi
och blodiga elefantbetar frn det hemlighetsfulla hinterlandet, och jag
tnkte p skottens avskedsord:

'Skt vl om faktoriet, my boy, och vad du gr, frsk att stlla dig
vl med den gamle skojaren Majumba.'

Majumba, ja. Jag hade ofta hrt namnet p den fruktade hrskaren dr
inne i de mystiska skogarna. Han som tog tull av alla, som frdades
genom hans omrde till kusten, till och med av de stridbara
haussanegrerna, som svuro vid profetens skgg och djupt fraktade
fetischdyrkarna.

Han var en mktig man, Majumba, ty han kunde med ett ord gra slut p
all byteshandel om vi rkade draga oss hans misshag, han kunde skicka
en negerhr, som sopade bort oss frn vrldskartan p ngra timmar, och
 andra sidan kunde han lta rika hvor regna ver oss, om det fll Hans
Blanksvarta Majestt in.

P sistone hade han emellertid inte varit riktigt ndig, om det nu var
Hans Brittiska Majestts regering som sttt honom fr huvudet, eller
bolaget, som inte varit nog frikostigt med gin och champagne p hans
senaste visit till kusten, vet jag inte, nog av, kung Majumba hade
brjat ta s hga tullar av de niggrer som foro genom hans omrde, att
den mera vrdefulla byteshandeln brjade kringg hans maktsfr och
allts hamna vid andra faktorier, uppt eller nert kusten.

Nu har jag egentligen aldrig varit rdd fr ngot i hela vrlden, och
minst av allt fr en s'n dr operettkung i simbyxor och cylinder, och
jag brjade lite smtt fundera p hur jag skulle f honom att ta reson.

Frgan var kvistig, men lyckligtvis fr mig lste den sig sjlv s
smningom.

Medan jag var i militrtjnst hade farsgubben hemma aldrig velat veta av
mig--jag hade ju svikit hans hopp om att f se mig som stor
businessman--men nr jag ftt anstllning p det hr faktoriet slngde
jag p mf av ett brev hem, och si, det tog skruv. Ndens sol brjade
ter skina.

En vacker dag fram i december tjt det gamla skrovet Omungas ngvissla
utanfr surfen, och med valbten kom skepparn i land fr att f en
whisky med orangebitter och se efter hur mycket gods jag hade att lta
honom f.

'Jag har en lda med till er, Strand', sade han vid tredje whiskyn. 'En
lngvga en, nda frn Norge, eller Sverige eller vad fanken det r fr
land ni r ifrn.'

'Hut, gamle havsvagabond!' slngde jag t honom och kilade ut fr att f
tag i ldan, fr ta mig katten var jag inte s pigg p att f se vad den
innehll, att jag inte kunde styra mig.

Och det var ett innehll som stod i mantal, m ni tro. Svensk punsch och
brnnvin, glggkryddor, lutfisk konserverad i glasburkar, skinka
likaledes konserverad, och klenter med mera tbara saker, och sist men
inte smst en massa julgransgrannlt, som skulle gjort niggrerna
vansinniga av avund om de ftt se den.

Ett brev fanns det ocks i ldan, och i det uttalade farsgubben sin
tillfredsstllelse med, att jag ntligen kommit in p affrsbanan, och
att morsgumman, som ville att jag skulle fira en kristlig jul ute i det
hedniska landet, plockat ihop lite smtt och gott t mig fr julafton
'och s kanske det kunde vara roligt fr mig att bjuda mina vnner p
svensk julmat'.

Gud vlsigne gumman! 'Mina vnner'! Ensam vit man bland niggrer och
portugiser! hnej, jag finge nog ta min julmat ensam, om jag inte ville
associera mig med mindrevrdiga raser.

Well, Omunga gick, och julen kom, och jag hade ett herrans besvr med
att lra min niggerkock, Bootlace, 'Kngsnret', att laga svensk
risgrynsgrt. Jag beskrev konsten fr honom cirka hundra gnger, och
varje gng svarade han orubbligt: 'Savvy plenty, Stann!' fastn jag
mycket vl visste att han inte begrep det minsta.

Men det stod skrivet i stjrnorna att jag inte skulle f julfrid, ty p
sjlva julaftonsmorgonen, nr jag som bst funderade p vad jag skulle
hugga fr trd till julgran, anlnde en lpare med bud att Hans Majestt
Konung Majumba var i antgande fr att gra en visit hos den vita
pampen.

D blev det liv i luckan. Opp med Union Jack fr att hedra den svarta
slusken, Frankrikes staste och smsta champanje p is, opp med en lda
hollndsk genever. Allt klart till att blidka den vldige.

En timme senare satt en av vrldens fetaste niggrer, en koloss om
hundratjugo kilo, i en suckande rrstol p min veranda och lapade gin
och champagne som en katt lapar mjlk.

Hr var det bst att smida medan jrnet var varmt, och jag gjorde allt i
vrlden fr att vertyga Hans Mejstt, att jag var en ovanligt sympatisk
person, men fast han sp som en prmskeppare s blngde hans sm runda
tjurgon lika lmskt i alla fall.

Nr jag en stund mste g ifrn honom fr att skta om ngon syssla, gav
jag honom en engelsk jultidning att roa sig med, och nr jag kom igen,
hade han ftt tag i en frgplansch av kung Edward i ordnar och grannlt,
och han ville partout veta vem denne verkligt elegante man var. Jo, det
var den store vite konungen.

Majumba betraktade lnge och uppmrksamt planschen, och det syntes p
den drummeln att han var avundsjuk. Tacka fr det fr resten. Sjlv var
han ju bara kldd i en hg hatt, ett par blrandiga simbyxor och en
trasig gul parasoll.

Men d flg den onde i mig. Jag fick idn till hur jag skulle vinna den
svarte lymmelns eviga vnskap.

'Majumba', sade jag oskyldigt. 'Varfr r inte du, som ocks r en stor
konung, lika fin som den vite konungen.'

'Uff! Mum! Skl!' sade Majumba.

'Majumba', fortsatte jag. 'Din makt och glans har inte blndat mig fast
den r stor, men din tjusande personlighet har vunnit min vnskap, och
det r min vilja att du, o Majumba, blir minst lika elegant som den vite
konungen.'

Svartingen sprrade upp korpgluggarna och spetsade ronen, och jag
skickade Bootlace efter min mammas lda. Majumba skulle kldas till
julgran.

Ett stycke rd kalik omskapades hastigt till uniformsjacka t honom.
Det var ltt gjort, bara ett par hl fr armarna och ett snre genom
ngra hl i halsen. Ett par skerhetsnlar hllo ihop det hela.

Majumba var en aning tveksam till en brjan, men den rda trjan gjorde
ett visst intryck p honom, och nr han fick syn p glitterbuntarna,
stjrnorna och snrena med alla nationers flaggor i en lng rad veknade
han fullkomligt och lt mig gra som jag ville.

Och ni m tro, att Majumba blev fin. Trjan versllades av stjrnor och
blev katten s mycket elegantare n kung Edwards, frn ett snre runt
magen fll glittret i en glnsande frans ned mot knna, snrena med alla
nationers flaggor lindades kors och tvrs ver blen, i ronen hngde
andra snren med ptrdda frgade glaskulor, en julgranstopp av
frsilvrat glas krnte den ruggiga cylindern, vars framsida pryddes av
en rosenkindad julngel av silverglitter. En massa andra smsaker, ssom
frgyllda grankottar etc., placerade jag p mf dr mitt konstnrliga
sinne sade mig, att de gjorde sig bst.

Nr ldan var tmd var ocks Majumba s grann att det nstan gjorde ont
i gonen att se p honom, och nr han fick se sin bild i min spruckna
spegel, spred sig ett skimmer av verklig lycka ver hans mera feta n
egentligen vackra anletsdrag.

Och niggrerna grepos ocks av sann vrdnad fr honom. Bde mina egna och
hans svit, som satt p hasorna nedanfr verandan och sg p hur den vite
mannen prydde deras hrskare. Majumba har nog aldrig i sitt liv blivit
s vrdsamt bemtt.

Men jag som nu hade min julgran, beslt att fira jul riktigt. Bootlace
fick gra sitt bsta med hvorna, vilket inte var mycket, men snart
sutto dock jag och Majumba vid det dukade julbordet och to risgrynsgrt
med kondenserad mjlk, och lutfisk och skinka. Majumba smorde krset och
tog snapsar och sken som en sol, och svor att jag var hans ende vn p
jorden och hans broder och fader och moder.

Sen serverades kaffe och punsch. Majumba fann punschen vlsmakande och
hvde i sig enorma kvantiteter.

Mina och hans negrer beskdade p ngot avstnd med andakt de bda
vldiges frosseri, och nr den tropiska natten pltsligt brt in och jag
lt glggens bl lgor flamma hgt mot den mrka himmelen, och Majumba
full och bra och lite rdd fr sin vite vn, som kunde s hantera elden,
vajande reste sig, s att grannlten glittrade och glnste vid lgornas
fladdrande spel, d kastade hela negersvrmen sig p magen och stmde
upp ett hyllningsvrl:

'Ooo, Majumba! Oooooo, Majumba!'

Majumba var tydligen utnmnd till gud.

En timme senare hade Majumba ftt nog, och hans kungliga snarkningar
tonade mktigt frn rrstolen. D steg sviten fram, grep med vrdsamma
hnder sin monark, lmpade honom varsamt ombord p hans stora kanot och
rodde med tysta rslag bort i natten.

Annars bruka niggrerna aldrig vga frdas under den mrka tiden p
dygnet, men antagligen ansgo de Majumbas nya _ju-ju_, trollmakt, s
stark, att de onda andar som strva i mrkret inte skulle vga sig p
dem.

Majumbas vnskap hll i sig, och han inte bara tvingade de andra
niggrerna att lta sina bytesaffrer g genom mig, utan lttade ven p
sina egna vldiga frrd av landets produkter.

Jag gjorde enorma affrer och funderade just p att brja p egen kula
och bli miljonr, nr Majumbas timme slog.

skdandet av sin egen bild med all julgransgrannlten i min spruckna
spegel, som han skickat en srskild deputation att byta sig till mot ett
par manshga elefantbetar, steg honom s smningom t huvudet. Han blev
storhetsvansinnig, beslt att ervra hela Afrika och anfll till en
brjan nrmaste engelska utpost med hela sin arm, fyra tusen man.

Men p utposten fanns en engelsk underljtnant med ett par irlndska
sergeanter och tv hundra haussa-soldater, och denne unge engelsman hade
inte mera knsla fr det passande, n att han inte bara vgrade att lta
sig ddas, utan ven piskade upp Majumbas arm, ryckte in i hans land,
brnde ett dussin byar samt frklarade Majumba avsatt och utnmnde en ny
nigger till kung. Och eftersom Majumba nog varit litet hrdhnt ibland
och tagit livet av en och annan, accepterade folket sin nye hrskare.
Dock frst sedan en av hovmnnen stuckit en assegaj tvrs igenom
Majumbas mage.

Och eftersom jag var Majumbas vn, ansg den nye konungen mig som sin
fiende och lt meddela bolaget, att han skulle knna sig angenmt
berrd, om han fick mottaga mitt huvud som krningspresent.

Och som jag hade anledning frmoda, att han, om inte presenten kom
punktligt, skulle skicka ngra hundra man fr att hmta den, steg jag
ombord p ngaren Umballa av Liverpool, nr den angjorde vrt faktori,
och avreste till Europa.




EN KRIGSLIST


Malmtget var fullt redan nr de bda kompanjonerna Esselgren och
Anderstein anlnde till perrongen, men eftersom de redan dagen frut
frsett sig med platsbiljetter, s vilade dr inga ledsamheter, utan de
trngde sig glatt in i sin vagn.

Men nr de kommo in i sin kup frdystrades deras anleten hgst
betydligt, ty fastn de bestllt fnsterplatser, funno de, att de hade
att sitta mitt i var sin soffa, rtt upp och ned, utan std p ngon
sida. Utom baksidan frsts.

Om inte Esselgren och Anderstein haft s viktiga affrer i Malm, s
hade de skert stigit av och rest med ett annat tg, men nu var saken
den, att de bda herrarna, som voro rtt avsevrda smgulascher, kunde
gra upp en jobbaraffr och svindla svenska folket p 25,000 vardera om
de lyckades hinna till Malm p kvllen. I annat fall skulle skert
varan g till hederliga affrsmn, och det nedslende frhllandet
skulle intrffa, att den skulle komma bemlda folk tillhanda utan den
lilla prisfrhjning p ett par hundra procent, som herrarna syftat.

Nu var emellertid all fara fr intrffandet av denna sorgliga
eventualitet undanrjd. De bda kompanjonerna hade vaknat i god tid, och
sutto nu inklmda p sina obekvma platser med utsikt att om en sexton
timmar vara i Malm, och p nattkrken gra upp affren.

Det gick ngot s nr bra fr de bgge affrsmnnen att sitta p
mittplatserna under de frsta tv timmarna eller s, men sedan trttnade
de. Det brjade vrka i sidor och rygg, huvudena blevo tunga och de
knde behov av att luta sig. Men de hade intet att luta sig mot, utom
ett par medpassagerare, som emellertid energiskt protesterade mot varje
frsk till dylikt nrmande.

Situationen var kritisk. Men det r vid sdana tillfllen, som
Esselgrens snille gr sig mest gllande. Det gjorde sig gllande nu.

Hr du, Anderstein, sade han hgljutt. Nu gr vi vl snart in i
restaurangvagnen och ter frukost.

Och i detsamma blinkade han lngsamt och omsorgsfullt med vnstra gat,
fr att Anderstein skulle frst att ngot var i grningen.

Anderstein frstod, men visste inte vad.

Vi gr vl det, svarade han.

Det blir annat det n i Petrograd! utropade Esselgren entusiastiskt
och gnuggade hnderna.

Joo, det vill jag lova! Hr fr man ju ett ml _mat_ fr ngra kronor,
dr en flsksvl och ett par skedblad stuvade potatisskal fr femti
rubel.

Medpassagerarna hade blivit intresserade av konversationen och en av dem
vgade en frga.

r det verkligen s hemskt i Petrograd?

Jo, var lugn fr det, sade Esselgren hgtidligt. Ingen mat, inga
klder eller skodon. Gatorna fulla av rvare och mrdare s att ingen
gr sker, och s rasar sjukdomar dr.

Hemskt! instmde Anderstein.

Ja, koleran gr ju s frfrligt dr, sade den intresserade herrn.

Ohyggligt! sade Esselgren. Tusentals fall om da'n, mycket vrre n
man tror hr hemma. Dom stupar p gatorna, dom drser. Rtt som man gr
och pratar med en god vn s fr han magplgor och da'n drp s r han
dd.

Det r ju frfrligt! kom det i kr frn passagerarna. Var det lnge
sedan herrarna var dr?

N d, frskrade Esselgren fryntligt. Vi kommer direkt.

Det vill sga, herrarna har legat i karantn en tid.

Inte! sade Esselgren. Man achtet sich! Inte har vi affrsmn tid med
snt. Vi kilade tvrs ver Finland och s smet vi ut p land och
seglade ver till Grisslehamn, tyst och stilla, och nu r vi hr. Fint
sktt, va?

En halv minut senare voro de bda herrarna ensamma i kupn, och strckte
ut sig p var sin soffa.

Dr ser du, gosse, sade Esselgren stolt, hur man klarar en situation.
Du sg vilken fart dom fick. Nu sover vi ett slag, och sen ter vi
frukost och sen ker vi i vr egen abonnerade kup till Malm.

Snarkningstvlingen mellan Esselgren och Anderstein, hade pgtt i cirka
tv timmar och den senare tycktes ligga litet ver, nr de vcktes av
att drren ppnades.

I drren stodo en man i polismssa och en herre i pincenez. Bakom
skyltade nnu ett par karlar.

Vad r det? frgade Esselgren.

Herrarna ska flja med doktorn hr, sade polismannen. Herrarna ska
interneras.

Va katten--

Herrarna har beknt fr sina medpassagerare att ni kommer frn
Petrograd och undvikit karantn. Opp nu och flj med.

Stopp, brjade Anderstein. Det dr var bara skoj...

Frsk inte, sade polismannen. Kom med bara.

S frdes de bda smgulascherna ut till en vntande ambulansvagn. Och
s gick malmtget. Och med det drmmen om 25,000 gulaschkronor per man.




EN ITALIENSK EPISOD


Kupn doftade av damm, gammal inpyrd smuts, mgel och vitlk, och det
var med verklig frtjusning ke sg den lille italienske borgmstaren,
svept i den vrdighet han iakttagit under hela resan, plocka ihop sina
effekter och ge sig i vg nr tget stannade.

N, Gudskelov att man blev av med den, sade ke ur sitt svenska
hjrtas djup. Opp med fnstret nu, och in med frisk luft, det var
sjlva tusan vad den lille fete kamorristen var rdd fr att slppa in
sitt fosterlands klimat.

Folk r likadana vart man kommer, anmrkte Johan lugnt. r det inte
likadant hemma i Sverige, va?

Jo visst, ja visst! svarade ke. Men det hr var en helsikes stor
station. Det mtte vara Bologna. Petrus, du som rdbrkar lingot, stick
ut ditt nordiskt blonda huvud genom fnstret och frga den dr
guldbeslagne kamorristen hur lnge vi str hr.

Nej, frga ngon annan, freslog Johan. Den dr tycks ju vara
jrnvgstjnsteman, och en sdan vet aldrig ngot om tgtiderna hr i
Italia.

Men Petrus hade redan rest sig upp, stuckit ut huvudet genom fnstret
och adresserat sig p srdeles grammatikalisk italienska till
jrnvgstjnstemannen:

Quanto tempo ci fermiamo in questra stazione?

Venti minuti, signore!

Vad sger kamorristen? frgade ke.

Tget stannar hr i tjugu minuter, svarade Petrus. Dom talar fr
resten en vacker dialekt i de hr trakterna.

Du r allt bra slngd i italiano, sade Johan erknnande.

hja, tja, man redet sich! svarade Petrus blygsamt och gnade en
tacksam tanke t den i Stockholm inkpta 50-resparlren.

Men ke grep sin mssa.

Kom Johan, p tjugu minuter hinner vi se efter om dom har ngon
katedral i den hr stan, och jag r fr resten trstig, ett glas
chianti, eller vad det r dom kallar pilsnern hr i landet, skall smaka
sknt. Du Petrus kan vnta hr och vakta bagaget. Se efter att ingen
stjl ngot, glm inte att hr i landet stjl alla mnniskor allt vad de
komma ver. Och hll srskilt gat p plden.

Ett brett och soligt leende spred sig ver Petri hemtrevligt feta
ansikte, nr ordet plden nmndes, och hans blick smekte mt det nmnda
kollit, medan ke och Johan hoppade av tget och frsvunno in p _il
ristorante_. Innerst inne i plden, mjukt bddad bland filtar, lg
nmligen en skatt, medfrd frn landet i hgan nord, och avsedd att
tagas fram i Monte, en sllsynt och dyrbar skatt--en liter O. P.
aqvavit.

Petrus var nra att frsjunka i drmmar om hur ppnandet av denna O. P.
lmpligen skulle firas, d ett pltsligt ryck gick genom tgsttet.

Ryck i helsingland! sade Petrus skmtsamt till resplden.

Men omedelbart drp kom ett ryck till, och s satte tget sig i gng.

Dom vxlar! upplyste Petrus plden. Men han hade ortt, ty tget kade
alltmera farten och var snart i s full gng som ett italienskt tg kan
vara. Och samtidigt kom Petrus ihg att ke hade hand om bde hans
biljett och hans pengar. Nja, biljetten var det ju inte s noga med,
fr den hade konduktren redan sett, men pengar--det r inte s angenmt
att vara utan pengar i ett frmmande land, av vars sprk man inte knner
mera n vad man kunnat inhmta av 50-resparlren.

Tio minuter senare anlnde konduktren och Petrus sg till sin fasa, att
det varit konduktrsbyte i Bologna.

Biglietto! sade han och rckte ut handen.

Petrus frskte en bluff.

Vado a Firenze! sade han och ltsades frsjunka i en tidning.

Favorisca monstrare il suo biglietto! sade konduktren, och denna gng
var rsten skarpare.

Biglietto? sade han. Si, si! Biglietto vergessen, glmt, oubli?
Begriper du?

Konduktren sg allt bistrare ut. Fr ett par lire kunde han kanske
verse med att en resande inte hade biljett, men bara brutet och
utlndskt prat imponerade inte p honom.

Biglietto, signore!

D blev Petrus rasande. Hans italienska ordfrrd rckte inte till en
frklaring, och han tillgrep svenskan.

Begriper du inte, rt han hotfullt, att ke har biljetten och han
blev kvar i Bologna med bde den och pengarna. Och sjer du ett ord till
krossar jag skallen p dej, frbaskade kamorrista.

Konduktren gick omedelbart vidare, och Petrus stod som segrare kvar p
slagfltet. Han trodde att det var hans manliga upptrdande som satt
skrck i konduktren, och kanske hade han rtt. En del av hans samtida
anse det emellertid vara mera sannolikt att konduktren tagit honom fr
en kamorrist.

I varje fall fick Petrus sitta i lugn och ro och smeka msom campagnan,
msom resplden med sina blickar till tget ntligen stannade i Florens.
Men d mttes han av ett annat problem. Han hade elva kolli bagage, och
inga pengar.

Frut hade alltid en av reskamraterna brukat kra ut bagaget genom
fnstret till ngon svartmuskig bandit, medan ngon av de andra hoppat
av och gjort sig klar att gripa bemlde bandit fr den hndelse att han
skulle frska ge sig av med kollina. Men nu gick inte det systemet. Nu
mste Petrus klara sig sjlv.

Med stort besvr lyckades Petrus lasta p sig sex kolli, och praktisera
sig av vagnen med dem, fr att gonblickligen bli omgiven av ett band
operettrvare, som hggo sig fast i bagaget. Det var ett detachement ur
Firenzes stadsbudskr, som p detta stt i verfldande vlvilja skte
ta hand om Petri bagage, men sllan har stadsbudskren i frga mtts med
s kallt ofrstende.

Petrus vrlade invektiv t operettbanditerna p alla av honom knda
utlndska sprk, fr att sedan tillgripa svenska skllsord, och som han
r hemma i trakten av Delsbo, ger han fullkomligt herravlde ver denna
gren av sitt vackra modersml.

Med dettas hjlp lyckades han ocks frm stadsbudskren att dra sig
ngot tillbaka, dock inte p lngt nr s mycket som han bett dem dra,
och efter att ha satt ned sina sex kolli, strtade han in efter de andra
fem. Hans inneboende misstroende fr italienare i allmnhet och
_facchini_ i synnerhet kom honom att skynda mer n han ngonsin skyndat
frr, och dri gjorde han klokt, ty av hans sex kolli voro fem redan p
vg till fem olika hotell. Det sjtte, plden, fanns kvar, ty den hade
tv _facchini_ gripit tag i fr att bra t var sitt hll, och de voro
just i frd med att vlja ut var sin mjuka, behagliga flck p den
andres kropp, dr en stilett lmpligast kunde placeras, nr Petrus slog
ned som en nordisk bjrn och slet tvisten genom att rycka till sig den
dyrbara brdan. Genom en skarp hetsjakt ver perrongen lyckades han
terervra ven de andra fem kollina, varefter en ny hetsjakt tog vid
fr att f fatt i de sex andra, ty naturligtvis lade vlvilliga brare
vantarna p dem s snart han vnde ryggen till.

Att i detalj skildra Petri kamp mot de italienska brarna skulle bli fr
lngt, det r tillrckligt att konstatera att han efter en lng och het
strid lyckades samla sina elva kolli i en stor hg, p vilken han sedan
satte sig.

Omkring honom samlades p respektfullt avstnd Firenzes stadsbudskr, av
vilka varje enskild medlem med frtjusning skulle ha satt en kniv i
Petrus om han kunnat gra det utan ngon som helst risk. Men det var
frbundet med en viss risk fr en _facchino_ att nrma sig Petrus just
d.

P detta stt hittades han av ke och Johan nr de ett par timmar senare
kommo med nsta tg frn Bologna. Nr tget drog in p stationen hngde
de ut genom vagnsfnstret bleka av ngslan fr Petri och respldens de,
och det jubelrop som hjdes nr de fingo se honom lt som ett hrskri
frn det gamla Germaniens dystra skogar.

Hej, gamle Petrus, roligt att se dig vlbehllen. Skaffa hit en
kamorrist, som kan bra bagaget, s far vi till hotellet och fr oss
lite mat. _Facchini_ nrmade sig lystet men tveksamt.

Nej, sade Petrus. Ingen av dom dr fhundarna skall tjna p oss. Vi
tar bagaget. Jag svarar fr fem kolli.

All right, sade ke och grep resplden och ett par vskor. Har du
ngot emot stadsbuden, s kan vi ju sjlva bra bagaget till en droska.
Och med det ledde han vgen.

Men Petrus, som tagit upp fem kolli satte ned dem igen och satte sig
sedan sjlv p dem, ty hans knn veko sig.

Dr resplden bars fram tecknade sig en smal, vt linje p perrongen.




DJURVNLIGHET


I Barbackan knuffades isstyckena, sakta och makligt s som det passar i
staden i frga, men de knuffades i alla fall. S satte ett av dem sig p
spjrn mellan ett par av kajens plar, ett annat stannade sllskapligt
bredvid och ett tredje och fjrde slto sig snart till sllskapet. Om
ngra minuter lg isen som en bro tvrs ver n, och i mitten tronade
den av hela Barbacka knda stora msen, som bekvmt kommit seglande p
ett av flaken.

Jrn- och herrekiperingshandlare Granson, ordfrande i Barbacka
djurskyddsfrening, kom lngsamt promenerande utefter kajen och
betraktade med tjusta blickar hur vren sprngde isens bojor, som hans
poetiska sjl kallade det.

Han nickade gemytligt t sin gamle vn msen, som dock inte besvarade
artigheten, och fortsatte sedan sin vg nedt n.

En timme senare kom han tillbaka. Nu lg n isbetckt ovanfr isdammen
men msen stod fortfarande lugn och majesttisk, fullkomligt oberrd av
svl Granson som de alltmera hopade isstyckena. Granson stannade.

Str du dr n, var den srdeles verfldiga frga han riktade till
msen, som heller inte nedlt sig att besvara den.

Granson var inte djurskyddsordfrande fr ro skull. En mrk tanke
vaknade i hans hjrna och han beslt prva om den var riktig. Drfr tog
han upp en sten frn gatan och slungade den, s djurvn han var, mot
msen.

Naturligtvis trffade han inte, och msen tog inte minsta notis om
projektilen.

Pang! Nsta sten slog nrmare, men resultatet blev lika negativt, och
under en stund blev msen utsatt fr ett formligt bombardemang.

Men han uthrdade elden briljant.

Barbacka poliskonstapel, Jnsson, som en stund frn ngot avstnd
iakttagit Gransons underliga beteende, nrmade sig nu betnksamt.

Vad r det han har fr sej, Granson.

Gomorron Jnsson! sade Granson. Jo, si jag tror att msen har frusit
fast.

M d! sade Jnsson.

Jo, han har sttt s dr en hel timme nu och det r ju klart, att han
inte skulle st s p en isbit och frysa om ftterna om han inte var
fastfrusen. Och fr resten s rr han sig inte ur flcken nr jag kastar
sten p honom.

M d? sade Jnsson igen.

Jojo men! Och nu kan en inte gra ngot annat n att skjuta den, det r
barmhrtigast.

Jnsson sg bekymrad ut.

D vet vl Granson, att han inte fr skjuta skott inom stadens hank
och str! sade han.

Visserligen! Men under sdana hr omstndigheter.

D blir till att tala med kumsarjen d, sade Jnsson.

Men han r ju bortrest!

D fr Granson vnta tills han kommer igen, sade Jnsson orubbligt.

Granson funderade. Att lta det stackars djuret st dr ute och lida
gick ju inte fr sig. Skjuta mste han om han ocks skulle f bta fr
det. Fr en djurskyddsordfrande fick inga dylika smsaker utgra ngot
hinder.

Jnsson, sade han efter en stund beslutsamt. Hur mycke bter blir det
om jag skjuter msen nd?

Jnsson lyfte p mssan och rev sig omsorgsfullt i huvudet.

Jae, en tio kronor blir det nog minst.

Utan ett ord styrde Granson vgen till sin jrn- och
herrekiperingsaffr och kom strax ut igen kldd i ett hgtidligt ansikte
och en dubbelbssa av skrckinjagande kaliber.

Jnsson, flj med mig i bten hr, sade han fast. Och hll
anteckningsboken frdig, fr nu ska hr begs ett brott.

Uppmrksamt iakttagen av en folkmassa p nra sju personer steg Granson
i bten ttt fljd av Jnsson, vars hgtidliga min stmde skdarnas
sjlar till andakt.

Nr bten kom p fem meters avstnd frn msen lade Granson ned rorna
och grep gevret.

Pass p nu med anteckningsboken, Jnsson, sade han, lade gevret till
gat, siktade noggrant mitt i msens brst och tryckte av. Pang, pang!
Frst den ena pipan och sedan dem andra.

D flg msen.




EN LIVLIG JULAFTON


Under mina vandringar hit och dit p jordskorpan har jag firat julafton
p rtt mnga olika stt. En gng firade jag den fr oss svenskar s
betydelsefulla dagen med att vandra omkring bland starka mn, dresserade
hundar och snurrande tvsous-rouletter p en marknadsplats i en fransk
smstad; en annan gng nr jag ocks befann mig sderut, blev jag bjuden
p resa till Egypten ver december och januari, men brjade lngta efter
risgrynsgrt och lutfisk, som jag inte smakat p diverse r, och stllde
i stllet kosan norrut--samt firade jul under storm p Nordsjn. Men den
livligaste julafton jag hittills varit med om, var julaftonen 1904 i
Minneapolis, Minnesota, U. S. A.

Jag hade anstllning vid en svensk-amerikansk tidning och hade det
ganska omvxlande. Min uppgift dr var nmligen att dammtorka, lsa
korrektur, skriva notiser, slja svenska bcker och vykort samt elda
centralvrmeledningen, vilket senare uppdrag jag sktte med sdan bravur
att brandkren en vacker natt mste tillkallas.

Nja, den behvde inte stanna lnge. Det brann bara i den trlda, dr
jag, frtnksamt nog, brukade lgga den heta aska och gldande kolstybb
som jag kratsade ut ur vrmepannan, och eftersom spegelrutan, som
brandkarlarna kommo in genom, var frskrad, slutade min intervju med
chefen s, att han vlvilligt, om ocks utan entusiasm, sade t mig att
jag fick behlla platsen.

Tidningen hade sin officin i affrscentrum p Mississippis vstsida, jag
bodde hos min vn Rosn p stsidan, lngt frn all ra och redlighet,
dr fabriker och potatisflt nnu hllo stnd mot stadens framryckning,
och dr jrnvgarnas vxelspr gingo fram i gatans plan. Det var billigt
att bo dr.

P slaget sex p julaftons eftermiddag lmnade jag officinen fr att
resa hem och ta plumpudding i Rosnska familjens skte. Han var
postexpeditr, och vi hade kommit verens om, att om jag tog den
sprvagn som tv minuter ver sex krde frn hrnet av sjtte gatan och
frsta avenyen, s skulle han mta vid hrnet av Hennepin- och
Washingtonavenyerna, s att vi skulle f sllskap hem. Men vid hrnet
mtte jag unga Bessie, som brukade slja strumpor till mig i
Plymouth-stores Basements-salesroom, och vem kan motst ett par vackra
irlndska gon? Jag var nitton r och kunde det inte.

Naturligtvis glmde jag bde sprvagnen och Rosn, fr att sjunka i ett
sllhetsrus, som dock tyvrr blev av ganska kort varaktighet, fr Bessie
skulle med 8:de avenyvagnen t andra hllet och reste tre minuter senare
sin vg, hjrtlst nog utan att lta mig gra sllskap. Om tv minuter
steg jag, betydligt avkyld, p vagnen till Central avenue, fr att fara
hem till plumpuddingen.

Vid Hennepin- och Washingtonhrnet tittade jag pliktskyldigast efter
Rosn, men han var inte dr. Tydligen hade han, enligt verenskommelse,
farit med fregende vagn, och eftersom jag hade all anledning frmoda
att han skulle hitta hem ensam, for jag bekymmerfritt vidare nedfr
avenyen, p den lnga bron ver Mississippi och vidare framt den
ondliga Central-, mot 18:de avenyen.

Men i nrheten av sextonde avenyen stannade vagnen. Det hrdes en
ropandes rst vid frmre plattformen men man kunde icke urskilja vad den
sade, och stlntsgrindarna, som stngde av bakre plattformen, ppnades
inte. Det blev oroligt i vagnen.

Varfr kr ni inte vidare?--Va--str ni hr fr?--Rr p
spelet!--r det meningen att den hr vagnen ska bli ett hotell, och
st hr jmt?

Konduktren kunde inte besvara alla de frgor som slungades mot honom.
Men d ppnade fraren sin lilla lucka och sade: Linjen r blockerad!
Det har hnt en olycka lngre fram!

ppna grindarna! ppna grindarna! Vi voro ett tjugutal friska viljor
som slungade oss mot ntgrindarna och rto med vra lungors fulla kraft.
En olycka! D mste man naturligtvis dit. Genom opinionens makt
vertygad om att grindarna borde ppnas tog fraren ett tag i sin
handspak s att de svngde upp, och i nsta gonblick etablerades
kapplpning mot olycksplatsen.

Mina lnga ben gjorde mig till etta, men ambulansen, som med dnande
gong-gong kom i fullt galopp, krde i alla fall frbi mig. Som god tva
lyckades jag nd placera mig.

Nr jag kom fram till olycksplatsen stod det genast klart vad som hade
hnt. Ett vxelspr gick vid 18:de avenyen snett ver gatan och p detta
stod ett lokomotiv, medan en sprvagn lg kullvrkt tvrs ver
jrnvgsspret. Den sprvagn, som jag skulle ha kt med. Tydligen hade
fraren haft dlig utkik, och frskt kra ver jrnvgsspret utan att
frvissa sig om allt var klart.

Min frsta tanke gllde Rosn. Var han en av de dda, som bars in i
verkstaden bredvid, eller fanns han bland de srade, som brandkarlarna
snabbt och varsamt langade in i ambulansvagnen? Jag trngde mig fram.

Nej, dr stod min vn! Vit som ett lik, men dock inte ett lik, och
darrande i alla leder. En liten beskftig herre skrev just upp hans
namn och adress nr jag hann fram, och ett par bekanta hade redan tagit
hand om honom.

r du skadad?

Han stirrade p mig halvt som i en drm, s knde han pltsligt igen
mig, ryckte upp sig och svarade:

Nej, men vilken upplevelse, vilken frfrlig upplevelse!

Jag frstod honom. Min vn Rosn var ingen modig man, det hade jag mrkt
vid ett och annat tillflle frut, och olyckan hade skrmt honom frn
vettet. Men annars var det intet fel p honom, och nr han ftt tid att
hmta sig skulle han inte ha ngot men av det. Jag lt de andra ta hand
om honom, och intresserade mig ter fr det som hnde och skedde omkring
mig.

En redskapsvagn kom krande med rasande fart och med rent otrolig
snabbhet var den pkrda vagnen vrkt ett stycke t sidan och spret
klart igen. Ambulansen krde ter sin vg och nedifrn avenyen nrmade
sig en rad sprvagnar, som av olyckan bringats i stockning.

Men bland folkmassan, som samlat sig hrdes ett hotande mummel som vxte
och steg. Tv eller tre mnniskor hade blivit ddade genom en
sprvgsmans frsumlighet, flera skadade, och massan var bjd fr att
utkrva en summarisk hmnd p sprvgsmnnen. Dessa hrde mumlet, sgo
massans allt mer hotande hllning och slto sig ttare tillsammans, och
frn redskapsvagnen hmtade de skruvnycklar och andra smsaker, som
kunde bli anvndbara.

Med klingande klockor nrmade sig sprvagnarna sakta och folkmassan gav
motvilligt vg fr dem. Men pltsligt sprang en man upp p den frmsta
vagnens skyddsskrm, som parallellt med marken skt ut frn vagnen p en
decimeters hjd. Han hade tydligen firat julafton, ty han vajade litet,
och med vnstra handen mttade han ett slag mot fraren dr innanfr
rutan.

Jag, som stod ett par steg drifrn, mnade springa fram fr att hindra
honom, men skuffades t sidan av en sprvgsman som rusade fram och
placerade sin nve mot den drucknes underkke. Karlen slungades till
marken och lg stilla. Det var en ren och klar knock-out.

Sekunden drefter vacklade sprvgsmannen bakt, sjlv trffad av en
nve i ansiktet, ty med ett rytande gick massan till anfall mot
sprvgsmnnen, som genast, med skruvnycklar och andra tillhyggen i
hgsta hugg, mtte med ett motanfall. Just dr de bda svallvgorna
mttes stod jag, och jag greps genast av en livlig nskan att befinna
mig p ngon annan plats p jordklotet. Jag hade ingen anledning att
blanda mig i leken tyckte jag, det var ju inte jag, som blivit
ihjlslagen, och jag beslt att snarast mjligt frflytta mig ut ur
stridens centrum.

Men striden stod mellan sprvgsmn och civila. Jag var civil, och mina
fredliga avsikter syntes inte utanp. En skruvnyckel, frd av en kraftig
grkldd arm, susade mot min stetsonhatt, men jag parerade och vek
undan. Sprvgsmannen nummer tv lyckades jag ocks undvika men rusade
mitt i armarna p en tredje som prompt och snabbt slog till. Jag
lyckades endast delvis parera, och slaget, som trffade hgra kinden,
satte mina bohuslnska frfders vikingablod i svallning.

Sprvgsmannens nve susade redan fr andra gngen mot mitt ansikte. En
ltt bjning p kroppen och slaget gick frbi, pang, min vnstra slog
till i hans plexus solaris strax under brstbenet, och d han med bda
hnderna tog sig t mellangrdet slog den hgra som en blixt mot hans
underkke. Karlen vacklade ett par steg tillbaka, fll och blev
liggande. Det var ocks en knock-out--min frsta--och jag kan inte
frneka, att det kndes lite underligt.

Men jag hade inte lng tid att reflektera ver saken. Ett ansikte
skymtade framfr mig och jag slog till, s fick jag ett slag i nacken s
att det sjng i huvudet, jag svngde runt, men i detsamma frefll det.
mig som om en stngjrnshammare trffat mig under rat--

Nr mitt intresse fr omgivningen ter vaknade satt jag p gatan ett
stycke lngre bort. Stridens vgor gingo nnu hga, men slaget under
rat hade avkylt vikingablodet och jag hade ingen lust att ter blanda
mig i leken. Med ngon mda steg jag upp och borstade av mig, och med
ett vemodigt leende konstaterade jag att ven jag ftt mottaga en med
frikostig hand utdelad knock-out.

Pltsligt hrdes piketvagnens gonggong ringa p avstnd, den kom i
galopp nrmare och de civila elementen skingrades som agnar fr vinden,
och som inte heller jag hade lust att rka ut fr poliskonstaplarnas
battonger kilade jag i vg hem fr att se hur Rosn mdde.

Han mdde bra, hade lugnat sig, ftt lite frg i kinderna, och satt nu i
sktet av sin familj och berttade fr sextiosjtte gngen hur det hela
gick till och hur det kndes nr vxelloket krde p vagnen och
glasflingorna flgo som sn kring passagerarna. Sjlv hade han sluppit
undan med skrcken och det var han, som sig borde, tacksam fr. Nr man
varit s nra att f fira julafton p brhuset har man vissa
frutsttningar att uppskatta hemmets visserligen inte lugnare, men
ljusare och gladare omgivning.

Sedan jag tvttat av mig dammet efter bataljen och ftt p mig rena
klder firade vi julen enligt gammalt recept, eller rttare, efter tv
recept, det amerikanska och det svenska, s att lutfisk och grt,
plumpudding och kalkon, julgran, jrnek och mistel frekommo i ljuv och
innerlig frening. I synnerhet fann jag misteln ljuv, ty Rosns unga
kusin var ganska st. Fram p kvllen kom bemlda unga kusin till mig
med ett bekymrat ansikte.

Det r simply disgusting, sade hon p sitt vackra blandsprk. Jag
rent forgettade Annies julklapp at home, och nu mste jag fetcha den.
Vill du mka kompani?

Ja, visst ville jag flja den unga kusinen hem och hmta paketet, fastn
hon bodde nnu lngre bort i utkanten av staden, i Columbia Heights, det
stligaste som finns p stsidan. Utan att vcka ngon uppmrksamhet
kilade vi i vg.

Paketet hmtades i vederbrlig ordning och vi voro p vg tillbaka, nr
ett par skott smllde inne i en krog ett par hus frn den plats dr vi
befunno oss. Utanfr krogen stod en buggy, en ltt fyrhjulig vagn, i
vilken satt en figur insvept upp till nsan i en lng rock.

h kom, for heavens sake, lt oss hurry! Nu fajtar dom dr inne ocks.
Och som jag inte hade ngon anledning att blanda mig i saken, fortsatte
vi vr vg.

En minut senare small det ter skott, men nu ute p gatan, och med ett
hastigt grepp tvingade jag flickan bakom nrmaste hrn, och fljde
sjlv efter. Det r inte hlsosamt att komma i vgen fr frlupna kulor.

gonblicket drefter kom buggyn i ursinnig fart rusande frbi och nu
kte ytterligare tv mn, som skto bakt. Skotten besvarades av karlar,
som kommit ut frn krogen.

Flickan vgrade att vnda om fr att p ort och stlle se vad som hnt,
och allts fortsatte vi hem till julklappsutdelningen. Men p juldagen
voro tidningarna fulla av saken. P saloonen hade man haft en enkel fest
och lottat ut en kalkon, nr mitt i festligheterna tv maskerade mn
stego in, skto ned bartendern och en av gsterna samt togo kassan plus
gsternas klockor och pengar och kte bort i buggyn. Bytet var inte vrt
mnga tiotal dollar.

Det stod ocks i tidningen om sprvgsolyckan och min vn Rosn hade p
grund av sitt vettskrmda utseende blivit antecknad som srad, vilket
franledde honom att genast lgga sig sjuk fr att f ersttning av
bolaget. Han lg en vecka och vntade p bolagets ombud, men p
nyrsdagen trttnade han och steg upp. D kom ombudet. Rosn begrde
tusen dollars i ersttning fr de skador han inte ftt, och fick hundra.
Om han varit sngliggande hade han nog ftt femhundra.

Mrdarna grepos ngon vecka senare, och tminstone en av dem blev mycket
ordentligt hngd.




ETT SJUKDOMSFALL


Du ska ta en sjukfrskring, Isidor, sade stkvist, och lade sin arm
p sin kollegas arm. Det var fr tillfllet inga kunder i butiken, s
att de bda bitrdena hade tid att prata.

Jag har aldrig varit sjuk, svarade Perander.

Alltid en ny anledning att frskra dig, Isidor, fortsatte stkvist.
Varje mnniska blir sjuk en eller annan gng i sitt liv, och om du
aldrig varit det, kan du ge dig s mnga som flyger och far p, att din
tur snart str fr drren.

Tja, om en nu blir lite krasslig ngra dar, s str en vl rycken,
anmrkte Perander, som hade sparbanksbok.

Du gr det, ja, svarade stkvist med ett s. k. sardoniskt leende. Om
du till exempel fr ledgngsreumatism och mste ligga till sngs i
fyra, fem mnader, eller ngon annan sjukdom som rcker lnge. Nej du,
sjukdom och nd hr i hop. Det vill sga om du inte r frskrad! Se p
Bruno, han lg i sex mnader och fick tio kronor om dagen, hur skulle
det ha gtt fr honom, om han inte varit sjukfrskrad?

Perander blev betnksam. Det var nog ngot i vad stkvist sade i alla
fall.

r du frskrad? frgade han.

Ja, naturligtvis! Du tror vl inte, att jag r lttsinnig nog att g
ofrskrad genom livet?

Hm. Men var kan man f tag i en agent, om man nu skulle fundera p
saken?

stkvist log.

Jag r agent, Isidor, sade han stilla.

Tio minuter senare var Perander frskrad.

Nr Isidor Perander skrivit under anskning till bolaget Liv och
lycka, var han ganska belten med sig sjlv, men redan nr ett ombud
frn bolaget tta dagar senare hmtade frsta halvrsavgiften brjade
han ngra sig, och denna knsla stegrades oerhrt nr han fann, att han
skrivit under en laglig frbindelse att gra en lika stor betalning
varje halvr under de nrmaste tio ren.

Han var nmligen srdeles fst vid sitt lilla mammon, och satte tusen
gnger hllre in sitt verskott p sparbanken n han stoppade det i ett
rikt frskringsbolags ficka. Och ju mera han ngrade desto fastare
formade sig en plan i hans hjrna: bolaget skulle f betala tillbaka
hans pengar, och det med rnta, han skulle bli sjuk, och fortstta att
vara det s lnge som mjligt. Om han ocks frlorade sin ln i butiken
under tiden s var det bara 175 kr. i mnaden, mot de 300 han skulle
inkassera.

Men hur skulle det ske? Erfarenheten frn bevringstiden hade lrt
honom, att lkare inte ro s ltta att lura, och efter moget
vervgande bestmde han sig fr frlamning i ben och underkropp, vilket
han ansg vara mycket ltt att simulera.

Dagen drp uppskrmdes kunderna i Johansson och Johanssons bod av att
det omtyckta bitrdet Perander under det han hll p att vga upp en
kvarts kilo vetemjl till fru Pilmans husassistent, pltsligt segnade
till golvet med mjlskopan i hand.

Vad r det med Perander, rt patron Johansson. r han onykter?

Men Isidor kved matt till svar:

Jag vet inte vad det r med mig, patron, men bena vek sig under mig,
och nu kns dom inte.

Nr man ftt klart fr sig vad som verkligen intrffat, buro patron
Johansson och stkvist med frenade krafter in Perander p kontoret och
lade honom p tagelsoffan. Perander var fullkomligt lugn och behrskad.
Han hade tydligen inga smrtor.

Skicka inte efter lkare n, sade han. Fr hem mig frst och lgg
mig. Jag knner ett behov att komma i sng.

Och som patron Johansson var en human principal lt han stkvist och
grdskarlen kra hem Perander p en handkrra fast det var i brdaste
affrstiden.

Dessa tv omhuldade Perander som ett barn, kldde av honom, lade honom
och gvo honom konjak att dricka. De gingo till och med s lngt, att de
inte lto honom dricka ensam.

stkvist, sade Perander nr han komfortabelt lg i sin sng. Titta
efter i skrivbordsldan, dr ligger frskringsbolagets papper.

Det r ingen brdska med det, sade stkvist. Du fr nd inget, om du
inte r sjuk minst en vecka, Isidor.

Jag knner att jag kommer att ligga hr i mnader, svarade Isidor.
Tag fram papperen och fyll i anmlningsblanketten.

Hur knner du dig nu? frgade stkvist.

Hela underkroppen kns fullkomligt kall och knslols.

stkvist stack sin hand under tcket och knde p sin kamrats ben.

Jag tycker det kns varmt, jag, sade han.

Utanp, ja, svarade Isidor. Men det kns en kldknsla inifrn.

Hur sjutton kan du knna det, nr benen r knslolsa? frgade han,
och Isidor sg irriterad ut.

Du vet inte hur det r att vara sjuk, sade han. Fyll nu i
anmlningsblanketten.

Muttrande fr sig sjlv fyllde stkvist i.

Hr skall st lkarens namn med, sade han efter en stund.

Skriv doktor Andersson, sade Isidor. Det r en gammal hygglig
prick.

Bolaget brukar anvnda doktor Holst, svarade stkvist torrt. S vi
tar vl honom, jag ska be honom komma hit nr jag gr tillbaka till
butiken.

En timme senare steg doktor Holst in i Peranders enkla kammare och
brjade underska patienten. Doktorn var en ung man med skarpa, klara
gon, och Perander brjade bli rdd att han skulle visa sig svr att
lura. Men farhgorna besannades inte, ty det gick utmrkt. Alla symptom
som Perander beskrev tycktes vara precis som doktorn vntat sig, och
hans ansikte blev alltmera bekymrat.

Ett svrt fall av partiell paralysi, sade han. Ett mycket svrt fall.
Frgan r om ni ngonsin skall kunna terstllas. r ni fullkomligt
knslols i underkroppen?

Absolut! svarade Perander.

Fullkomligt? frgade doktorn igen, och gav Perander ett kraftigt nyp i
vaden.

--hm--ab-absolut! svarade Isidor, som endast med svrighet lyckats
behrska sig.

Ja, det tycks verkligen vara fallet, sade lkaren. Och vi ha endast
tv medel att vlja p. Vi skola brja med det lindrigaste. Jag skall
hjlpa er att lgga er p magen.

Nr helomvndningen var effektuerad drog doktorn ned tcket, och
blottade Peranders akter, och s ven hans spanska rr genom luften.

Oau! lt Isidor ofrivilligt nr rret drabbade hans bakdel.

Kndes det? frgade doktorn frvnad.

I-inte det minsta! svarade Isidor. Jag blev bara verraskad.

Nej, jag kan tro det, sade doktorn. Ni r ju absolut knslols, s
var inte rdd, ni kommer inte att ha det minsta obehag av behandlingen.

S spottade han i nvarna, grep rret och brjade arbeta.

Perander hade aldrig ftt s mycket smrj i sitt liv, men han bet i
kudden och behrskade sig medan hans bakdel randades gul och bl. Det
var svrt men det gick, ty han tnkte p de trehundra i mnaden.

Till slut stllde lkaren ifrn sig kppen och torkade svetten ur
pannan.

Kndes det inte? frgade han.

N--hm, n, in-hinte ett dugg, svarade Isidor hjltemodigt.

D vergr vi till behandlingen nummer tv, sade doktorn, och tog fram
en kniv ur fickan.

Va tnker doktorn gra? frgade Isidor oroligt.

Var inte rdd, ni kommer inte att knna ngot, svarade doktorn leende.

Ja, men vad skall det bli av?

h, jag skall bara slppa ut det sjuka blodet ni har i benet. Det gr
s till, att man sticker in kniven till skaftet p ett par tre stllen
p bda benen, och i svra fall sprtter man opp det hela, men det
kns--

Sprtta opp? sade Isidor. Vad menar doktorn.

Var lugn, sade doktorn. Det r inte farligt alls, och han nrmade
sig mlmedvetet med kniven i hand.

Isidor terfick pltsligt sina lemmars bruk och flydde frfrad ur
sngen.

Doktorn fr inte skra, skrek han.

Vad nu d? sade doktorn. Kan ni rra er. Det var ju roligt. Det r
massagen, som verkar, den stter blodet i omlopp, ser ni. Vi kanske
borde ta litet till?

Nej, tack, sade Isidor. Det hr rcker fullkomligt. Tack s mycket
fr hjlpen, doktorn, nu mste jag skynda mig tillbaka till butiken.

Tjugu kronor kostar besket, sade doktorn. Och fr ni terfall, s
tar vi behandlingen nummer tv.

Isidor har aldrig ftt terfall.




VGEN TILL ENA PIGO


Kyparen p stadshotellet P.A. Kvist lskade Ottilia Johansson, och
kyparen p Stora Hotellet J.A. Blomgren lskade ocks Ottilia Johansson.
Hrmed r klaven given till ett av de dramer, som dagligen utspelas runt
omkring oss; om man sedan vill betrakta det som en fars eller en
tragedi, m vara vars och ens ensak.

Ottilia Johansson lskade bde Kvist och Blomgren, den frre om
mndagarna, nr han var ledig, den senare om torsdagarna som var hans
ledighetsdag. Dessemellan gnade hon sig t sina vriga beundrare, vilka
icke voro ftaliga, vilket man kan frst nr man vet att Ottilia var en
st flicka och arvinge till minst 20,000 kalla sekiner.

Bland dessa beundrare fanns det dock ingen, som gick upp emot Kvist och
Blomgren. Deras elegans, deras vrldsmannavana och trevliga stt stllde
dem i en klass fr sig sjlva, och om endast en av dem varit med i
tvlingen, fanns det intet tvivel om att han blivit segrare p
valplatsen. Men nu var det omjligt fr Ottilia att bestmma sig. Hon
fick, som sagt, nja sig med att lska dem vxelvis.

Kvist och Blomgren hade situationen fullkomligt klar fr sig, och
lskade allts inte varandra inbrdes. Fr den vriga kren av beundrare
hyste de, som sig borde, ett suvernt frakt. Men vlvde mrka planer
mot varandra, och en vacker dag fick Kvist en id, som gick ut p att
djupt frdmjuka rivalen. Nsta mndag steg drfr han och Ottilia in i
Stadshotellets matsal och slogo sig ned vid ett av Blomgrens bord.

Kypare! ropade Kvist myndigt och knackade i bordet. Frbaskat sl!
Hr hit fr katten, vaktmstare!

Blomgren kom blek men behrskad fram till bordet och bugade s litet han
vgade. Hans blick skte Ottilias, men fann dr ingen sympati, ty det
var mndag, och hon lskade Kvist.

Dlig servering p den hr krogen, skall jag sga vaktmstarn, sade
Kvist. Men nu skall ni lta bli att dra benen efter er, annars skall ni
f se p annat.

Jag--, sade Blomgren.

Tyst! Svara inte, drummel! sade Kvist strngt. Har ni ngot tbart p
den hr syltan? Ta hit ngra ostron och en hela gula nkan och lt det
g undan.

Blomgren frsvann genom kyparnas drr och lttade sitt sinne genom att
ge smrgsnissen ett par orrar. Men knappast hade han lmnat sin
bestllning vid kassan frrn en kamrat anlnde med bud till honom:

Dom knackar p fyran. Det r Kvist p Stora, och han lever som om han
gde stan.

Blomgren svljde de vltalighetsblomster, som pockade p att f slippa
ver hans lppar, och gick in.

Hrnu vaktmstarn, sade Kvist och pekade p en nstan osynlig flck p
bordduken: Vad r meningen med att lgga en sn hr lortig gammal
disktrasa p bordet dr en _dam_ skall ta. Tag bort den genast,
_genast_ sger jag.

Det blev en frdmjukelsens eftermiddag fr Blomgren. S hundsvotterad
hade han aldrig blivit frr, inte ens av den enklaste nybakade gulasch,
och nr hans knslor tvingade honom att sl ut en halv ssskl ver
Kvists smoking, tillkallades hovmstaren och han fick ovett frn tv
hll.

Men nsta torsdag stelnade Kvist av fasa, nr Blomgren och Ottilia stego
in i Stora Hotellets matsal och slogo sig ned vid hans bord. Han visste
vad som komma skulle, och det kom. Den hundsvottering han p mndagen
utsatt Blomgren fr var ett intet mot vad han nu sjlv fick genomg. Och
Ottilia tyckte tydligen att det hela var roligt, ty ju djupare Kvists
frnedring blev, desto gladare skrattade hon. Det var ju torsdag,
Blomgrens dag.

Men nr Blomgren utfrt denna sin hmndeakt, gick han i bvan tills
mndagen, och hans dystra aningar gingo srdeles fullkomligt i
fullbordan. Kvist skndade honom ohyggligt, och blev s upplivad drav
att han kallade till sig hovmstaren och skndade ven honom, samt
uttryckte sina tankar om hotellet i sin helhet p ett stt, som i
tydlighet icke lmnade ngot vrigt att nska.

Blomgren rasade. Han knde sin vanmakt och mste d och d ute i kassan
strka sig med en konjak, och detta gjorde han s grundligt, att han
fumlade nr han skulle servera desserten.

Kvist upptckte genast orsaken och kallade gonblickligen Blomgren
fyllsvin, ett skllsord, som han genom ett beklagligt frbiseende icke
frut kommit att anvnda.

D kokade Blomgrens blod ver.

Sa du fyllsvin, din lille uppnosige bondfngare, rt han och grep
Kvist i kragen. Var det fyllsvin du sa? Tag d den hr, och den hr--
Och med kraftiga nvar gav han sin rade gst den ena sittopp'en efter
den andra, som gonblickligen besvarades med rnta.

Matsalen kom genast i uppror. Hovmstare och kypare skyndade till och
skilde de kmpande t. Kvist greps av starka hnder, tvingades att
betala sin frtring och slungades sedan ut p gatan, och Blomgren
fljde strax efter.

Men hovmstaren tog chevalereskt hand om Ottilia, hjlpte henne p med
ytterklderna och ringde efter hennes bror, som kunde flja henne hem.

P aftonen ringde kllarmstaren p Stadt till kollegan p Stora
hotellet och relaterade vad som frefallit.

Jag sparkade naturligtvis genast min drummel, sade han. Vad tnker du
gra?

Precis detsamma, nr fhunden kommer hit i morgon, svarade kollegan
lugnande.

Men tre veckor senare eklaterades Ottilias frlovning med hovmstaren p
Stadt.




WATERMANS IDEAL


Utrikesdepartementets mest obemrkte person gick in genom garaget, genom
en liten drr, dold bakom en hg skrp, uppfr en smal baktrappa, letade
sig igenom diverse krngliga korridorfrhllanden, och stod till sist
framfr en tapetdrr. Han lyssnade ett gonblick, och d intet ljud
hrdes tryckte han ljudlst upp drren och kikade in. I nsta gonblick
slank han hel och hllen genom drrspringan och stod infr
departementets mest bemrkte man.

Ers excellens har kallat mig!

Ja, ritningarna ro frdiga, utfrda p silkespapper ssom ni nskade
det.

Utmrkt!

Och det r ju ondigt att hos en s beprvad man som er inskrpa den
oerhrda vikten av att de komma fram till sin bestmmelseort?

Jag frstr fullkomligt den saken, ers excellens.

Dessa ritningar vore ovrderliga fr den andra sidan.

Och de andra komma skert att gra allt fr att stta sig i besittning
av dem.

Tror ni?

Men de skola misslyckas, ers excellens.

Departementets mest obemrkte man tog ritningarna, som hans chef rckte
honom, och rullade omsorgsfullt ihop dem till en liten hrd rulle, drp
tog han en reservoarpenna ur fickan, skruvade av locket till
blckbehllaren, stoppade dit pappersrullen, skruvade till locket och
stoppade pennan i fickan.

Departementets mest bemrkte man betraktade hans frehavande med
gillande.

En god id, sade han. En utmrkt god id. En reservoarpenna,
vrdslst buren i fickan skola de aldrig misstnka!

Jag hoppas det, ers excellens. Det r vanligen de nrmast till hands
liggande stllena, som aldrig bli underskta, och min Watermans Ideal r
utan tvivel ett skert gmstlle. Om fem dagar skall jag enligt order
lmna papperen p vr legation i Kristiania.

Och departementets mest obemrkte man avlgsnade sig p samma diskreta
stt som han kommit.

       *       *       *       *       *

Bergenstget hade redan dundrat mer n halva vgen till Kristiania, och
de resande hade redan hunnit trttna p fjllscenerierna och nnu mera
p de evinnerliga sntunnlarna, som alltid kommo, nr utsikten var som
mest intressant. Man dsade ver en bok eller en tidning, och en och
annan lade reskudden till rtta och frsvann i drmmarnas rike.

Den medellders herrn, som lst ett gammalt nummer av New York Heralds
kontinentalupplaga i sex timmar, tappade tidningen och brjade stillsamt
smsnarka i sitt hrn. Detta tycktes verka irriterande p den unga dam,
som var hans enda medresande i kupn sedan ett stojande sllskap
ungdomar av Bergens frskaste kpmanstyp avlastats i Finse. Elinor Glyns
senaste missroman tycktes inte lngre ha samma grepp ver hennes sinne
som frut, och allt som oftast smg hon en blick ver bokens kant p
herrn mitt emot.

Han fortsatte fridfullt att dra sina timmerstockar.

Till slut lade den unga damen ned boken.

Min herre..., sade hon.

Min herre svarade med en timmerstock.

Frlt, min herre..., sade hon igen.

Samma svar.

D bjde hon sig fram. Hennes lilla vita hand vek snabbt och mjukt hans
rock t sidan och tog en reservoarpenna, som stack upp ur vstens
brstficka, och ersatte den med en likadan, Watermans Ideal, senaste
konstruktion. Sedan frsjnk hon ter i njutandet av Elinor Glyn.

Mannen fortsatte att snarka. Efter en stund reste damen sig tyst, tog
sitt pick och pack och bytte kup.

Men hennes plats frblev inte lnge tom. En herre med semitiskt utseende
hade d och d under resan haft rende fram och tillbaka i korridoren,
och nr han nu fann denna kup tom med undantag av den sovande herrn,
gick han in och satte sig.

En kort stund lyssnade han till den andres snarkningar, s tog han upp
en reservoarpenna, Watermans Ideal, ur fickan. Hans svartkantade hand
dk snabbt in under den sovandes rock, och nr den drogs tillbaka fanns
det fortfarande en penna i den. Med ett litet leende stoppade den
semitiske herrn pennan i fickan och lmnade kupn.

En liten stund senare vaknade den sovande herrn. Nr han fann sig ensam
i kupn stack han oroligt handen innanfr rocken och knde p
reservoarpennan. Sedan tog han lugnad upp New York Heralds
kontinentalupplaga och fortsatte att studera den tills tget nrmade sig
Kristiania.

D steg han upp, ordnade sitt bagage och gick ut i korridoren fr att ta
p sig verrocken. Utanfr kupn stod en herre, som artigt steg t sidan
fr att lta den andre passera, men tgets skakningar kastade dem fr
ett gonblick i famnen p varandra. De skildes om en sekund, med
msesidiga urskter, och medan den ene ofrmrkt kontrollerade att det
fanns en reservoarpenna kvar i hans vstficka, smg den andre med ett
beltet litet leende en Watermans Ideal i sin ficka.

Utanfr stationen tog den medellders herrn med New York Herald en
droska och kte direkt till sitt lands legation. Han gick rakt uppfr
stora trappan och stod snart infr ministern.

N, hur gick resan?

Utmrkt, svarade den resande och tog fram sin reservoarpenna. Jag bar
hela tiden papperen p mig ltt tkomliga fr vem som helst med lite
fretagsamhet, men fastn tre stycken konkurrerande agenter frn andra
sidan voro i verksamhet fr att f tag i dem, och fastn de ha en nstan
onaturlig frmga att skaffa sig underrttelser om var man gmmer papper,
som de vilja t, s anade de den hr gngen ingenting.

Var har ni papperen? frgade ministern. Hr, innanfr svettremmen,
svarade den andre och rckte fram sin hatt.




EN HEMSK HISTORIA


Att bli kr nr man ligger borta fr att vila sina nerver, r ett av de
mera meningslsa fretag, som en ung man kan inlta sig p, ty dels
river krleken upp hans redan frut trasiga nervsystem, s att han
knner nervdallringarna nda ut i fingertopparna, dels verkar han
drigenom s nervs, att flickan skerligen inte tycker om hans
upptrdande, utan drar sig undan, vilket ter har till fljd, att han
blir olyckligt kr och fljaktligen mera nervs n ngonsin. Som man
ser, en mycket olycklig vxelverkan.

Det var emellertid just detta, som Gustav Oscarson rkade ut fr.

Nr, efter en arbetsam vinter och vr, hans lkare rdde honom att
stryka arbete, vin och tobak frn sitt program, och han, till fljd
drav reste till Vind pensionat fr att vila upp sig, mtte han dr
Gerda Palm, som var s st, att Oscarson aldrig sett ngot s stt
frr. Tyckte han!

Och fljden blev den ovan antydda. Han blev kr, och samtidigt kades
hans nervositet i s orovckande grad, att den skna Gerda sprang lnga
vgar fr att slippa att mta honom ensam.

Detta mrkte Oscarson blott alltfr tydligt, men vad han inte tnkte p
var, att Gerda grna var tillsammans med honom i andra mnniskors
sllskap. Saken var nmligen helt enkelt den, att hon tyckte mycket bra
om honom, ja kanske till och med var en liten smula verliebt, men helt
enkelt inte vgade vara tillsammans med honom ensam innan han kommit i
bttre balans.

Men en ung man, som r kr, r energisk, och om det lskade fremlet
skall lyckas undvika honom nr de bo p samma lilla , och i samma
pensionat, s mste hon vara i stnd att utfra underverk. Och det kunde
inte Gerda.

P grund hrav hnde det, att nr Gerda en vacker frmiddag satt p en
soffa vid Flirtstigen och tittade p havet, upptrdde pltsligt Oscarson
p vadplatsen och gick genast till anfall.

Han slog sig ned, tog hennes hand med sin hgra och slog samtidigt en
trumvirvel mot bnken med den vnstra. Hans hjrta slog 120 slag i
minuten, men han var beslutsam.

FrkenGerdajaglskarer!! sade han med rasande fart. lskarnimej?
lskarnimej?? Svaragonblickligenomnilskarmej!

Gerda rodnade.

Herr Oscarson--, brjade hon.

Sjutsjutgenastomnilskarmejannarsexploderarjag, sade Oscarson,
sklvande i hela kroppen av nervositet.

Med ett pltsligt ryck slet Gerda sig ls.

Nej! sade hon hrt. Ni r otck. Jag blir rdd fr er.

Sedan strtade hon ivg.

Gerdagerdagerdagerdagerdagerda! skrek Oscarson frtvivlad och strtade
ocks i vg. Fast inte t samma hll. Frst nr han var inne i sitt rum
slutade han att skrika, och slog sig i stllet ned p schslongen.
Nerverna dallrade som telefontrdar i storm, och han kunde inte tnka,
men en cigarr brukade ofta hjlpa fr sdant, och han rusade upp och
snurrade runt rummet fr att leta reda p cigarrldan.

Enrkenrkenrkenrkvarkattenfinnscigarrerna! mumlade han. S fann
han dem.

Men i detsamma han satte tndstickan mot cigarren kom han att tnka p
sin vrdinna. I ett svagt gonblick hade han talat om fr henne att
doktorn frbjudit honom att rka, och som hon, ssom varande nka, inte
hade ngon att vervaka, hade hon gjort det till sin livsuppgift att
hindra honom att ngonsin f ett bloss. Till den ndan brukade hon allt
som oftast sl ned p honom och nosa i hans rum fr att upptcka doften
av tobaksrk.

Men Oscarson lurade henne. Nr han ngon gng behvde en rk hemma
stllde han in sin enda stol i garderoben och sig sjlv p stolen, ty
han hade upptckt, att en stor prktig ventil utmynnade dr. Och nr han
blste ut rken genom den, kunde han inte bli sedd, och ingen lukt blev
heller kvar.

Allts sg han sig om efter sin stol. Den var frsvunnen, tydligen lnad
fr tillfllet.

Vemfankenhartattminstol! rt Oscarson ursinnig. Sen satte han cigarren
i munnen, gick in i garderoben, grep med hnderna tag i ventilens
underkant och hvde sig upp. Dr hngde han sedan och rkte i lugn och
ro, ty han var en stark karl, och nikotinen bredde sakta sitt ljuva lugn
ver hans uppslitna nervsystem.

Men medan han hngde dr steg pensionatets tjnsteande, Johanna, in i
Oscarsons rum fr att stda, sg den ppna garderobsdrren, sg ven
Oscarsons underkropp hnga dr, bleknade och strtade tillbaka ut, under
upphvande av hga skrik.

Oscarson rkte vidare utan att hra ovsendet.

Men nr den vrlande Johanna kom strtande nedfr trappan mtte hon
Gerda, som var p ingende, rdgrten och prktig efter en enslig stund
i skogen. Sedan hon rusat frn Oscarson, hade hon nmligen upptckt, att
hon lskade honom trots allt, och sedan hon fljaktligen pipit en stund
var hon nu p hemvg fr att tvtta bort spren efter trarna.

Hon och Johanna mttes i trappan.

Vad r det? frgade Gerda oroligt, nr Johanna fyrat av ett kraftigt
illhoj mitt i hennes ansikte. Vad har hnt?

Oooo! svarade Johanna. Kamrer Oscarson har hngt sig i sin garderob!

Gerda tog trappan med tv sprng och ett skrik, som stllde Johannas
prestationer fullkomligt i skuggan.

O, Gustav, Gustav! skrek hon. Fr min skull!

Om ett gonblick var hon inne i hans rum och stirrade skrckslagen mot
garderoben. Jo, dr hngde hennes Gustav mycket riktigt, med benen och
halva kroppen synliga i garderobsdrren och resten tydligen ovanfr.

O, Gustav, min lskade lskling! skriade Gerda. Kom ner, kom tillbaka
till din Gerda.

Och se: lugnt och stilla snkte hennes Gustav sig ned, ngot frvnad
kanske, men fullkomligt levande, och med ett skri av lycka kastade Gerda
sig i hans famn.

Jag tror vi lmnar henne dr.



MOTORDRIFT


Nr vi vandrade frbi logen kom agronomen ut, rd och frargad och
torkade svetten ur pannan.

Begriper ngon av herrarna sig p motorer? frgade han.

Nej, det gjorde ingen av oss. Janson och Rosenberg, som bda hade
motorbtar, svarade visserligen 'ja', men nr de under en halvtimme
krnglat med motorn, som skulle dra trskverket men inte gjorde det, och
blivit lika rda, svettiga ooh frargade som agronomen, gick sanningen
upp fr oss allesamman, inklusive agronomen, men icke fr Janson och
Rosenberg.

Sedan prvade vi vr uppfinningsrikedom litet var p trskverksmotorn,
men utan aningen av ett resultat. Annars brukar ju en motor tminstone
vara tillmtesgende nog att spluttra och frsa litet, eller sl
tillbaks nr man vevar, men den hr mottog vr uppmrksamhet med en
kylig oberrdhet som fullkomligt distanserade allt vad ven den mest
bortfjsade av damerna uppe p turisthotellet kunde prestera i den
vgen.

Dr ser herrarna, sade agronomen. Det finns inga planer att f den
rackarn i gng. Jag har hllit p i fyra timmar med honom, skruvat isr
s mycket som jag vgat mig p, gjort rent verallt dr jag misstnkte
att ett dammkorn kunde sitta hindrande i vgen, men nd gr han inte.

Kanske r det just drfr, sade den lilla notarien, som alltid varit
en spyfluga.

Tnk vad ni r kvick, svarade agronomen. Det dr skulle jag inte ha
kunnat hitta p.

Agronomens humr var tydligen lite kort.

Rosenberg gick fram till maskinen och granskade den noga.

Tja, allt tycks vara i sin ordning, sade han nr inspektionen var
avslutad. Jag kan verkligen inte frst att den inte vill g.

Det tror jag visst att ni inte frstr, sade agronomen. Jag begriper
mig inte ngot vidare p motorer, men jag kan skilja p en frgasare
och en hstrvsa i alla fall, och det r alltid ngot. Kan herrn det?

Rosenberg blngde ilsket.

Kom, s fortstter vi vr promenad, sade han.

Vi brjade rada ut ur logen, men pltsligt fick ljtnanten en lycklig
tanke.

r det bensin i tanken? frgade han.

Nej, bet agronomen. Det r bensol! Och nu ringer jag till stan efter
en montr.

Diskussionens vgor gingo hgt under vgen tillbaka till hotellet.
Rosenberg och Janson hllo styvt p att motorn var behftad med ngot
underbart och mystiskt fel, ty om det varit ett vanligt fel skulle dessa
experter ofelbart ha upptckt det, vi andra voro eniga om att motorn var
betydligt mera felfri n Rosenbergs och Jansons motorkunskap. Vilket
dessa bda herrar ansgo fr sig i hg grad krnkande.

P eftermiddagen kom montren efter fyra timmars jrnvgsresa, och vi
infunno oss samt och synnerligen fr att se hur det skulle g.

Agronomen sade ingenting nr vi tgade in p logen i hlarna p honom
och montren, men Janson och Rosenberg frklarade som sin samfllda
sikt, att motorn knappast torde komma att snurra frrn ett antal av
dess dlare delar ersatts av nya.

Montren hrde p dem en stund medan han kliade sig bakom rat och
betraktade motorn. Han vevade ett slag, men den var lika kall och
otillgnglig som frut. En gng till tittade montren.

S ppnade han bensinkranen och drog i gng motorn.




EN BRA MEDICIN


Nr en mnniska hr hemma i gamla Sverige fr ont i halsen eller skoskav
eller magkatarr, gr han vanligtvis till en lkare, som r specialist p
den sjukdom som han lider av, blir underskt och fr en medicin, som
tillsammans med ngot litet kolartro och god tur gr honom kry och frisk
igen. Svida han inte dr.

Men ute i det land, som gamle Christoffer Columbus p sin tid drumlade
p nr han skulle segla till Indien, gr det mycket enklare till. Dr
gr man bara in i en butik och kper en flaska Ku--ri--ko eller
Pe--ru--na eller Kill--me--quick eller ngon annan av de tusen
patentmediciner, som bota alla sjukdomar, och med litet kolartro och god
tur r man snart kry och frisk igen. Svida man inte sjlvdr.

Fr en svensk, som r van vid den mera omstndliga och dyrare
proceduren hr hemma, sitter emellertid kolartron i det senare fallet
litet lngt inne. Man har litet svrt for att tro att det hela r
riktigt om man inte blir klmd p magen och knackad p brstet och fr
hosta och andas en stund frst. Men det r bara en dum frdom, det vet
jag av egen erfarenhet.

Fr mnga herrans r sedan, i brjan av detta rhundrade, nr jag som
ung spoling var sysselsatt med att rycka upp Columbi gamla land en
smula, hnde det en gng att jag knde mig sjuk och elndig. Jag led av
praktiskt taget alla knda sjukdomar, tandvrk och ont i halsen och
ryggskott m. m., m. m. Kort sagt allting utom liktornar.

Vad i hela friden r det med dig? frgade min kamrat Freedlund, nr
jag p morgonen, mer n vanligt blek och glmig infann mig p
redaktionen av den tidskrift fr den amerikanska ungdomens frdlande
som vi bda gvo ut.

Jag mr som en hund, s jag skall g upp till en lkare, svarade jag.
Om det var sanningsenligt vet jag inte, fr jag har ingen aning om hur
en hund mr, men Freedlund begrep vad jag menade, och blev ganska
betydligt upprrd.

Nej, fr katten, gr inte det, svarade han. Tag Painkiller i
stllet!

Vad r Painkiller fr ngot? frgade jag.

Medicin, yngling. En hrlig medicin som hjlper just i sdana fall som
ditt.

Fr huvudvrk? frgade jag.

Visst! sade han. Tag Painkiller!

Men jag har ont i halsen ocks.

Tag Painkiller.

Och ont i magen!

Tag Painkiller.

Och ryggskott!

Tag Painkiller.

Och tandvrk!

Tag Painkiller.

Och reumatism och ronsusning och vrk i lederna och dessutom litet ont
i hret sen i gr kvll.

Freedlund lyste som en sol.

Hrligt! sade han. Du r just ett Painkillerfall! Dom sjukdomarna
hjlper Painkiller osvikligt mot.

Jag betraktade honom skarpt.

r du agent fr Painkiller? frgade jag eftertnksamt.

Ja, medgav han utan att rodna, och drog fram en flaska ur en lda.
Tjugufem cent, om jag fr be.

Jag knde en stor lust att sl Freedlund i planeten, men han var stark
och jag klen. Jag kpte flaskan.

Fram emot middagen orkade jag inte lngre utan gick hem.

Det var ntt och jmnt jag lyckades slpa mig upp fr trappan och in i
mitt rum, det sjng fr ronen, knna veko sig och jag var fullt
vertygad om att denna dag var den sista d den amerikanska nationen
skulle ha njet att rkna mig som en rad gst. Med stort besvr fick
jag upp korken p Painkillerflaskan och kastade en blick p
bruksanvisningen. Fyll en matsked-- stod dr, och jag lste inte
lngre utan tog nrmaste cigarrkopp, hllde i den s pass mycket av
medicinen som jag ansg motsvara en dryg matsked, och hllde i mig
klabbet.

Ett gonblick tidigare hade jag varit sl, sl intill dden, men
Painkillern vckte pltsligt mina livsandar. En minut eller kanske tv
lg jag baklnges p sngen och kippade efter andan, sedan rusade jag
upp med en spnstighet som nyss frut varit mig fjrran, och strtade
vrlande ut i min vrdinnas kk fr att gapa under vattenledningen.

Hela mitt inre brann. Munnen var fldd, halsen brnde och i magen skedde
vldsamma omvlvningar. Vad Painkiller n hade fr egenskaper, brist p
smak kunde ingen beskylla den fr. Det kndes som om en gldande
lavastrm runnit ned i mitt inre, en lavastrm tillsatt med
cayennepeppar.

I tv timmar lg jag sedan p min sng och knde svedan sakta avtaga,
medan jag funderade p vad jag skulle gra med Freedlund. Men nr till
sist allt var ver med undantag av en smak i munnen, som skulle sitta
kvar i flera dagar, steg jag upp och knde efter hur det stod till med
min sjukdom. Och resultatet var frvnande. Tandvrken borta,
huvudvrken, ryggskottet, alltsammans var sin kos och jag var frisk som
en ntkrna.

Sablar i det, sade jag till mig sjlv. Freedlund var inte s dum
nd. Jag frlter honom! Men det var en hstkur.

Och med tacksamhet i hjrtat tog jag Painkillerflaskan och tittade ter
p bruksanvisningen.

Fyll en matsked, stod dr, nstan till randen med vatten, och hll
dri ngra droppar Painkiller.




NUTIDA JRNVGSRESOR


Kammarherre Rosenhane reste hgst ogrna. Visserligen frdades man
ganska bekvmt i en frsta klass sovkup, men han saknade dock dr det
utrymme han ansg sig behva och tgets dunkande strde hans nattro p
ett hgst obehagligt stt. Men nr hans syster i Gteborg fr nittonde
gngen lade honom att fira sin fdelsedag i sktet av hennes familj,
ansg han sig inte grna kunna neka lngre, utan gav sin betjnt order
att bestlla en frsta klass kup med nattget till Gteborg, varefter
han skrev och lovade att komma.

Nr betjnten kom tillbaka fick kammarherren en vldsam sjlsskakning.
Alla sovplatser voro bestllda en mnad i frvg, frsta klass funnos
fr resten ver huvud taget inte, och den enda mjligheten att komma
till Gteborg var att resa i sittvagn andra klass.

Andra klass. Kammarherrn rs. Han visste sig vara en hgst frstklassig
person, och det bar honom emot att stta sig i en vagn dr orden andra
klass stodo som etikett p drren. Och sittvagn. Trngas med kreti och
pleti i en trng jrnvgskup! Det var fasansfullt.

Men lftet var givet och mste infrias, och med tungt hjrta skickade
han betjnten till stationen fr att kpa en biljett och en
platsbiljett. Fnsterplats.

Det var en mycket vemodig kammarherre, som p aftonen tog sin
fnsterplats i besittning i en kup, dr sju andra personer redan voro
installerade. Visserligen var kammarherrn aristokratiskt smrt, man
skulle till och med kunna sga mager, men det var trngt nd, ty de tre
medresandena voro ganska gedigna och lto inga falska hnsyn hindra sig
att breda ut sina kroppshyddor s mycket som det begrnsade utrymmet
tillt. Det var varmt i kupn, animalisk vrme, och kammarherren lovade
sig sjlv att bostta sig i Gteborg nr han en gng kom dit, fr att
slippa att nnu en gng stuva in sig p detta vedervrdiga stt p
uppresan.

Till p kpet voro de medresande srdeles gemytliga personer, som
hastigt blevo bekanta och inledde en animerad konversation, i vilken man
gjorde flera misslyckade frsk att indraga ven kammarherrn.

Hettan blev alltmer kvvande och det dunkade olidligt i skenskarvarna.
Kammarherrn frskte fr frsta gngen p flera r lsa en bok, eftersom
han ju inte grna kunde lgga patience i kupn, men typerna snurrade
runt fr hans gon.

Han led outsgligt.

Till rga p olyckan kommo Jones flickor, som slde smrgsar och
dricka, och nu brjade plebejerna runt omkring ta smrgs och dricka
krisl. Ett par av dem satte till och med buteljerna fr munnen.

Kammarherrn greps av vmjelse. Aldrig skulle han kunna frm sig att ta
en bit i denna kvava jrnvgskup, och att stta en butelj fr
munnen--Ohyggligt!

Han slt gonen och fll i en barmhrtig dvala. Tgets dunkanden blevo
allt mer avlgsna, den hemska verkligheten sltades ut. Kammarherrn sov.

Vid Saltskog steg fru Anderson frn Skvde in i kupn. Hon hade varit p
besk hos sin dotter i Sdertlje och skulle nu hem igen. Men fru
Anderson kunde inte hitta ngon sittplats. Alla kuper voro fulla och
som fru Anderson var ett resolut fruntimmer och hade fattat ett
oryggligt beslut att inte st med sina nittio kilo hela natten, steg hon
in i den kup dr kammarherren satt. Den var ju inte fullare n de
andra.

Att soffan endast rymde fyra personer generade inte p minsta stt fru
Anderson. Hon slog sig ned nd, och som ingen av de tre andra massiva
resandena grna ville ha henne i knt makade de sig och beredde en liten
plats, som fru Anderson snart genom energiska bemdanden lyckades gra
fullt tillrcklig.

Nr tget kom fram till Gteborg kunde kammarherre Rosenhane icke
terfinnas. Men en underbart portrttlik silhuett av honom fann man p
fnstervggen i en andraklass kup.




MRKSENS GRNINGAR.

_ventyrsroman i fyra kapitel._



KAP. I.

Det hade varit en fruktansvrd afton. Blkpings stadshotell hade
skakats i sina grundvalar, och dettas kllarmstare hade med list och
bner frmtts att langa fram betydligt mera av det trdda ransonerade
fluidet n han frn brjan tnkt sig. Men nr klockan slog tolv var det
i alla fall obnligt slut, och herrarna mste g.

Handlanden Erlandssons svensexa hade varit glad. Och glada voro ocks
deltagarna nr de vandrade Storgatan framt fr att vdra av sig det
vrsta innan de drogo sig tillbaka till sina bddars kvava iden. Deras
glada skratt ekade mellan husvggarna och vckte mngen frtretad
borgare, som enligt stadens sed gtt till sngs redan klockan tio.

Men s smningom minskades den glada skaran, splittrad i smgrupper, som
drogo av t olika hll utefter tvrgatorna, och till sist terstod av
det glada laget endast handlanden Erlandsson sjlv samt tv av vnnerna,
som p grund av hans uppsluppna och ventyrslystna sinnelag beslutat att
flja honom hem.

Erlandsson lt sig rtt beskedligt fras den gamla knda vgen, utan
andra eskapader n att han ndvndigt ville stanna fr att flirta med
vaxdockan i fnstret till Lundstrms manufakturaffr, varjmte vnnerna
fingo ingripa fr att avstyra ett hotande slagsml mellan festfremlet
och en lyktstolpe, som p ett lmskt och brutalt stt skt lgga krokben
fr det.

S smningom svngde man emellertid om hrnet till Erlandssons gata, men
dr uppstod genast nya komplikationer. Utanfr Erlandssons port stod en
droska. Och icke nog med att den stod dr, utan--o fruktansvrda
frestelse fr en fretagsam man,--ingen kusk fanns inom synhll.

Var--hupp--var har kuschken ta-tagit vgen? var den frga som
Erlandsson stllde till den sovande hstkraken.

Kraken fortsatte lugnt sin lur utan att bevrdiga Erlandsson med ett
svar.

Nu--nu ska vi ka! var Erlandssons nsta yttrande, och med glatt mod
gjorde han sig redo att bestiga kuskbocken.

N hrru, inga dumheter! sade vnnerna. G och lgg dig nu!

Nej, va fadren,--hupp--nu ska vi ta en prome--homenix i vagn. Jag kr!
Hoppa upp--hopp gubbar!

Men fyra hnder grepo honom hvligt men bestmt och skto honom innanfr
porten.

Nu gr du upp och lgger dej i alla fall, min kra Erlandsson, sade
vnnerna. Och inga dumheter.

Tyst, sade Erlandsson. Det r ngon i trappan.

Vnnerna lyssnade.

Det r n-hgon i trappan, viskade Erlandsson hest. Det r kanske
in-hinbrott, hupp.

Inte, svarade en av vnnerna, som hade Sherlock Holmesanlag. Det r
naturligtvis ngon, som skall resa med nattget. Nedgende frn
Stockholm passerar ju en stund efter ett. S har han bestllt en droska
och nu r kusken uppe och hjlper till med kofferten.

De-he ger jag tusan, anmrkte Erlandsson. Nu--hupp--gr jag upp och
knyter mig.

Ja gr det, gamle sjrvare, svarade vnnerna. Hej p dej! Tjing!
Och arm i arm tgade de ut ur porten och fortsatte sin glttiga vg
nedt gatan.

Men Erlandsson stod kvar och lyssnade till ljudet av deras avtg, och
nr han tyckte att de hunnit lagom lngt spred sig ett sltt leende ver
hans ansikte.

Nu ska vi -hka i alla fall, lallade han och dinglade ostadigt med
beslutsamt ut genom porten.

Hur han kom upp p kuskbocken vet endast han sjlv och hans
skyddsngel--eller hans skyddsngel och han sjlv, fr att nmna dem i
rangordning--men dit kom han, och pltsligt vcktes den sovande
skinkmrren av ett rapp.

Opp och hoppa, gamle stridshingst, lallade Erlandsson och ter ven
piskan. Mrren ryckte till, satte ena benet framfr det andra,
upprepade proceduren och droskan brjade rulla. Ett rapp till och mrren
fll in i sin jmna lunk.

Erlandsson hojtade och krde, dubblerade ett hrn med ett par
millimeters luft emellan droskan och en lyktstolpe och befann sig ter
p Storgatan.

Men spritngorna brjade gra Erlandssons hjrna alltmera oredig,
gonlocken fllo igen och han nickade till, katten vad han satt
obekvmt. Men nr han flyttat sig ett trappsteg ned, s att ryggen satt
mot kuskbocken och benen hngde dinglande ver fotstdet satt han sknt.
Och d somnade handlanden Erlandsson som ett gott barn.

Hsten fortsatte sin jmna lunk.



KAP. II.

Efter en timmes uppfriskande smn vaknade Erlandsson. Han visste inte
vad han vaknat av, men ekot av en rst klingade nnu i hans sjl.

Erlandsson gnuggade sig i gonen och sg sig omkring. Var tusan var han.
Mrkt var det som katten, men s mycket var i alla fall klart, att han
satt p fotsteget till kuskbocken p en droska, som outsgligt sakta
rullade p en landsvg. P bda sidor strckte sig ppna flt, en bck
porlade, stjrnorna tindrade och allting var poetiskt.

Var fglarna r jag? frgade Erlandsson och ntrade upp p sittbnken.
Men i detsamma vaknade ett svagt minne. Svensexan, en droska utanfr
porten, och han klev upp och krde! Jo, visst, nu kom han ihg. Det var
ett ganska bra phitt. Han log.

Men leendet stelnade hastigt p hans lppar, ty ur droskans djup ljd
ter ett rop:

Kusken! Kusken!

Det var en kvinnlig rst, och Erlandsson drog ofrivilligt in tmmarna,
varvid hsten med strsta beredvillighet stannade.

Vad i--, sade han och bjde sig ver kanten.

Det var mycket riktigt ett kvinnligt vsende som hngde halvvgs ut
genom vagnsfnstret.

Kusken, vad vill detta sga? Var r min man?

Erlandsson blev arg, och det kan man knappast frtnka honom. Var det
ett stt, att bombardera honom med frgor. Hur farao skulle han kunna
veta var kvinnans man var? Han visste ju inte ens var han sjlv var.

Han svarade med en motfrga:

Var innerst i Kappadosien kommer fruntimret ifrn?

Var jag kommer ifrn? frgade damen indignerad. Var jag kommer ifrn?
Som om han inte skulle veta att han var bestlld fr att hmta mig och
min man till tget, och jag kom ner och sa t er att g opp och hjlpa
min man ner med kofferten, och sen steg jag in i droskan fr att vnta
och d mste jag ha somnat och s--ooo. Det r ju inte kusken!

Damen hade stigit ut p landsvgen och Erlandsson, som artig kavaljer,
hade genast skyndat till hennes sida.

Det r vl ingenting att tjuta fr, sade Erlandsson brutalt. Hon var
vl inte s frtjust i kusken att hon inte tl att se en annan karl?

Ooo! kved damen, som genast hade sin slutsats klar. Goda boven, mrda
mig inte. Min man har alla pengarna. Snlla banditen, lt mig behlla
livet!

Lugna sig, frun, lugna sig, sade Erlandsson. Jag vill er inget ont.
Jag r handlanden Erlandsson, och r inte farlig alls.

Damen fattade genast mod, men i stllet fr att knna lttnad och gldje
vid denna underrttelse blev hon ursinnig.

Jas, ni r ingen bov, skurk? skrek hon. Vad menar ni d, usling, med
att uppfra er som en bandit, lymmel? Hur vgar ni rva bort en rbar
kvinna?

Snlla frun, sade Erlandsson. Jag har inte alls menat ngot illa. Det
har bara hnt mig detsamma som er. Jag var lite trtt, och klev upp p
kuskbocken fr att stta mig och vila en stund, och s somnade jag, och
s mste hsten ha skenat med oss. Jag r fullkomligt utan skuld.

Hur kan man komma p en sdan id som att klttra upp och stta sig att
vila p en kuskbock? frgade damen en hrsmn mildare.

Det gr jag alltid, upplyste Erlandsson trohjrtat.

Ja, sade damen och steg ter i vagnen. Nu fr ni vara s god och
kra mig tillbaka till stan. Och jag tycker det blir synd om er, nr min
man fr tag i er. Han r hemskt hftig och svartsjuk, och stark som en
bjrn. Och vi skulle ha rest till Kpenhamn med nattget.

Ltt bleknande klev Erlandsson ter upp p kuskbocken, fick med ngon
svrighet hsten att vnda och krde sedan i lunk tillbaka t samma hll
som han kommit.

I det mrka perspektiv som ppnade sig framfr honom brann en enda svag
hoppets stjrna. Det kunde ju hnda, att karlen rest ensam till
Kpenhamn.



KAP. III.

Men medan handlanden Erlandsson och bleckslagaremstare Olssons lagvigda
(ty det var hon) p detta relativt fridfulla stt frdades kring
landsvgarna, var det inte utan att Blkpings grundvalar i ngon mn
brjade darra p nattkulan, och det r ju strngt taget inte att undra
p. En kusk, som frlorat sin droska och en man som frlorat sin hustru
bra tillsammans kunna stadkomma ett rtt gott resultat.

Som lsaren utan tvivel redan anat, upptckte kusken och
bleckslagaremstaren nr de kommo ned med kofferten, att svl droskan
med dess dyrbara innehll som ven hsten totalt frsvunnit, och bgge
blevo i hg grad upprrda, kanske mest den kta mannen. Han hade ju
ocks icke blott frlorat sin lagvigda maka utan det var ven sannolikt
att han skulle f sina sovvagnsbiljetter makulerade, fr att inte tala
om utsikten att f slpa den tunga kofferten uppfr trapporna igen.

Kusken var den, som frst i ngon mn fattade galoppen.

Vart har herrns fru dragit i vg med min droska? frgade han hgljutt
frebrende Olsson. Det blir en dyr historia fr herrn.

Dra t skogen, svarade Olsson, med rtta indignerad ver detta frsk
att lgga skulden fr det skedda p hans redan tyngda axlar. Det r vl
er frbaskade hstkrake som har dragit i vg med bde droskan och min
lagvigda och olyckliga maka.

Att hon r olycklig kan den frst, som knner herrn, sade kusken
bitande. Men det kan vl herrn frst, att ngon mste ha krt mrren.

Hon har skenat, skrek Olsson. Min hustru ligger snderslagen
ngonstans p gatorna.

Skenat? svarade kusken och log hjrtligt. Herrn knner inte min gamla
mrr. Jag hller herrn ansvarig fr frlusten.

Olsson hrde inte p kusken, och i synnerhet inte p det rat, utan
satte helt pltsligt i vg nedt gatan. Av ltt insedda skl travade
kusken genast efter.

Hrnu herrn, hojtade han. Vart skall han hn?

Jag skall till jrnvgsstationen och se om min hustru r dr, svarade
han och satte full fart. Kusken fljde s nra han kunde.

Vid jrnvgsstationen fanns icke den saknade, men dremot stodo bde
nedgende snlltget och ett uppgende persontg inne, det senare p
nrmaste spret.

Hon kanske r ombord p tget, sade Olsson till kusken, och trots
sakens osannolikhet ntrade de ver persontgets plattform och klevo
ombord p Malmtget.

Mnga fruar fanns dr men ingen av dem var Olssons, och den sovkup han
abonnerat gapade sorgligt tom.

Med tungt hjrta steg han av tget, fljd av kusken, som vrdsamt
ppekade, att det kunde vara s gott att Olsson lmnade en revers p
droskans och hstens vrde nr som helst, eftersom det var tydligt, att
frun avvikit med ekipaget.

Olsson svarade inte. Han skulle naturligtvis haft god lust att krossa
skallen p kusken, men han ansg sig beklagligtvis inte ha tid.

Han tog ett skutt upp p persontgets plattform, men i detsamma satte
persontget i gng. Kusken fljde trofast efter.

Brdskande skyndade Olsson tvrs ver plattformen, slngde upp grinden,
tvekade ett gonblick och hoppade sedan av. Kusken fljde efter, men nr
han stod p trappsteget hade tget kat farten betydligt, och han
tvekade ven han. Denna tvekan avgjorde hans de. Vagnen som han stod p
passerade perrongens kant, gled ut bland bangrdens spr och vxlar, han
stod infr valet att hoppa av och eventuellt bryta benen av sig, eller
flja med tget, och efter hastigt men moget vervgande stannade han
kvar.

Olsson sg inte ens efter sin outtrttlige fljeslagare och
fordringsgare. Han rusade utan drjsml bort frn jrnvgsstationen och
till polisdito, som han med verhngande fara att bli haffad fr oljud
och frargelsevckande beteende, lyckades vcka fr att ange den hemska
hndelse, som utspelats.

Inom kort var stadens poliskr, inklusive detektiven Hemliga Karlsson
ute p spaning efter det frkomna kdonet med dess innehll.



KAP. IV.

En konduktr vid en svensk jrnvg r ofta en hggradig gentleman, men
det finns undantag ven frn denna regel, och ett av dessa undantag
tycktes det vara som frde beflet  det tg, som med den ungefrliga
hastigheten av en bttre torparskjuts--detta drama utspelades nmligen
under kristiden--frde kusken norrut.

Konduktren visade nmligen en illvillig gldje nr han upptckte, att
den nye passageraren saknade biljett, och vgrade envist att tro p hans
uppgifter om hur han kommit ombord p tget, samt fordrade avgift.

I synnerhet denna senare begran upprrde kusken i hg grad. Han ansg
sig nmligen vara lmskt enleverad av tget och Olsson i kompani, och
icke utan visst fog fr ett skadeersttningsansprk, varfr han
naturligtvis helt tvrt vgrade att lmna ifrn sig ett re. D stannade
konduktren tget vid Svltebo anhalt, frpassade med en kraftig spark
droskkusken ned p perrongen och krde sedan vidare, hjrtlst lmnande
sin frre fripassagerare utan frldravrd och tak ver huvudet mitt i
natten.

Sedan kusken yttrat allt han hade behov av att sga, drog han en djup
suck och letade sig fram till landsvgen fr att till fots g de tta
kilometerna till staden.

Men knappast hade han kommit ut p vgen frrn han hrde mullret av
vagnshjul, som nrmade sig, och konturen av en vagn skymtade otydligt i
mrkret.

Hrligt, hr kan man f ka, sade han till sig sjlv och stannade
full av frvntan. Detta nje var visserligen inte nytt fr honom, men
han hade ett behov av att komma fort till staden och utkrva skadestnd
av sin f. d. passagerare.

Vagnen materialiserade sig lngsamt ur mrkret, och pltsligt brjade
kusken spetsa ronen. Det var ngot vlbekant i dess kontur, som vckte
hans uppmrksamhet, de trtta hovslagen pminde om en del springares
som han knde till, och sjlva skramlet frn vagnen verkade vlbekant.
Han steg fram p landsvgen och hejdade utan svrighet hsten.

Intet tvivel mera! Det var hans egen, saknade Stjrna p vg till staden
efter sin utflykt.

En vg av vldsam vrede steg upp inom kusken, och med ett ryck
frpassade han Erlandsson frn kuskbocken. Varvid Erlandsson vaknade fr
andra gngen.

Va--va r'e? frgade han smnigt men uppskrmd.

Nu r du fast! tillknnagav kusken dovt, och drog fram en
tndsticksask. Nu ska vi se vad du r fr en.

h katten, fortsatte han spakare, nr stickans fladdrande sken
upplyste ett glmigt ansikte med hngande, ljusa mustascher. r det
herr Erlandsson, som r ute och ker?

Han hade mnga gnger krt herr Erlandsson frn glada tillstllningar,
och ibland ven burit upp och bddat ned honom.

D stack ett kvinnligt ansikte ut genom vagnsfnstret.

Varfr kr ni inte vidare? frgade en vass rst. Och vem r det ni
talar med?

Jas, frun, ja! sade kusken. Henne hade jag s nr glmt. Herr
Erlandsson! Herr Erlandsson!--Det fanns bde frebrelse och en viss
grad av beundran i tonen.

Men Erlandsson reagerade inte. Slheten hade oterkalleligen snkt sig
ver hans psyke och med fumliga hnder fick han upp ett par tior ur
plnboken.

G'afton, kar Enqvist, sluddrade han. K' mej hem, som vanligt!

S stupade han p huvudet in i droskan, och kusken besteg sin gamla
bock.

Nr droskan krde in p Storgatan slamrade den s, att inte ens Hemliga
Karlsson kunde undg att mrka den, och vid hrnet av Tegelslagaregatan
hejdades den fljaktligen av stadens poliskr, frstrkt av
bleckslagaremstare Olsson.

Alla betraktade varandra en stund under tystnad, och Olsson var den
frkroppsligade frvningen. Han hade sett kusken fara frn sta'n med
norrgende tget, och hr kom han nu lugnt krande sin droska mitt p
Storgatan. Kuskens blick var hrd. Han hade fattat ett dovt hat till
bleckslagare Olsson.

Hemliga Karlsson steg fram.

Hr nu Enqvist, sade han. Vad skall allt det hr betyda. Hr kommer
den hr herrn och vcker upp polisen mitt i natten och sger att eran
hst skenat med hans hustru, och att ni rest med tget, och hr kommer
ni krande som vanligt. Var r hans hustru?

Hon kommer dr, svarade kusken dystert, d fru Olsson i detsamma steg
ur droskan och kastade sig i sin makes armar.

Och det skall jag sga Karlsson, fortsatte kusken, att min mrr
skenar inte, men faktum r, att den dr herrn lurade opp mej i sin
vning medan frun frsvann med hst och vagn--samtliga polisgon
riktades misstnksamt p Olsson--och sen lurade han opp mig p tget
fr att bli av med mig. Men jag steg av vid Svltebo, och dr mtte jag
herr Erlandsson, som hade ftt tag i skjutsen p ngot stt, och kom
krande hem med den igen. Om inte han varit hade jag nog aldrig ftt se
varken hst eller droska igen.

Sex kraftiga polisnvar grepo bleckslagaremstare Olsson, och
verkonstapel Flammn sade stolt:

Snt dr kan man kanske gra i Stockholm, men inte hr, fr hr ker
man fast. Nu fljer herrn med till kontoret.

Och medan nnu fru Olssons frtvivlade skri dallrade i atmosfren, stack
handlanden Erlandsson ut sitt smniga huvud genom vagnsfnstret:

K' hem, ha' ja sagt, Enqvist! sade han.

Och Enqvist krde.




MANNEN SOM VAR EN TIDTABELL


Handelsresanden Ivarstrm satt ensam i Grand Hotell Bondkras tmligen
enkla kaf. Hans uppsyn var dyster och i handen hll han ett exemplar av
den innehllsrika tidskriften Sveriges Kommunikationer, och den gjorde
honom inte glad.

Om jag hade redaktren fr den hr tidningen hr! sade han till
kllarmstare Johansson, som just passerade p sin inspektionsrond, med
sdan lidelse i rsten att denne stannade vid hans bord.

Vad r det d fatt? frgade kllarmstaren, som trivdes i Bondkra och
drfr sllan kom i kontakt med den publikationen.

Fatt! svarade Ivarstrm bittert. Den lata frskallen har ju tagit
bort frbindelsesiffrorna i tabellen, s att en annan fattig sate som
flnger land och rike kring fr sl och sl och notera och skriva fel s
att han blir grhrig i frtid.

Kllarmstare Johansson log. Handelsresande voro ju trevligt folk och
hans bsta kunder och han tyckte fljaktligen om dem, men han hade ingen
frstelse fr deras nomadiserande levnadsvanor.

, ditt distrikt r ju inte s stort. Du reser ju bara mellan den hr
stan och Barbacka och Flanda ooh Smrmla med omnejd, s nog tycker jag
att du borde kunna lra dig de f fattiga tgtiderna utantill.

Hut, kllarkrk! svarade Ivarstrm frolmpad. Jag reser p Blmla
ocks.

Och kllarrdet vandrade leende vidare p sin inspektionsrond.

Men Ivarstrm satt kvar och lppjade p sin invalidpilsner och
funderade.

Jdrans i den krumeluren, tnkte han. Krgaren r inte s dum nd.
Om jag skulle ta och sl i mig de huvudsakligaste frbindelserna mellan
de tre, fyra strsta stderna i mitt distrikt, s vore inte s litet
vunnet. D behvde jag bara sl efter lokaltgen.

Nr han ngra timmar senare satt p tget till Barbacka studerade han
Sveriges Kommunikationer med ett nyvaknat intresse. Han hade utvalt
tgtiderna Barbacka--Flanda till specialstudium, och det var inte mera
vidlyftigt n att han lrde sig dem p en timme, ty expresstgen dugga
inte alltfr ttt p dessa stora strkvgar, och nr tget lugnt och
sansat ngade in p Barbacka centralstation kunde han dem flytande, bde
tgen frn Barbacka till Flanda och frn Flanda till Barbacka, samt
ven det ensliga tg som utgr frn Flanda 9,32 samt stannar redan i
Brackeboda.

Nr han dagen drp frdades till Smrmla fortsatte han sitt studium,
och lyckades under denna korta strcka, om ocks rtt lnga tid,
fullkomligt bemstra tiderna Barbacka--Smrmla och vice versa.

Det var inte utan att han skrt litet med sin knnedom om tgtiderna nr
han satt i manufakturhandlarnas lag p Stora Grand hotell i Smrmla,
och den beundran dessa mindre beresta herrar visade, sporrade honom till
ytterligare anstrngningar p den inslagna vgen.

Det drjde inte lnge frrn Ivarstrm kunde alla tgen mellan sina
huvudstationer som ett vatten, med tgombyten och allt, men d var hans
aptit p tgtider vckt, och han brjade omedelbart sl i sig ven
smstationerna. Varje ledigt gonblick gnade han t Sveriges
Kommunikationer, och hans konversation rrde sig med s stor frkrlek
om tgtider att kunderna brjade finna honom litet trkig, och orderna
inte blevo fullt s stora som frr, nr han undfgnade dem med
historier, som en mindre van gardist skulle rodnat t. Men Ivarson
tnkte inte s mycket p order nu, han tnkte p tgtider. Och s
smningom hade han ntt sitt ml. Han kunde alla tgtider i hela sitt
distrikt, och kunde dem som ett vatten.

D slutade han studera och orderna brjade ter bli bttre, fr nu var
Ivarstrm rolig igen. Det blev en omtyckt sport bland kunderna att
frhra Ivarstrm p tgtiderna och de brukade sl vad med sina vnner
om att han utan ett gonblicks betnkande skulle kunna sga nr vilket
tg som helst kom, eller borde komma, till vilken station som helst inom
hans distrikt.

Ivarstrm demonstrerade grna, mycket grna, sina frdigheter, och
berttade dessemellan sina bermda historier, och kundkretsen brjade
tycka att han var en sabla karl, som gick utanp alla sina kolleger,
varav fljde att hans orderlistor blevo allt lngre och lngre, och hans
provisioner fljaktligen fetare och fetare.

Men en vacker kvll i kafet p Grand Royal Palace Hotel i Flanda
trffade Ivarstrm en annan provare, som med en viss vana talade om
tgen i Norrland. Visserligen besatt han inte p lngt nr den knnedom
om norrlandstgen som Ivarstrm om sitt distrikt, men hans yttranden
tnde i alla fall hgmodsdjvulen i Ivarstrm, om ocks inte utan
sjlskamp, att lra sig hela tgtidtabellen.

Nu brjade ter en studietid fr Ivarstrm. Varje ledig stund och en hel
del stunder, som inte borde ha varit lediga, gnade han t Sveriges
Kommunikationer. Sina samkvm med kunderna inskrnkte han till det
minsta mjliga och det drjde inte lnge frrn firman fick anledning
skicka honom brev, som fastn icke i sig sjlv uppmuntrande, dock voro
gnade att sporra honom till ytterligare frsljningar.

Men tre mnader efter samtalet med sin yrkesbroder steg Ivarstrm ter
in p Grand Royal Palace Hotels kaf i Flanda, och det var inte den
dystre, tankspridde Ivarstrm, som man sett p sista tiden, utan ett
nytt ljus sken i hans blick, och det gamla leendet spelade kring hans
lppar.

Hej, gubbar skrek han till manufakturhandlarna, som redan sutto dr i
vntan p den sup han skulle bjuda p. Nu kan ni inte kugga mig p ett
enda tg i hela Sveriges rike. Jag kan dom varenda ett, snll-, person-,
blandade och godstg, och alla stationer och hllplatser.

D log manufakturhandlare Bergstrm sade: Kanske du kan sga mej nr
7,38 frn Oxelby lmnar Busks i morron.

8,47, svarade Ivarstrm genast med ett stolt leende.

Men Bergstrm log nnu bredare och svarade: Knappast! Det r den frste
november i morron vet du vl, och alla tg som inte ro indragna har
ftt ndrade tider.

I flera minuter stirrade Ivarstrm rakt framfr sig, sedan skrattade
han, ett tomt skratt, och brjade rkna upp stationerna p
Bergslagsbanan baklnges.

       *        *        *        *        *

Stackars Ivarstrm tillbringar nu sina dagar med att sakta och varligt
luffa omkring i Konradsbergs trdgrd. Han tror, att han r ett snlltg
p Statens jrnvgar.




I SNSTORMEN


Stig utanfr med mig ett gonblick, s ska du se vad du fr!

Det var den starke John Oxelgren som talade, och han riktade sin vnliga
inbjudning till Zackeus Boman.

Zackeus blinkade litet. Han var inte alls nyfiken, och hade ingen som
helst lust att stiga med John Oxelgren ut.  andra sidan sg han Rosa
Eriksons bla gon riktade p sig, och knde att bemlda unga dam
vntade sig ett enklare hjltedd av honom.

Saken var den att Zackeus lskade Rosa, John lskade ocks Rosa, varav
fljer att Zackeus och John icke i ngon nmnvrd grad lskade varandra.
Rosa  sin sida lskade bda och delade sina gracer tmligen lika mellan
dem, men i dag, p Dansens Vninnors bal, hade hon dansat tre danser 
rad med Zackeus, vilket i s hg grad upprrt John, att han fann sig
franlten att efter tredje dansens slut nrma sig paret och invitera
kavaljeren att ute p bakgrden deltaga i ovan antydda friluftsnje.

N, hur gr det? Kommer du eller r du rdd?

Zackeus betraktade Johns resliga figur och agressiva haka och hans knn
knackade ltt mot varandra.

Rdd? sade han. Ha, ha! Inte fr dig. Men jag avskyr brutalitet. En
gentleman slss inte annat n fr att frsvara en dam, som blir
frolmpad.

I det fallet var Zackeus lugn. John skulle inte fr sitt liv vga
frolmpa Rosa.

Men Zackeus vgade han frolmpa, och gjorde det ocks ofrtvat.

Harkrank! sade han fraktfullt. Du skulle inte ingripa om jag s
frskte kyssa Rosa mitt fr nsan p dig. Du r ett fegt krk.
Hundsvott! Kom Rosa och dansa med mig. Bry dig inte om den vettskrmde
stackaren.

Rosa bevrdigade inte Zackeus med en blick utan stack lugnt sin arm
under Johns.

Feging! kastade hon ver axeln t sin avskedade kavaljer och Zackeus
erfor fr frsta gngen sanningen i skaldens ord: mannens mod r
kvinnan krt.

Med klappande hjrta stod Zackeus kvar ooh vervgde vad han skulle
gra. Enda sttet att rehabilitera sig vore att i sin tur invitera John
ut p bakgrden, och detta vore liktydigt med en oerhrd massa smrj.
Gjorde han det inte blev han fr evigt stmplad i den sknas gon. Men
d blevo hans egna gon tminstone inte igenmurade.

Med en djup suck gjorde han sitt val, tog sin rock och mssa och lmnade
balen.

Ute rasade snstormen. Den lg som en vit vgg omkring honom, piskade
honom i ansiktet med tusen isnlar, tvingade vta flingor innanfr hans
krage och uppefter armarna. Men Zackeus njt av obehaget. Hans lidande
sjl behvde ett litet ackompanjemang av fysiskt lidande.

Sakta och mdosamt pressade han sig fram mot stormen, ett steg, tv
steg, tre steg, sedan blev det inte mera, ty Zackeus slant p en hal
isgata, som lg lmskt dold under snn, fll baklnges, slog huvudet i
rnnstenskanten och blev liggande mitt utanfr danslokalens port.

Stormen drev upp snn mot hans lovartsida, snart bildades dr en liten
driva, som snabbt vxte och skt fram sina tentakler ver Zackeus
medvetslsa kropp, tckte den allt mera, och till slut betecknade blott
en avlng drivas mjuka linjer den plats, dr Zackeus lg.

Hur lnge Zackeus lg s vet han inte sjlv, men till sist brjade ett
begynnande medvetande glimma igenom hans sjls tillflliga mrker, och
nr han pltsligt hrde sitt namn nmnas blev allt ganska klart.

Han lg varmt och gott. Till en brjan trodde han att han var dd och
var i himlen, ty p det andra stllet kunde han inte vara, s varmt var
det inte. Han strktes i sin uppfattning av att hra Rosas rst, men nr
han gonblicket drefter hrde ven Johns rst s frstod han att han
var kvar p jorden, och i sitt halvt omtcknade tillstnd greps han av
ett vilt begr att frinta sin rival. Han vnde p sig ett tag fr att
befria sig frn snn, och strtade sedan upp med ett dovt rytande.

       *        *        *        *        *

En timme efter det Zackeus lmnat balen hade Rosa ftt nog av dans fr
en kvll och trots kavaljerens ivriga bner beslutat sig fr att g hem.
John skulle naturligtvis flja henne. Han var ju kvllens hjlte och
hade dansat s mnga danser med henne, att det sttte p skandal.

Upprymd och segerstolt fljde han henne ut genom drren, tog hennes arm,
tryckte den ttt intill sig och sade:

Var inte rdd, Rosa lilla, fast det r mrkt. Jag kan frsvara dig om
det behvs, men det hade inte den dr harkranken vgat.

Tala inte om Zackeus, bad Rosa.

Nej, fy katten, sade John, och i knslan av kvllens framgng
fortsatte han: Men innan vi brjar promenaden hemt vill jag ha en
kyss! Rosa drog sin arm ur hans.

Skms, John! sade Rosa indignerad. Om indignationen var kta eller
icke har dock aldrig blivit fullt utrett.

Prata nu inte sn't, som du inte menar! svarade John galant. Hit bara
med lilla nbbet, s ska--

Han tystnade pltsligt. I sndrivan vid deras ftter tycktes en mindre
jordbvning ga rum, och pltsligt reste sig ur dess vita famn en
versnad figur, som med ett oartikulerat vrl gav den verraskade John
Oxelgren ett slag, s att han utan ett gonblicks drjsml intog
figurens plats i sndrivan.

Zackeus! ropade Rosa, som knde igen figuren. Frsvara mig!

Och med ett fraktigt leende tog Zackeus hennes arm och frsvann i
snstormen.




FRSTA APRIL


Tyst som en ande, men en inte alltfr eterisk ande, kom stderskan in
fr att hmta klderna till borstning, och Dalstrm slog upp ena gat.

Jas, kassrn r redan vaken, sade stderskan. Go morron, kassrn!
Skall jag dra ifrn gardinen?

Dalstrm grymtade ngot, som stderskan fattade som ett jakande svar p
sin frga, ty hon gick fram till fnstret och drog frsiktigt gardinen
t sidan.

N men si! sade hon med knsla och tryckte nsan mot rutan. Oj, oj,
s vackert det snar. Och hon kisade med ena gat bort sngen.

Dalstrm vnde p sig och ppnade sitt andra ga.

Snar det? sade han och sg mot fnstret. Inte kan jag se ngon sn.

Stderskans hnfrelse knde inga grnser.

Hi, hi, hi! Nu lurade jag allt kassrn nd. Det r frsta april i dag,
vet vl kassrn. Tnk, att kassrn skulle g i fllan s ltt.

Hon avbrts av ett oartikulerat rytande frn sngen.

Tag klderna, mnniska, och dra...! N, r hon ute n?

Stderskan frsvann, och Dalstrm hoppade upp p golvet.

Sabla kring! muttrade han. Kalla det dr att lura folk april! S
vackert snvder! Ungefr lika intelligent som att 'det ringde i
telefon'. Du milde gud! Men nu r det slut fr i dag, ingen mera idiot
skall kunna g omkring och skryta med att han har lurat Johan Fredrik
Dalstrm.

Dalstrms humr, nr han en timme senare intog sin plats vid
kontorspulpeten, var inte det bsta, och hans misstnksamhet nrmade sig
det patologiska. I varje ord, i varje frga, och framfr allt i varje
meddelande vdrade han ett frsk att lura honom april, och han var p
sin vakt med en ngslighet, som gjorde varje sdant frsk frn brjan
dmt att misslyckas.

Drfr r det ju tmligen klart att yngste bokhllarens frsk att lura
honom in till chefen skulle sl slint. Den affr, dr Dalstrm var
underkassr, var mycket stor, s stor, att chefen snarare var ett
begrepp n en person, och det hnde hgst en gng om ret att denne
mktige man hade ngot att sga Dalstrm. Men nd kom unge Blomgren och
ville sl i honom att chefen nskade Dalstrms nrvaro i det allra
heligaste.

Dalstrm bevrdigade inte Blomgren med ett svar. Han endast morrade
ngot ohrbart och fortsatte att addera i kassaboken.

Men han blev allvarligt ond, nr springpojken tio minuter senare stack
in huvudet innanfr drren och vrlade:

Herr Dalstrm till chefen!

Att yngste bokhllaren var nsvis var han van vid men att karlen skulle
ha den ovanligt dliga smaken att anvnda en springpojke som
medbrottsling, nr det gllde att driva med en verordnad, retade honom.

Hlsa chefen, rt han med en rst, som frhll sig till springpojkens
vrl som en mistlur till ett fgelpip, att om han vill mig ngot, s
fr han komma hit.

En halv minut senare kom chefen. Dalstrms skri hade ntt honom genom
ett par ppna drrar, och hans i vanliga fall rtt rda ansikte sttte
nu i bltt.

Jag har tv gnger skickat bud p herr Dalstrm, men ni har inte
behagat komma, sade han.

Dalstrm bleknade.

Jag tnkte--, stammade han.

Jag hrde ert svar till springpojken, fortsatte chefen, och--tyst,
frsk inte frklara er, ni gr bara saken om mjligt vrre--men ngot
dylikt har aldrig frr frekommit i min affr. Jag hade verkligen tnkt
ka er ln, eftersom ni varit i affren i fem r och jag ansett er vara
en trogen tjnare, men sedan jag nu ftt veta er verkliga karaktr, kan
jag endast be er se er om efter en annan sysselsttning.

Pang! Drren slogs igen.

Den nrmaste timmen satt Dalstrm tyst och feladderade kolumn efter
kolumn i kassaboken. Ingen av kamraterna tilltalade honom heller; det
lg en stmning ver kassakontoret som vid en bttre begravning. Men
framemot lunchtiden rckte kontoristen Bergkvist, som sktte
telefonerna, honom luren och sade kort:

En dam!

I Dalstrms inre flammade en pltslig ilska upp. Han hade bett sin
lskade, frken Andersson, att aldrig ringa till kontoret, s han visste
skert att Bergkvist ven under nuvarande sorgliga omstndigheter var
simpel nog att vilja lura honom. Men han tog emot luren.

Dra t skogen, sade han behrskat in i tratten. Jag har viktigare
saker fr hnder fr att lta mig stras av sdana hr frbaskade
dumheter.

Men, Johan, vad sger du? svarade frken Andersson. Skall jag dra t
skogen? Skms, herr Dalstrm!

Augusta! skrek herr Dalstrm, men det var fr sent. Avringningen
surrade redan i luren.

Kallsvetten trngde ut p Dalstrms panna. I dag var sannerligen en
olyckornas dag. Han frskte ter addera, men inte ens feladderingen
ville lyckas, och nr lunchtimman slog, drog han en suck av lttnad. Nu
skulle han genast strta till sin lskades bostad och frklara saken,
och sedan skulle han skicka ett brev till chefen och stlla allt till
rtta ven dr.

Men nr han drog p sig verrocken, kom hans specielle vn Andrn, som
gtt frut, springande tillbaka uppfr trappan.

G ut bakvgen, Dalstrm, sade han. Johansson str nere i porten och
vntar p dej, och du vet att han lovat sl snder vartenda ben i din
kropp, drfr att du slagit honom ur brdet hos frken Andersson.

Dalstrm log stilla. Han ansg sina utsikter att stlla allt till rtta
hos frken Andersson och chefen vara mycket goda, och hans humr hade
drfr frbttrats. Jas, Andrn tnkte f tillflle att skryta med att
han lurat Dalstrm att g ut bakvgen! Knappast.

Jag r inte rdd fr Johansson, sade han lugnt.

Men du vet hur vildsint han r, Dalstrm, sade Andrn. Och han r
dubbelt s stark som du.

Men Dalstrm log nnu en gng milt verseende och gick ned stora
trappan.

I porten stod mycket riktigt Johansson.




JOURNALISTIK I VILDA VSTERN

(_Utdrag ur Harristown Tribunen_.)


Det r endast med motvilja som vi i dag fatta pennan fr att bemta de
lgner, som utspritts av den svinpls, som brukar sl dank ngra timmar
om dagen p Harristown Trumpetens s kallade redaktion. Till en brjan
vilja vi bestmt ha sagt ifrn, att vi inte ett gonblick fsta oss vid
vad ett s lumpet stinkdjur som denne gamle hsttjuv skriver. Det r ett
allmnt knt faktum att hans hrvaro endast beror drp att gallren i
Illinois' statsfngelse ro rostskadade, och ven p att sheriffen i
hans senaste boningsort, West Lake, Montana, inte kunde skjuta rtt.

Frnvaron av trd i denna del av landet gr honom storordig och
oppkftig och frleder honom att begagna en polemik, varifrn vi, i
likhet med alla andra anstndiga tidningar, p det bestmdaste ta
avstnd, en polemik som uteslutande bestr av skllsord och personliga
beskyllningar.

Han pstr s, att verste Jeffries Mills i sin ungdom har med bertt
mod bervat fyra mnniskor livet. Detta r en frdmd lgn. Vr aktade
redaktr har visserligen fyra skror i sin skra 36:a, men ingen av
dessa hrrr frn en mnniska i egentlig mening. Tv av dem, som dukat
under fr hans fenomenala skjutskicklighet, voro nmligen negrer, den
tredje visade sig vid ett pokerspel vara innehavare av tv spaderess och
den fjrde var redaktr fr Little Rocks Veckoskrn.

Nedskjutningen av denne individ var fr vrigt ven ur en annan synpunkt
en mnniskovnlig handling, d mannen i frga annars inom kort
skerligen skulle ha gtt till mtes en kvalfull dd av svlt.

Men om ngon av Harristown Trumpetens inskrnkta lsare verkligen skulle
hysa den uppfattningen, att vr ansedde redaktr gjort sig skyldig till
ngon lindrigare vrdslshet med skjutvapen, s frga vi: Har ngon, vem
det vara mnde, ngonsin beskyllt verste Mills fr att ha stulit
hstar? och: Vilket r att fredraga, en skjutskicklig hedersman eller
en hsttjuv?

Allt vad vi hr ovan sagt om Trumpetens redaktr gller ven den
borgmstarekandidat, som ovannmnda smutsiga trasa frordar, verste
Spencer Brown--vr medfdda artighet kommer oss att nmna detta avskum
vid hans sjlvtagna verstetitel. Fr vrigt lr denne individ i ett
sllskap gentlemn, som han p Flanagans saloon ptrngt sitt vidriga
sllskap, ha yttrat, att han skulle vilja se vr redaktrs, verste
Jeffries Mills, huvud p ett fat. Vi se dagligen verste Browns huvud
p ett fat. P ett whiskyfat. Rsta p verste Jeffries Mills, vars dla
drag synas hrovan, vid det stundande borgmstarevalet!

_Ett intressant fredrag_ om verste Pete Jenkins hrstamning och
sjlsfrmgenheter, fregende, nuvarande och srdeles eventuella
framtid hlls i fredags afton av verste Joe Mullins infr en
intresserad hrareskara. Nrmaste anledningen till fredraget var den,
att verste Jenkins vid senaste boskapsmrkningen av misstag skulle ha
ltit placera sitt mrke p ngot hundratal av verste Mullins
ungboskap, som rkat strva i nrheten av hans flock. Talaren tycktes
fullkomligt behrska sitt mne och hnfrdes av det till den grad, att
han till sist blev profetisk och frutsade verste Jenkins snara
hdanfrd.

_Mr Charles Williams_, vr framstende svinuppfdare, upptrdde i gr
afton fullkomligt nykter p Storgatan.

_Stadens finanser_ befinna sig fr nrvarande i ett srdeles lysande
skick, genom att den frn stern som bekant nyss inflyttade
boskapshandlaren Hunter var barnslig nog att erlgga den skatt, som
pfrdes honom. Summan uppgr till ver hundra dollars och frgan om vad
man skall anvnda den till har mycket dryftats i styrande kretsar.
Frslaget om anordnande av en liten medborgarfest tycks ha strsta
utsikterna att g igenom. Vi bitrda det kraftigt.

_Upphrd prenumeration_. verste Pete Jenkins trffade i lrdags p
Storgatan verste Joe Mullins.

_Fr hlsans vrdande_ avreste i gr afton Bill Webber vsterut. Han
hade nyss frut  postkontoret avhmtat de under dagen influtna kontanta
medlen.

_Med en hedersvakt_, bestende av Revolver-Dick och Fighting Fred, har
stadskassr Adams hugnats. Pojkarna ha skyldighet att flja honom vart
han gr. tgrden, som fretagits p sheriffens initiativ, r
uteslutande att betrakta som en hyllning t Adams, fr det utmrkta
stt, varp han sktt stadens finanser.

_En anslende hgtidlighet_ blev det i sndags, nr verste J. Mullins
nedstoppades i ttens blivande familjegrav. Efter akten avtgade
begravningsfljet till Flanagans saloon, dr, enligt ingngen rapport,
verste Jenkins var sysselsatt med att frfriska sig. Han omhndertogs
och hissades hgtiden till ra p halv stng i telegrafstolpen utanfr
postkontoret. Pojkarna samlades sedan till en enkel fst p Great
Western Hotel.








End of Project Gutenberg's Baron Olson och andra historier, by Sigge Strmberg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARON OLSON OCH ANDRA HISTORIER ***

***** This file should be named 15719-8.txt or 15719-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        https://www.gutenberg.org/1/5/7/1/15719/

Produced by Martin Agren, Tapio Riikonen and DP Distributed Proofreaders

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     https://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
